varför vill du döpa ditt barn?

Kanske inte ska svara i tråden eftersom jag håller med dig

Vi döpte vår son och kommer döpa eventuella syskon också. Av olika anledningar. Jag ville för att jag är troende kristen, jag kanske inte går i kyrkan så ofta, men jag tror på gud. Därför ville jag döpa vår son.

Sambon ansåg att det var en tradition och ville göra det därför. Han dessutom tror på "något", men han vet inte vad.

Vi döpte för att vi ville det... begreppet "att man ska det" existerar inte där jag bor i alla fall, har bara hört lantisar som tycker så. Vi är inte troende men vi ville döpa för det är en fin tradition. Gör liksom ingen affär av sånt. Jag har inte ens reagerat på varför folk väljer att döpa eller inte, tänker bara att var och en gör som den vill. Får vi dopinbjudan från ett nyblivet föräldrapar tänker jag bara att "vad kul att bli bjuden på dop" och om de som inte döper tänker jag inget alls.

Eftersom att dop handlar om att välja att "följa Gud" så tycker jag inte att man ska döpa små barn....eftersom att dom inte kan välja en tro eftersom att dom inte förstår än vad det innebär att tro på Gud och följa honom helhjärtat...det är ju det dopet står för. Att följa den kristna tron helhjärtat. Det känns helt sjukt att man döper sina barn tycker jag...det måste dom få välja själva! precis lika mycket som dom måste få välja själva att tro på Gud när dom blir äldre.

Sen skulle jag inte vilja tvinga in mina barn i Svenska Kyrkan.. Min sambos mor är kristen, hon valde ändå inte att döpa sina barn, för hon tkt att hennes barn skulle ha möjligheten att välja själva..

Jag vill ge mina barn den valmöjligheten i framtiden också

jag känner inte alls mig hemma i ditt resonemang. Om man bortser från att jag valt att döpa mina barn och bara ser till mig själv. Jag är döpt men det har inte påverkat mig alls så som du skriver. Jag känner inte att jag inte fått välja. Jag har vart med i svenska kyrkan men det har inte tvingat mig till en tro. Ingen jag känner som har icke-troende föräldrar har blivit tvingade att tro på Gud för att de är döpta. Jag är född på 70-talet, då döpte så gott som alla och det var liksom inte dessa diskussioner om dopet men vad jag vet har det inte påverkat någon negativt. Det enda tycker jag är att man bör informera barnen om att de betalar skatt till kyrkan när de blir så pass stora att de jobbar och innan dess, att de har ett val att gå ur om de inte vill betala skatten. Man kan gå ur kyrkan när man vill och man behöver inte följa tro för man är döpt. Jag har full respekt för folk som inte vill döpa, det är upp till var och en och jag har aldrig tänkt en negativ tanke om någon annans val att låta bli. Det enda jag ställer mig frågande till är att på vilket sätt tar man ifrån barnets fria val till tro om man döper?¨Jag hade en andlig tro när jag var yngre som inte har med kristendom att göra, den valde jag själv. Det trots att jag är döpt och med i kyrkan så jag förstår inte detta riktigt.

1. man tvingas inte att delta i kyrkans aktiviteter
2. man tvingas inte att tro på Gud
3. Man kan gå ur kyrkan när man vill

Jag har döpt mina barn, dels tycker jag det är en väldigt fin cermoni, men som många skriver skall de få välja själva när de blir äldre. Det är ju mycket lättare för barnet att gå ur Svenska kyrkan när de är äldre än att gå med där.
Skulle de nu gärna vilja konfimeras ihop med sina skolkarater så måste de ju döpas först och jag tror inte många 14 åringar gör det. Så därför gör vi det åt dom nu, så får de gå ur sen när de blir äldre om de vill!

Kommer döpa mitt barn, för att jag är troende. Går dock inte till kyrkan varje söndag och är aktiv i kyrkan, men jag tror på Gud. Min man är dock inte troende, men han ser det som en chans att få våra två sidor av familjer att mötas på en fin högtid och han gillar nog traditionen även om han motsätter sig lite i att döpa in barnet i kyrkan. Han fick dock välja det helt själv om han "godkände" att ha ett dop eller inte, jag respekterar hans icke tro högre än min tro. Jag behöver inte och är inte intresserad av att "övertyga" honom, utan då är det bättre att vi avstår från sådant han känner att han inte trivs med. Såsom kyrkligt bröllop. Det blev borgligt t.ex.

Sen anser jag inte att jag tvingar in vårat barn att tro på Gud, jag ser dopet som en del av "min" tro och det kan väl anses egoistiskt. Men jag vill mitt barn väl och jag vill att Gud har ett vakande öga och skyddar mitt barn i livet.. även om hon/han kanske inte är troende själv. Det är väl säkerligen rätt psykologiskt för min egna del, men varje sig det är det eller inte så tror jag inte att ett dop kommer "skada" vårat barn även om det växer upp. Skulle givetvis respektera hon/han om hon på senare dagar avsäger sig allt med kyrkan, att tro är inget man kan "bevisa" genom bara dop eller andra liknande saker. Det kommer bara inifrån en själv, det är aldrig något man kan "överföra" anser jag. Det är en högst personlig upplevelse.

Så jag hoppas hon/han förlåter mig om hon anser senare i livet att jag svek henne/honom genom att ta in henne/honom i en tro som inte känns rätt för henne/honom.

Jag skulle gärna döpa mina ungar i kyrkan om det inte innebar att dom då blev medlemmar av sv. kyrkan och måste betala kyrkoskatt när de blir vuxna (om de inte gör det aktiva valet att gå ur föreningen).

Jag tycker att det är en fin ceremoni och kyrkor är stämmningsfulla, som gjorda för att välkommna ett barn i.

Håller med dig, fast ändå inte. Vad jag och min man personligen tror på och står för är sekundärt för vårt val att inte döpa vår son. Den största anledningen till att vi valt att inte göra det, är för att vi vill att han ska få välja själv. Vi väljer inte ett liv som ateist åt honom, utan kommer prata om religioner och olika sorters gudomar och vad olika människor tror på - men vi vill inte välja åt honom.