Jag behöver ert råd familjelivare!

Jag hade flyttat. Det är svårt att vara beroende av att alla andra ställer upp. Ditt barn är så litet att han inte kommer märka av en flytt så speciellt mycket.

Jag är också ensamstående, ska tilläggas!

Jag hade tagit hjälp av andra. Att pappan ska hämta en eftermiddag är ju ingen välgörenhet du ska vara tacksam över:) Din mamma lär säkert uppskatta tiden hon får med sitt barnbarn och barnflickan får ju betalt.
Jag har varit beroende av hjälp med hämtning sen min dotter började förskolan och jag tycker inte att det är så jobbigt.

Okej...ja jag tänker att flyttar jag, så har jag ju NOLL barnvakter i den staden. Och i stort sett inga vänner! Förvisso är det bara 10 mil bort, och en underbart fin stad... Men ändå. Och dessutom, kan jag flytta utan att pappan går med på det?! Vi har ju gemensam vårdnad.

Jag hade aldrig flyttat ifrån mitt nätverk här där jag bor, de är guld värda när man är ensamstående.
Inte heller hade jag flyttat från pappan om jag var du, jag och min dotter bor 10 mil från varann och även om det inte är långt så märker jag att umgänget försämras av det.

Varför skaffa barnflicka? Är det inte tillräckligt bra på dagis? Bra att pappan hämtar en dag och mormor en dag men jag förstår inte avrför man ska blanda in en barnflicka? Så hemskt är det inte att vara på dagis

Fast jag fifflade också en massa för att min dotter bara skulle vara på förskolan på halvid de första två åren.
 Absolut inte för att det är hemskt på förskolan, tvärtom. Men 6.30-17.30 är ganska långa dagar för en ettåring. Dagarna på förskolan är rätt krävande med mycket aktiviteter och en högre ljudnivå än hemma.
TS barn skulle säkert inte ha det dåligt med långa dagar på förskolan tre dagar i veckan men har man möjligheten att låta honom gå halvtid så tycker jag att det är en bra idé.Då får han stimulansen förskolan ger men möjlighet till lite lugnare eftermiddagar hemma.

Ja det är så jag tänker också! Men hans pappa tycker som ngn ovan skrev, att han lika gärna kan va på dagis som med barnflicka hemma. Men det anser inte jag, då hemmiljön såklart är lugnare för honom. Det måste ju va bättre att han får komma hem till oss vid 3 tiden o vila i sin säng o äta middag hemma?

Fast då är det ju ytterligare en ny person som din lille kille måste lära känna?? :-O

Hade jag varit du så hade jag absolut tagit jobbet - o sen haft honom på dagis, o låtit pappan o morföräldrar hämta tidigare i den mån det går.

Oftast är det inte så mkt barn kvar på dagis mot slutet av dagen, så då får din son ändå en mysig stund på e.m.

Ja, jag vet inte hur jag ska göra. Känns bara som att jag måste ha en plan när jag sitter på intervju. För dom kommer kanske fråga?

Och det känns oxå för j*vligt att andra människor ska umgås så mycket med mitt barn, och jag bara några timmar på kvällen :/ Dessutom får jag inte träffa honom varannan helg, då han ska vara med sin pappa. Hur överlever man?!