Hjälp

Är det inte så att det är ett litet helvete att ha tonåringar?
Bråkar man inte mest för att man är orolig för dom? Hur ska det gå, fixar de skolan, kommer de få jobb, kan de flytta hemifrån?? Jag vet själv att jag gömde en massa godis när jag var liten/tonåring. Godissuget är rätt stort i den åldern, samtidigt vet man att man inte ska eller får äta, så visst gömmer man. Gör man inte det mesta i smyg i tonåren, eller åtminstone mycket? Jag tror att det är helt normalt, fast man kan bli tokig! Man får för sig att det är ytterligare ett tecken på ren depravering..
Slänger fimpar, var, hemma eller? Det är ju kanske inte så mysigt förstås. Har själv en sporadiskt rökande tonåring (16) hemma, som jag blir skogstokig på emellanåt. Han har också blivit tagen av polisen, dels för att kastat vattenballonger på Pride=hatbrott enligt polisen(ingen anmälan). Han har också blivit upptäckt av att röka hasch och erkänt. En del ungar gör det svårt för sig, våran här hemma är likadan. Ljuger om småsaker som han lika gärna kan säga rakt ut. Jag har frågat honom varför?? Men han vet inte säger han. Jag säger till honom att det är ju bättre att han säger som det är (någorlunda) även om vi inte tycker lika, istället för att man ser får reda på att det är ljug, för då blir man ju bara förbannad och ledsen.
Det låter nu kanske som världens hemskaste ligistunge, men det är det inte. Det är en fin kille, gullig, lite dålig självkänsla kanske, egoist som fasiken, men rätt normal skulle jag tro. Glad med kompisar, sur som citron hemma.

Angående din fru, ja jag vet inte, känner hon sig inte bara totalt maktlös gentemot sonen, och så skriker hon på dig. Så tror jag det brukar vara hemma hos oss..
Det är väl kul att ni hade trevligt vid disken, låter väl som en bra grej att göra tillsammans. Man blir ju så glad över en gnista mänsklig kontakt med de "små liven". Ni kanske ska bjuda in mamman nån gång i framtiden, annars kommer hon känna sig utanför och bli sur för det också. Tro mig, jag vet.
Vet inte hur det är med män, men vi kvinnor, åtminstone jag, är så jäkla trött på att agera tjatkärring. Men måste vi det då kan man undra? Svaret blir jag vet inte, men ibland känns det som att om man slutade skulle allt bara gå åt fanders, men kanske är det bara "auto-piloten" som gått igång. Hur som helst vi vill inte vara tjatkärringar, vi tror bara att vi måste för annars händer ingenting, tror vi.. Förresten så tror jag inte att du är oduglig, det tycker nog inte din fru heller. Ge henne en kram och pussa din son godnatt ikväll. (även om det är du som går i säng först...