Min pappa begick självmord

Ärren finns kvar och vissa dagar känns det som ett öppet sår någon strött salt i!

Jag går och väntar på den dag polisen kommer med samma besked till mig. Men inte min fars död utan min ena dotter. Hon är missbrukare, har mist 2 pojkvänner av droger och själv haft en överdos. Nu är hon även hemlös

Precis! För mig är det alltid jobbigt vid den här tiden på året, han gick bort i november 2005 så jag blir alltid känslosam och påmind just då.

Det som jag tycker är jobbigast är när jag tänker på att han kommer aldrig se mig bli vuxen, han kommer aldrig se mina framtida barn, jag kommer aldrig få höra honom säga "jag är stolt över dig" .

Som tur är så har jag världens bästa mamma som stödjer mig i allt jag gör och som är otroligt stolt över mig! Det väger inte upp saknaden men det hjälper!

Hur känner ni, skyller ni på någon?

Jag har med kvar min pappas nummer.. ibland blir när jag går igenom listan så fastnar jag där men kommer mig aldrig för att radera det.. Har kvar alla hans tillhörigheter som jag fick från sjukhuset, gamla kvitton och räkningar.. Ja rent kraffs man kan ha i en ryggsäck

Ja jag är likadan.. Har kvar hans armband med hans namn och personnummer som han hade sista gången han låg inne.. Jag kan inte göra mig av med sakerna även fast jag vet att det bara är strunt egentligen..När jag mår riktigt dåligt så skyller jag på alla, mest mig själv, för att vi inte gjorde mer.

Jag tänker alltid att om jag hade gjort någonting anorlunda så kanske han skulle finnas kvar nu. Om jag hade varit ett snällare och bättre barn så kanske han hade klarat att vara nykter? Om jag hade flyttat till den staden där han bodde så kanske jag hade fått honom på andra tankar? Eller om jag hade erbjudit honom att flytta hem till mig så kanske han hade rett sig? Om jag hade gått ner i vikt, fått MVG i alla ämnen och haft min naturliga hårfärg istället för massa konstiga färger kanske han hade älskat mig så mycket att han stannat kvar? Om jag hade blivit proffs i simning så kanske han hade blivit så stolt att han stannat kvar? Om jag hade brytt mig bara en aning mer så kanske jag hade kunnat hjälpa honom?

Jag vet inte om det bara är jag som tänker så men jag kan komma på mig själv med att tänka så fortfarande, även fast jag vet att det inte hade spelat någon roll.. Eller?

våren 2008 begick min pappa det obegripliga. Jag ser det som att jag svek honom.
Grät senast igår. Han var musiker. Kan forfarande höra honom på youtube.

Så går det ibland. Man kan inte styra andra människors vilja. Ödet har gett mig ett barn jag bär i magen, har BF dan efter hans födelsedag. En gång utan kondom.. ödet...

Kommer nog kunna skriva i denna tråden inom kort...Under en månads tid har min kära alkoliserade mor försökt ta sitt liv 3 ggr....2 ggr me sina mediciner o den sista gången genom att hänga sig vid en bro vid en skogsdunge jag brukade gå förbi varje dag....aldrig mer att ja går förbi där...Tur hon inte bröt nacken....hennes sambo hann i tid komma dit o skära ner henne....Fattar inte, varför bröt hon inte nacken....de va ändå 5 meter....Kan de vara att det inte är dax än?

Men iallafall,nu är de slut mellan henne o sambon o nu imorn flyttar mamma till en liten liten stuga på landet....Hon kommer supa varje dag i väntan på att komma in på behandlíngshem...vilket kan ta flera månader....tror den stugan kommer bli hennes död...

Oj vilka livsöden, tänkt att vi är så många med anhöriga som valt detta ofattbara beslut.
Jag måste se det som en kärlekshandling och även att han var sjuk i själen, tänk vilket mörker man måste uppleva om döden är den enda utvägen som känns rimlig? Även om det var av kärlek så är detta det grymmaste han gjort mot mig, han lämnade mig och mina syskon ensamma kvar.

Jag tror att det är viktigt att prata om det, jag pratar om det ofta. Alla mina vänner vet precis vad som har hänt och dom brukar säga att dom verkligen hade velat känna min pappa, han var trots allt en riktig lurifax :P Han skojade med allt och alla och fick alla på bra humör :) Världens bästa pappa helt enkelt!