Hej
Känns bra att ha fått kontakt med någon som kanske upplever/upplevt samma sak som vi. Jag ska se om jag har några bilder där det syns tydligt. Annars har vi en massa bilder på henne
. Jag mådde mycket dåligt i början av det, gick hos psykolog och senare även en kurator. Det hör till saken att jag var orolig under min graviditet, har ett yrke där jag dagligen träffar personer som fått olika typer av skador under graviditet/förlossning. Därför kändes det väldigt jobbigt när vi såg detta och innan man fick en aning om vad det var och vad det kunde innebära. Jag hade en period när hon var kanske 1-2 månader då det första jag såg hos henne var hennes annorlunda öga. Nu ser jag det inte längre. Dock kan jag tycka det är lite jobbigt om människor vi möter tittar till lite extra på henne - då undrar man ju om det är för att de ser hennes öga eller för att de tycker hon är otroligt söt bara. Hon är mycket kontaktsökande och vill "prata" med alla i affären, säger hej och charmar de flesta hon möter. Så kul! Den oro jag har nu, men kanske inte tänker på så ofta ändå, är hur andra barn kommer att behandla henne sen. Kommer det bli jobbigt i skolan? Men men... det får man ju se. Kan ju inte förutsätta att de andra barnen kommer behandla henne illa. Vi brukar säga att vi skall uppfostra henne till en tjej som inte låter andra sätta sig på henne och att hon inte skall sätta sig på någon annan heller för den delen.
Som sagt: känns bra att ha fått kontakt med dig!
/ Susanne