Är jag en piga eller är det rättvist?

Betala på samtliga räkningar inklusive bostad efter inkomst (procentandel ni bidrar med till totalinkomsten efter skatt), dela på matlagning, -inköp och städning. Då blir resten av inkomsten varje månad något ni kan spendera som det passar er och inte den andras business. Även om du inte har samma inkomst varje månad bör du ju veta vad du drar in på ett år.

Han har väl inte valt dig för städservicen och du honom för den trygga inkomsten? Å andra sidan: Har du en realistisk syn på ditt konstnärsskap?

Han har valt att bli ihop med dig och bilda familj med dig och dessutom tar du stort ansvar för hem och barn...då delar man på inkomsterna så att båda får lika mkt att leva på efter att alla utgifter är betalda! Han har även valt att skaffa familj och då vill man att hela familjen ska ha det bra och kunna leva på en dräglig nivå. Det kan vara läge att slå ihop era inkomster, betala av alla räkningar och lägga undan för kommande utgifter..och sedan dela på det som blir kvar. Låter som ni nu har det väldigt orättvist i mina öron.

Håller även med SailorGirl att det kan vara läge att iaf fundera lite på den konstnärliga karriären, går det på ngt sätt att få in mer pengar där..är det läge att skaffa ett annat jobb åtminstone under en period och ha konstnärsskapet vid sidan om?

Tack för svar!!
Under det kommande året har jag ett stipendium som löper över hela året, så just nu är det inte läge att byta arbetssituation. Men jag förstår era synpunkter vad gäller om det är realistiskt att leva på i längden. Jag vet alltså nu exakt vilken inkomst jag kommer ha och kanske är det då bra att göra som du föreslog att räkna ihop allt och procentuellt dela lika. Men då måste vi ju dela på dagar att hämta på dagis och laga middag också eller hur?

Jag tycker kanske att situationen är ok eftersom jag har ganska mycket tid att jobba och så ändå, men det som är jobbigt är att ständigt vara i underläge ekonomiskt och därmed också beslutsmässigt. Om jag föreslår att vi ska åka på en resa, skaffa bil etc så får man liksom höra att då får väl du börja tjäna pengar i så fall. Detta trots att jag vet att vi har pengar så att det räcker. Det är bara det att han står för prioriteringarna eftersom han har den ekonomiska makten. Ansvar över barn och hem ger ingen maktposition direkt...

Men som sagt, jag har svårt att fatta vad som är rätt och fel. Kanske är jag bara bortskämd som klagar. Gärna fler synpunkter och tips! 

Att dela lika procentuellt kan också slå fel - vi gör så att vi betalar in en summa var till alla räkningar varje månad, baserad på att vi båda får lika mycket kvar. Vi betalar också in till min pension för gemensamma pengar, medan han betalar sin pensionsförsäkring själv.

Jag arbetar i en bransch som inte är superhögavlönad (akademiker, förlag), min man arbetar i finansbranschen och tjänar mer än dubbelt så mycket som jag. Hur rättvist skulle det vara om han kunde åka på helgresa till Bahamas med kompisarna, medan jag satt och räknade på om jag hade råd med nya strumpbyxor... Vi är ju gifta och har barn tillsammans!

Jag tycker inte att du är bortskämd som klagar, däremot tycker jag att ni ska sätta er ner och diskutera det här ordentligt. Han har ju valt att leva med dig och visste från början att du jobbade i en bransch där du kanske inte drar in så mycket pengar. Däremot kanske ni tillsammans kan fundera på om du kan ta ett deltidsjobb som kompletterar det du gör i dag och som kan dra in lite pengar till hushållet. Men då får ju din man vara neredd på att hämta, lämna och handla/laga mat också.

Vill också tillägga att jag tycker att det låter hemskt det där med att han har den ekonomiska makten - ska han verkligen bestämma vad ni ska göra och inte för att han tjänar mer än du? Ni har ju ett livsprojekt tillsammans - familj och barn. Stå på dig!

Jag tycker att det är upp till varje par att bestämma hur ekonomin ska skötas och fördelas (även om jag egentligen inte förstår hur man kan leva ihop och ha barn ihop utan att ha gemensam ekonomi), men grejen är det att man måste *bestämma*. Man måste sätta sig ner och diskutera fram en lösning som båda (alla) parter är nöjda med. Jag tycker inte att det är rimligt att man har olika levnadsstandard inom en familj, och jag kan inte förstå hur man kan unna sig en massa dyra saker när ens partner inte ens kan gå ut och spontanshoppa en tröja.

Jag tycker inte heller att man ska blanda ihop hushållsarbete och pengar. För mig är det så självklart att när man slår ihop betalt och obetalt arbete så ska båda parter lägga ner ungefär lika mycket tid. (Sen får man givetvis ta en diskussion om vad som är arbete och vad som är hobby.)

Summa summarum tycker jag alltså inte alls att det låter rättvist.

Huruvida du ska fortsätta att satsa på din konstnärskarriär eller inte är svårt för oss att säga, men det är något ni också måste diskutera.

låter ju som om du e anställd!!

Han anser att han har rätt att leva så eftersom han har valt att ha ett jobb som betalar sig, medan jag har valt ett "fattigare" liv......."rätt att leva så" ,hör du inte ihop med familjen eller,låter väldigt konstigt i mina öron......

Jag känner bara att han inte ser värdet av det som jag gör för honom och familjen.  -vad gör din man/sambo för dig då,verkar ju bara som om han får ha kul.....orätt!

min man å jag delar allt,han tjänar mer än mig,men vi lever ju ihop å har barn ihop,vi tjänar pengar som vi använder ihop..........så d e ju som våra pengar,vi, tillsamans.....

Antingen får ni dela på arbetet med familjen och ha delad ekonomi, eller får ni leva på någorlunda samma ekonomiska nivå och med bestämmanderätt båda, men du gör mer av det ena (hemarbetet) och han mer av det andra (drar in pengar).

Du kan ju inte både göra hans del av hemarbetet OCH vara fattig.

Dela upp det i procent istället. Om han nu har ett jobb där han tjänar mer pengar borde han ju såklart få mer pengar över.

Tillexempel, säg att ni betalar procentuellt lika, kanske 90% av era inkomster var till hushållet, då har ni 10% kvar till er själva.
Rent logiskt blir ju hans 10% mer pengar än dina 10% eftersom han tjänar mer