Amma en tvååring...

En 6 åring går i förskoleklass, inte i skolan, och i vilket fall känns det rätt irrelevant.

Visst finns det andra sätt att ge trygghet och lugn, men varför ta bort ett sätt bara för att det finns fler? Slutar du pussa dina barn bara för att de kan få kramar istället tex?

Jag måste bara undra; Var han redo för stadiga mål vid 4 månader? Jag vet att en del börjar med smakisar vid 4 månader fast rekommendationen är väl 6 månader, men redo för stadiga mål är de ju inte i och med smakisarna?

Vs är det som säger att man inte kan sova över hos kompisar bara för att man ammas? Jag ammade min son tills han var nästan 3 och själv valde att sluta. Men vi hade faktiskt barnvakt några nätter från han var drygt 2 och det funkade utmärkt. Det är ju faktikst så att ammande barn blir inte mer knutna till mamman än vad flaskfödda barn blir.

Sedan så ÄR det inte ett fakta utan endast din åsikt/tro att ammning av stora barn är till för mamman och inte barnet. Likaså är det din tro att det skulle vara skadligt för barn att ammas så länge. Du har en tro på att banren blir bundna vid mamman. De som har ammat så länge och har erfarenhet säger annat.

Ok, jag bara undrade, ifrågassatte inget alls utan var bara nyfiken.

Är det inte ganska stor skillnad på en treåring och en sexåring?

Från 1-5 år = Förskola
Sedan förskoleklass och därefter grundskolan åk 1-9.
(Jag har läst pedagogik för tidigare år och min man än nästan färdig förskolelärare så jag har koll på indelningarna)

En 6 åring kan mycket väl vara självtsändig och ändå ammas. Nu fattar jag dock inte varför alla hoppar på mig om att amma barn äldre än 6 år eftersom jag skrivit att jag anser det normalt och naturligt UPP till 6 års ålder.
Att börja mata 4 månaders med "stadiga mål" är däremot onaturligt, även om det funkar för en del och alla gör som de vill.
Jag kramade,pussade osv med min dotter från första dagen hon föddes. Jag fattar faktiskt inte varför allt skall ställas som nån motsats när det kommer till att amma barn över 1 års ålder?
Säger man att man ammar ett barn över 1 år så verkar det vara samma sak som att barnet får slita i kläder bäst denne vill, att barnet inte får fast föda samt att barnet inte får närhet och trygghet på nått annat sätt än via amningen. Jag säger det igen: Det ena utesluter inte det andra!

Det man inte behöver ska man inte ha. Enkelt.

Det kanske är fel på WHO? .

Skulle vara intressant att veta om tvååringar till de föräldrar som tycker så illa om amning av störrebarn, äter en allsidig nästan exemplarisk kost som motsvarar näringsinnehållet i bröstmjölk !

Då menar jag en kost utan halvfabrikat, snabba kolhydrater (ex välling, flingor, vitt bröd),men istllet färsk frukt i samband med måltider, grönsaker till varje mål, fet fisk två gånger i veckan, baljväxter varje dag, rotfrukter.

Vi är i alla fall inte där när det gäller våra barn och då känns bröstmjölken som en väldigt trygg bas när falukorven slängs på stekpannan. För trots familjens kostmedvetenhet, bjuds barnen på mat de gillar som inte är den allra nyttigaste då och då eftersom de just är små, svåra att resonera med och har begränsade smaklökar. Alla har inte begränsade smaklökar men det är ju ett väldigt vanligt fenomen hos småbarn och säkert inte unikt för vår familj. Den som ammats minst äter sämst i vår familj.

Nu äter mina stora (som inte ammas längre utan slutade tidigt, runt året) chips i soffan framför bolibompa efter att ha ätit lax, ärtor och potatismos (mosen var så där gimässigt, men det var för bebbens skull). Bebben har också provat lax, ärtor och potatismos men festade på bröstmjölk istället för chips alldelse nyss .

Tycker du illa om att en tvååring ammas? Jag trodde inte det? Så jag vet inte hur jag ska tolka ditt inlägg .

Vi lagar definitivt mat efter de normerna, eller ännu striktare men tvingar inte på maten på barnen. De erbjuds men en av den är matvägrare, kanske delvis pga av tidigt avlutad amning och tidig matintroduktion,vilket kan ha lett till den kroniska förstoppning hon har. Vi hade fest idag .

Min man lagade all mat åt den äldsta som tyvärr fick mat redan vid 4 mån. Det största problemt var väl att tarmarna inte var mogna och industrigröten .

Den andra ammades längre och fick burkmat några månader men vid elva månader åt han helt vår mat rakt av och ammades parallellt. Han gillar mat och har mindre förstoppningsproblem.

Lillan har fått ca fyra burkar totalt i sitt liv och helammades i sex mån, och helammas nästan nu vid nio men erbjuds vår mat vid sidan om och tänk, detta känns det absolut naturligaste för oss .

Välling ska definitivt aldrig ersätta välling för lilla, vilket blivit resultatet när jag slutat amma runt året med de andra.

Klart det finns mat för 4månader, mattillverkarna vill ju tjäna pengar! Det tidigaste man är rekommenderad att börja med mat är vid 4 månader, men helt inte före 6 månader. Detta pga barnets tarmsystems utveckling som vanligen inte klarar mat före 6 månaders ålder. Självklart mognar barns tarmar väldigt olika, vissa barn klarar mat tom före 4 månader och andra måste vänta längre än 6 månader för att klara av fast föda. Dock tror jag ju som dig att de flesta vet vad som passar det egna barnet, tyvärr är det dock så att många (även inom barnsjukvården) anser att det är "normalt" och hör till att barn blir förstoppade när de börjar med fast mat, och det är det inte! Så där kan ju tyvärr föräldrar bli lurad av folk på BVC tex som tycker de ska fortsätta med mat fast bebisens mage inte är redo och föräldrarna istället får info om att ge laxerande mat och mediciner för att magen ska fungera... Men men, det är en helt annan diskussion...
Nu är WHO koden sådan att tillverkare inte får göra mat för barn under 4 månaders ålder, hade de fått hade de dock gjort det oavsett om det egentligen är bra för barn eller ej, bara de kan få ihop mer pengar.

Amning och förstoppning har ett starkt samband och så även tidig matintroduktion och förstoppning. Förstoppning och matlust har i sin tur ett starkt samband. Har man inte anlag för förstoppning eller för allergier som leder till förstoppning, är troligtvis tidig  matintroduktion inte ett hinder.

Förstår inte att du inte tror på att vårt barns kroniska förstoppning kan ha ett samband med att hon bara ammades i tio månader och ganska lite efter sex månader? Ni har ju inte haft något problem så det kan ju inte baseras på personlig erfarenhet. Bröstmjölk är ju lösande och bra för tarmarna. Att stora mängder mat för små inte helt utvecklade tarmar, som dessutom är baserade på komjölk och mjöl - gröt och välling, kan vara stoppande, kan väl inte vara särskilt kontroversiellt. Barns tarmar mognar ju olika. VI har olika anlag för allergier, för tarmarbete och tolerans för olika födoämnen.

Att en långsam introduktion, på ett folkhälsoplan, är vettig, kan väl knappast motsägas? Äter barnet snabbt mycket som ditt har gjort, uppstår ju inget problem men det är knappast fel att ta det lungt. Bröstmjölk är ju mättande, effektiv näring.

Jag kan bara konstatera hur ovetandes jag var med första barnet och hur positiv jag var till att mata ner en burk frukt utan att fatta att en slurk mjölk hade varit ett så mycket mer mättande och allsidigt mellanmål! Sen inget fel med fruktpuréer på burk - bara man är medveten om hur mycket fruktsocker de innehåller och att bröstmjölk är väldigt näringsrikt. Frukt på burk är bara ett exempel då jag själv använde det som mellis och ser att många gör det.

Matintroduktion som innebär skedmatning och puréer och grötar är säkert inte matlusthämmande för ett barn som vill äta men normen är att introducera mat tidigt och lite till varje pris. Så gjorde vi helt felaktigt med dottern. Så klart tvingade vi inte henne att äta men vi var inte tillräckligt kunniga på bröstmjölk och inte tillräckligt observanta på förstoppningen. Inte heller var bvc det.

Jag är ganska övertygad om att dottern haft en lättare förstoppningsproblematik om jag ammar mer och längre och tagit det lugnar med maten och det hade i sin tur påverkat matlusten. Det ser jag på mellanbarnet.

Att tidig matintroduktion kan leda till problem innebär ju inte på något sätt att du har gjort något fel, eller hur . Du har väl också ammar precis inom normen i Sverige? Om jag eller någon annan betraktar det som kort eller långt är väl inte intressant? Jag ammade själv bara tio månader första gången. 15 mån andra gången. Jag tycker inte man behöver amma alls. Jag har inga synpunkter på om någon ger ersättning. Absolut inte. Jag hade personligen undvikit det med tanke på min erfarenhet av förstoppning men annars lägger jag inga som helst värderingar i hur andra matar sina barn. Det är ointressant för mig. Det som är fascinerande för mig är att andra har så starka åsikter om amning samtidigt som man inte alls är insatt i vad bröstmjölk är. Och nu menar jag inte all dig.

Nej, som jag skrev betvivlar jag inte alls att det fungerat med ditt barns mage. Jag var bara lite undrande till att du ifrågasatta att mitt barns matlust inte hängde ihop med amningstiden och att tidig matintroduktion hade betydelse för hennes magbesvär.  Och jag tyckte just att du inte hade något emot amning av tvååringar, varför jag inte riktigt vet varför du svarade på mitt inlägg från början .  Det känns som om du på något sätt kände dig träffad men jag kan ha missuppfattat dina inlägg .

Klart man kan ge mat tidigt om det fungerar men det kan inte var fel att vänta ut de rekommenderade sex månaderna heller. Det försämrar ju inget för barnet. Jag ammade också mycket just fyra till sex månader.

Möjligtvis kan det anses "normalt" att ge smakportioner men det är inte rekommenderat. Se t.ex. Livsmedlesverkets råd i fråga www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/A.../

Jag saxar från deras hemsida: "Livsmedelsverket råder nyblivna mammor att, om möjligt, ge enbart bröstmjölk till spädbarn fram till cirka sex månaders ålder, och därefter komplettera med annan mat."

Sen är det ju bra att du fann ett sätt att lindra din sons magproblem som uppstod av att du hade för mycket mjölk. Varje mor måste ju känna in sitt eget barn och göra det som passar individen bäst - då kan man behöva frångå både rekommendationer och det som anses normalt.

Det sköna med begreppet "normalt" är att man nästan alltid kan finna en grupp där man är bland andra som gör samma och då blir man ju normal i den gruppen. Jag som ammar länge är väldigt normal bland mina gelikar

Då var det ju bara ett missförstånd . Jag läste ju "barnet" som mitt barn eller att du menade att amning och förstoppning inte kunde ha samband. Det är inte så lätt skriftligen att få fram nyanser i det man skriver.

Här är också 4 mån ganska vanligt. Som jag tidigare skrivit i tråden upplever jag att det är normen men delvis problematiskt när det leder till felaktig behandling av barns magar som tex att bvc ger rådet att medicinera sitt förstoppade barn som istället för att minska på  maten en period och amma mer (förutsatt att man vill amma alltså - försöker man sluta är ju bröstmjölk inte alternativet.). Det är trots allt lite underligt att man medicinerar när det finns ett naturligare sätt att försöka hantera ett problem.

Men då var ju missförstånden utredda Hoppas jag !