Inga ord.

Sitter hemma ensam. Min sambo är på sjukhuset med sina söner, för att säga hejdå till deras kusin och hans systerdotter. Hon är 7 år gammal och under helgen kommer cancern att ta hennes liv.

Det är så sjukt så det liknar ingenting. Finns inga ord. Bara en väntan och fruktansvärt mycket oro för hela min sambos familj. Jag vet inte hur de ska klara sig igenom detta. Det finns inget jag kan göra, eller säga. Ingenting.

Jag kan bara sitta här och ha ont i bröstet och se hur hela hans familj sörjer. Vad ska jag göra?

Jag dammsuger, tvättar, städar, håller rent så att han ska slippa tänka på det. Försökte muntra upp honom med en kanelbulle förut idag, men det var ju lika dumt som det låter nu i efterhand. Varför skulle en bulle göra sorgen lättare? Jag är helt ambivalent. Det är nog allihop i detta. Finns inget att säga eller göra. Jag vet bara att jag har sett henne för sista gången, i söndags. Då visste vi inte hur nära det var. Det är så orättvist.