Inga ord.
En bulle kan göra mer än du tror. Det är omtanken som faktiskt räknas, i detta sammanhanget är det tanken som är viktig.
Låt honom (och de andra) få visa sin sorg om han vill, låt honom prata eller vara tyst.
Den fråga som jag tyckte var jobbigast under den mest akuta sorgefasen var: hur är det (för det var skit, skit,skit).
Gör mer än att fråga om det finns nåt du kan göra, ta gärna initiativ till att göra nåt om du känner att det verkar okej för när man sörjer som mest är det överkurs att komma på vad man vill ha hjälp med, så var det i alla fall för mig.
Nu har jag aldrig förlorat ett barn men sorg är i mångt och mycket universell