Ska fröknarna se till att barnen är påklädda ute??

Fast de vuxna har ju andra uppgifter att se efter när de är ute också. Tex att finnas som stöd för att förebygga mobbing, ta hand om barn som trillar omkull eller inte får vara med... För mig kan det ju kännas lite mer prioriterat än att hinna kolla att varje unge har allt på sig varenda gång. Sen kan det ju vara en grund att man ska se till att barnen har på sig det dom ska, men som sagt ovan - somliga barn "vill inte", "fryser inte" etc.  Man får hoppas att 6-årsfröknarna gör så gott de kan. När jag (som är lärare i åk 3-5) har rastvakt brukar jag i alla fall säga till dom som är för tunt klädda - väldigt många vägrar klä på sig (eller har inte med sig ordentligt med kläder - fast det gällde väl inte här i tråden). Det finns gränser för hur långt jag kan ta en diskussion när jag är rastvakt ändå...

Ok...
Så  om nu barn inte kompetenta att ansvara för att klä på sig själva när de går i förskoleklass.... Vad är det för revolutionerande som händer då på sommaren mellan förskoleklass och 1:a klass? Eller var går gränsen? Det finns barn hela vägen upp till 5:e klass som "inte klarar av" att klä på sig - för att de inte vill, inte hinner, det inte är coolt med jacka, orkar inte, fryser inte...  Kan någon tala om för mig exakt när ansvaret kan börja läggas på barnet när man då tydligen inte kan begära det av en 5:e klassare heller. 7:an? Gymnasiet? 18-årsdagen? Exakt när går gränsen för att ett barn ska kunna börja bära ansvaret och påföljande konsekvenser för sitt handlande om det inte kan påbörjas i förskoleklass?!

Enligt de sociala kunskapsmålen;
"Varje elev ska utveckla sin förmåga att gör medvetna ställningstaganden grundade på personliga erfarenheter."
och
"Eleverna ska ta ansvar för sina handlingar." 

Får anta att den erfarenheten bygger på att du själv arbetat som förskolelärare... eller?

SÅ vad är det för mirakel som händer på sommarlovet innan åk 1?
Inte ett dugg om du frågar mig...
Jag tror att de flesta förskoleklassare klarar det där. Om de sen verkligen gör det eller inte är en annan femma. Men det är inte en förskolelärares primära uppgift att argumentera med trilskande barn om fleece på eller fleece av. Sånt kan ta mer än en 20-minuters-rast och om du sen dessutom ska multiplicera det med 25; nej - två förskolelärare räcker inte till.

På vår skola har vi två förskoleklasser. A-klassen klarar alldeles utmärkt av att ta ansvar för att klä på sig själva och ges också det ansvaret. I B-klassen står fröknarna och ska ha koll på minsta tumvante och de har en curlad tillvaro in i minsta moment eftersom pedagogerna inte ger barnen det ansvaret. När de här barnen börjar i 1:a klass så klarar barnen från klass A av att inte bara ta ansvar för påklädandet utan även väldigt mycket annat. Barnen från klass B har å andra sidan noll initiativförmåga och klarar inte av att ta ansvar för minsta sak. Minsta lilla sak måste man fråga fröken om. Detta upprepas år efter år. Finns det något sammanhang tro?