myrkryp av "bara" ångest?

När min ångest är på väg så brukar jag få krypningar i magen på nåt vänster.. Typ som värsta energibomben så det känns som jag måste upp och springa, men bara det att jag får det när jag är riktigt ordentligt trött och är på väg att somna, känns som att den bara gör sig påmind typ "glöm nu inte bort att du lider av ångest och panikångest" samtidigt blir jag jäääätte varm i magen, har känts ibland utanpå, men det verkligen bränner inuti, men gör inte ont =)

Jag är inte rädd för min ångest längre, jag har lärt mig att leva med den när den tittar förbi, men när det blir till en panikattack som jag får ungefär tre av sju nätter, så är jag inte så tuff längre =)

Men jag har gått på kbt varje vecka sen april, sen varannan och nu ska vi bara ses en gång i månaden, har känt sen i somras att mitt Jag verkligen är på väg tillbaka =)

Träffar du någon och får hjälp?

Skönt att höra att någon varit med om liknande. Ångesten tär verkligen på mig. och har även blivit väldigt hypokondrisk pga alla läskiga symptom man fått.

Jag tror att mitt problem ligget jätte mycket i att jag inte ser ångesten som min egen och att jag dessutom är livrädd för den. Jag kan inte riktigt identifiera den med mig och då hittar jag på sjukdomar för att det känns mer rimligt att man är fysiskt sjuk om man har fysiska symptom.

Jag går hos en terapeut som är super duktig. Dock väntar jag för tillfället på att få börja i gruppterapi. Men pga nedskärningar inom vården så går det väldigt långsamt. Men jag har ialla fall en terapeut jag pratar med 1 gång i veckan.

Låter fantastiskt att du kommit någonstans med din ångest. Jag är väldigt nyfiken på hur dina tankegångar har förändrats under din tid med kbt? Om du orkar berätta lite :)

hej igen =)
sorry att jag inte svarade på en gång,våran dator hemma är proppad med virus, så jag måste använda den här på jobbet =)

Det där med hypokondri känner jag igen, har nog själv haft en och annan hjärntumör, tumör på balanssinnet, tumör i tarmen, hjärtfel, en och annan bärfis och massa annat.. Självklart då tyckr att läkarna varit helt inkompetenta =)

Efter några besök hos husläkaren innan dom tog mig på allvar så fick jag sedan gå hos deras kurator, som bla va den sämsta jag nånsin träffat, skrev ut saker hon hittat på nätet som hon tyckte passade mig, som jag senare även trodde att jag hade =)

Så att senare genom jobbet få en rikig psyolog med riktiga kbt-samtal är nog det bästa som hänt mig under dessa två år iaf =)

Hur mina tankegångar förädrats är väl att inte bli rädd för känslan man får, från April har jag vågat bege mig ner på stan ensam, gå en promenad ensam, åka och träna ensam och mycket mer ensam som jag inte alls gjorde innan jag träffade henne jag går hos nu en gång i månaden =) Vi gjorde allt tillsammans den första tiden, ist som kuratorn att säga åt mig vad jag ska göra, inte fasen gjorde jag nåt av vad hon sa, jag vågade ju liksom inte.

Man får helt enkelt "stå upp för sig själv", den idiotiska reptilhjärnan vi har kommer inte fatta förän man gör det motsatta än vad den vill =)

Lycka till med allt, KRAM =)

Ångestsymptom ger ofta ännu mer ångest. Man blir rädd och så andas man ytligare och snabbare =hyperventilerar och då kommer stickningarna ganska snabbt.

Försök att stå stadigt med fötterna, släpp ner axlarna, dra dett djupt andetag och håll sedan andan så länge du kan, andas ut och håll andan. Upprepa några gånger. Andas därefter långa, långsamma andetag och andas ut genom näsa.
Koncentrera dig på din andning en stund. Långa djupa andetag, sakta

Fungerar faktiskt för mig ibland. Stickningarna kan sitta i ett tag men när man andas långsamt och står stadigt så kan det lätta lite.
När du gör gjort den första delen med att hålla andan och istället bara andas sakta kan du blunda och tänka på någon som får dig att må bra tex en sommaräng, vacker blomma mm.

Detta kan för en del verka helt knäppt och ni kanske tycker att jag inte fattar vad svår ångest är, men det gör jag.
Jag har haft sån ångest så ha inte kunnat röra kroppen utan legat i kramp.
Då kan man naturligtvis inte göra denna övning, men den kan fungera innan man för allt för starka symtom som ett sätt att avleda.
Lättar inte ångesten får man se till att man kan få medicin så att man står ut.

Kram och hoppas att du snart mår bättre

Jag brukar få sådana stickninar, myrkrypningar även med lite ångest.

Fick min första attack i torsdags helt från ingenstans, gick från normalt till en fullt utvecklad jag tror ja kommer döattack. Sticknkngar/domningar i händer/armar & fötter/ben, hjärtat slog så hårt så ja kunde "höra" hur det bulta å känna det bakom ögonen, skifta från varm så svetten rann till iskall, spydde nästan en timme såg/inbillade mig att ja såg hur händerna blev vita sen lila viket ledde till mer panik så sprang runt å vifta så mycket ja kunde... Som tur var fick ja kontakt med en kompis som kom annars hade ja ringt ambulans va inte alls många sekunder från det. Efter den attacken har det kommit 1-2 per dag i snart en vecka, dessa är inte lika svåra å skiftar i svårighet & symtom. Har allt från lätta skakningar/sättningar, skiftar mellan varm & kall, gråttattacker som inte går & hejda kan sitta å skratta medans tårar å snor rinner för ja inte kan få det & sluta. Har även haft en som sluta med att ja blev liggandes för kroppen kändes så tung så ja bokstavligen inte tog mig upp, denna pågick i 4-5 timmar efter det blev ja känslig/gråtmild skakis & nerverna sätt utan på. Minsta ljud eller rörelse fick mig å hoppa av rädsla man kunde se skräcken i mina ögon. Har iaf sån tur att ja känner innan det kommer en får stickningar samt domningar i händer & armar då vet ja att det kommer en men kan dröja allt från sekunder till en halv dag innan den bryter ut. Fick atarax utskrivet vid behov samt kontakt med kurator så hoppas man kan få hjälp & lära sig hantera detta lite bättre i framtiden

Gick in i den så kallade väggen för 5 år sedan. Allt började med krypningar på hela kroppen.  Hur mer jag kände av krypningarna hur mer stressad blev jag och då fick jag ännu mer krypningar.  Var till läkaren för jag förstod inte vad det var och läkaren hade aldrig hört talas om det. Helt knäpp läkare när jag tänker efter.  Var så stressad av hela situationen, det brännde i  huden också. Stress kan ge så mycket konstiga saker.