Vi hoppar av nu :-(

Nej, man får inte ha ett för högt BMI.... Nya "oprövade" riktlinjer.....

De ska se till barnets bästa, självklart - men en undran..... har ett barn det bättre på ett barnhem än att komma till lämpliga föräldrar varav den ena överviktig?
Visst risken att den överviktiga dör i förtid är större MEN skulle det hända så finns ju pappan, mor-farföräldrar, mostrar, morbröder, farbröder, kusiner, vänner, bekanta m m - så barnet kommer INTE bli "ensamt" igen.....

Det finns INGET annat i vår utredning som säger att vi är olämpliga utom att jag är överviktig - har svårt att se varför övervikten skulle vara avgörande!

Jag skulle kunna förstå dem om jag vägde 200 kg, inte kunde jobba, ta hand om mig själv, hem, familj o inte kunde ta hand om ett barn - men det är ju INTE problemet i detta fall!

Undrar om nästa steg i samhället är att omhänderta barn till överviktiga föräldrar då dessa inte borde vara lämpliga föräldrar, även om de kan ta hand om sitt barn??
Vill inte leva i ett samhälle där bara "smala" har rätt att bli förälder..... 

Tack alla – både för stöd, åsikter och tips!

Jag är 173 lång och har grov benstomme, och om jag fick önska så skulle jag gå ner 20-30 kg – då skulle jag nog se ”normal” ut (i mina ögon). Om hemutredaren får bestämma så handlar det nog om 40-50 kg, vilket är helt galet… Jag vill inte bli trådsmal…

Nej, vi har inte frågat henne om exakta kilona hon vill att jag ska gå ner och just nu vill jag inte ha mer kontakt med henne – hon har gjort och utsatt oss för en massa andra ”dumheter/elakheter”… Vissa omständigheter gör att vi inte bara kan byta utredare heller...

Ja, jag har kämpat med vikten i stort sett hela mitt liv och jag vet VAD och  HUR jag ska gå ner – att gå ner funkar bra MEN det stora problemet är sedan att BEHÅLLA viktminskningen.

Hemutredaren har angett ETT skäl till förslaget om avslag och det är ”att barnet har rätt till sina båda föräldrar under hela uppväxten och att jag löper risk att avlida i förtid”. I övrigt så säger hon att vi är helt godkända på alla plan….

BMI-riktlinjerna gäller både män och kvinnor, men observera att det är SVERIGE som har BMI-kravet (i vårt fall) – INTE landet.

//

Visst är det, men jag antar att om proverna man tar hos läkaren inte visar att man röker så går det ju alltid att ljuga o säga att man INTE röker. Svårt att bevisa annat.....

Går ju liksom inte att ljuga o säga att jag är smal

Jag orkar inte skriva några större kommentarer, men jag är glad att diskussionen kommit igång och jag hoppas att det kan hjälpa andra i framtiden.
Vi kämpar på men tänker inte fokusera på adoptionen under detta år, måste få ett "break" - har ju liksom annat att fokusera på....

Jag kan ju iaf svara "morgonsolan" att det stämmer att vi haft ett medgivande och då vägde jag i stort sett samma, saken är den att det medgivandet gått ut och pga nya riktlinjer i handboken som utredarna följer gör att det är större fokus på vikten denna gång... Tyvärr...

Går hos en dietist, vet att maten vi äter INTE är fel - äter rätt kalorimängd/dag, problemet är snarare bristen på regelbunden motion och gottis på helgerna (vi frossar inte!). Sen har jag ett kontorsjobb som gör att jag sitter 6 tim/dag, men går lunchpromenader för att få både luft o motion.

Tack för alla tips om olika sätt att gå ner i vikt, har provat dem alla och som jag tidigare sagt, problemet är inte att gå ner i vikt - det är att sedan behålla vikten som är svårt!

Nåja, det är som det är..... Men jag är på G, kanske vi hörs i framtiden?

//