Vi hoppar av nu :-(

När jag tänker med hjärtat tycker jag synd om TS eftersom det är en fruktansvärt jobbig motgång och jag själv skulle bli oerhört ledsen om det drabbade mig. Vi i adoptionssvängen får tyvärr(?) acceptera att det ställs hårdare krav på oss än ”vanliga” föräldrar och det kan kännas oerhört orättvist. Andra kan röka, dricka, knarka, vara överviktiga, ha noll nätverk och pengar men ändå få barn. Någonstans måste man ändå komma ihåg att man från både svenska myndigheter och utländska sådana vill se till barnens bästa före vuxnas önskan, även om det ibland slår ojämnt och ojämlikt. Drabbas man själv är det här ingen tröst, men det ligger inte illvilja eller personligt agg bakom riktlinjerna. Myndigheterna ska ta ansvar för att de placerar föräldralösa barn i nya hem och måste eliminera så många risker det går. Det är något helt annat än att en ansvarslös förälder väljer att skaffa barn utan att kunna ta hand om det.

Men jag önskar alla som drabbas all lycka – på vilket sätt ni än må finna den. Kram