Ett år efter urakut snitt.
Ett år efter det urakuta snittet sitter fortfarande en del av känslan kvar. Choken, paniken och rädslan. Är betydligt lugnare nu och tänker absolut inte på det hela tiden men det där OM:et ligger fortfarande och gror.Vad som skulle kunna ha hänt o.s.v. Tänker även mycket på nästa barn. Är inte dags än att påbörja det men när det väl är dags, kommer det sluta på samma sätt? De säger ju att den ena förlossningen inte är den andra lik men skräcken för att de blir så finns ändå där. Vill inte genomgå nio månader med förlossningsskräck.
Undrar lite hur andra som varit i samma situation kommit över dessa känslor.....