tes 75

Äldre 16 Oct 14:37

25 svar

2-åringar och konsekvens

vi har en otroligt trotsig 2-åring, som började trotsa tidigt. före 1,5 års ålder. han hänger sig åt en trots som inte bara handlar om att inte vilja klä på sig/byta blöja/sova/äta, utan han sätter sina egna regler som VI ska följa. annars skrik och utbrott. han är helt okontrollerbar.

exempel: han kastar leksaker eller slår med gaffeln i bordet så det blir märken. vi säger då att om han inte slutar tar vi leksaken/gaffeln och så får han inte ha den. han fortsätter. vi tar leksaken/gaffeln. han skriker. vi ger tillbaka & säger att han får ha saken om han är snäll och inte busar. han gör om ofoget. då tar vi resolut bort gaffeln/leksaken. punkt. han skriker & får ett tantrum. vi försöker då förklara att om han gör som vi säger så blir ingen arg eller ledsen, men han skriker bara ännu mer. ibland går det i det här läget att avleda så utbrottet går över, men oftast övergår det i att springa runt hemma och göra ALLT han vet att han inte får; sätta på diskmaskinen, pilla på tvättmaskinen/spisen/micron, ta leksaker från lillasyster, slå lillasyster, slå oss, hälla ut klosslådan & ställa lådan vid vårt skrivbord & klättra upp & slå på våra datorer, etc. i dessa lägen är vi konsekventa & ger inte med oss, men det är hopplöst. jag vet att man ska välja sina strider & ignorera så slutar de för det mesta, men vissa saker kan man ju inte välja att ignorera! öppnar man frysen 1000 ggr/minut smälter ju glassen, sätter man på en tom micro går den ju sönder, gungar man lillasyster vårdslöst i babysittern får hon hjärnskador, slår man på vitrinskåpsglasdörrar går de sönder, etc.

han har hittills ALDRIG någonsin lyssnat på ett villkor vi satt upp eller följt ett NEJ eller AJABAJA. aldrig någonsin. han ska t ex alltid pilla på spisen när vi lagar mat, tar vi bort honom skriker han och får ett utbrott. varje gång vi lagar mat. vi har allt barnsäkrat och inlåst hemma. inte en pryl ligger framme, eftersom herr Omni Klåfinger inte låter något vara ifred. nu säger säkert någon att han bara vill ha uppmärksamhet, & ja så är det säkert ibland men definitivt inte alltid! vi är ofta båda föräldrarna hemma, & lillasyster sitter ofta snällt i sin stol & kräver inte mycket, så vill han har han alltid en av oss att sitta i knät hos & läsa saga eller leka med.

tilläggas bör att han är sen med att prata. eller, han pratar massor, men bara sammelsurium & enstaka ord, inga meningar ännu. han säger heller aldrig vad han vill utan skriker bara. sitter vi vid matbordet och han vill ha nåt på diskbänken är det mkt sällan han säger vad han vill ha, utan han pekar och skriker.

är det för mycket att begära av en tvååring att han i alla fall följer någon regel?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-17 07:36
jag menar alltså när kan man förvänta sig att en 2-åring förstår att gör du si så blir det så, & att han då väljer att inte göra si? för det känns som om han borde vara där nu, & inte bemöta villkor med skrik & utbrott.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-06-28 21:17
till er som skrev i denna tråd, och ni andra som kanske söker fram den: vår son är nu snart 4 år och fick för ett par veckor sedan diagnos autism och ev adhd. det jag beskriver i denna tråd var alltså symptom på neuropsykiatriskt funktionshinder. kan kanske vara bra för de som undrar över liknande beteende hos sina barn & söker fram denna tråd.

yngling

Äldre 16 Oct 21:59

#1

Har också en tvååring som trotsar en massa. Det gäller nog bara att stå på sig och fortsätta hålla hårt på gränserna! Funkar rätt bra att avleda för oss också, t.ex. om han kör med en leksaksbil på TV:n och vi säger "säg åt rorri (som alla hans bilar heter ;) att han inte får köra på TV:n och så vipps tar han ner den och säger åt bilen att köra på golvet. haha :)

Sen försöker jag låta honom hjälpa till med det mesta. Röra om i maten (när jag står brevid då såklart), packa upp matpåsar, ställa i/ur diskmaskinen, dammsuga... När man ber honom brukar han vilja hjälpa till med det mesta och han blir så stolt över sig själv efteråt :)

Men när han varit inne en hel dag och är alldeles understimulerad blir han mer krävande än om vi varit ute och lekt eller om han träffat några kompisar t.ex =)

Men det är då några saker som funkar för oss iaf :)

tes 75

Äldre 17 Oct 08:33

#2

yngling skrev 2010-10-16 21:59:31 följande:

Har också en tvååring som trotsar en massa. Det gäller nog bara att stå på sig och fortsätta hålla hårt på gränserna! Funkar rätt bra att avleda för oss också, t.ex. om han kör med en leksaksbil på TV:n och vi säger "säg åt rorri (som alla hans bilar heter ;) att han inte får köra på TV:n och så vipps tar han ner den och säger åt bilen att köra på golvet. haha :)

Sen försöker jag låta honom hjälpa till med det mesta. Röra om i maten (när jag står brevid då såklart), packa upp matpåsar, ställa i/ur diskmaskinen, dammsuga... När man ber honom brukar han vilja hjälpa till med det mesta och han blir så stolt över sig själv efteråt :)

Men när han varit inne en hel dag och är alldeles understimulerad blir han mer krävande än om vi varit ute och lekt eller om han träffat några kompisar t.ex =)

Men det är då några saker som funkar för oss iaf :)

tack för tipsen! vi försöker göra honom delaktig så gott det går, men problemet är att han nästan alltid går över gränsen då också. skulle han hjälpa till att packa upp matpåsar försöker han öppna förpackningarna eller springer iväg med en matvara, rör han om i maten skulle han börja äta av den eller börja ösa ur kastrullen, i diskmaskinen plockar han ur det man just plockat i etc.. nyss försökte jag göra honom delaktig när jag vek tvätt, men han bara vispade runt i tvätthögarna och kastade strumpor omkring sig (oavsett hur mycket jag berömde när han försökte vika, ignorerade hans bus eller visade hur man ska göra).

yngling

Äldre 17 Oct 09:29

#3

tes 75 skrev 2010-10-17 08:33:52 följande:

tack för tipsen! vi försöker göra honom delaktig så gott det går, men problemet är att han nästan alltid går över gränsen då också. skulle han hjälpa till att packa upp matpåsar försöker han öppna förpackningarna eller springer iväg med en matvara, rör han om i maten skulle han börja äta av den eller börja ösa ur kastrullen, i diskmaskinen plockar han ur det man just plockat i etc.. nyss försökte jag göra honom delaktig när jag vek tvätt, men han bara vispade runt i tvätthögarna och kastade strumpor omkring sig (oavsett hur mycket jag berömde när han försökte vika, ignorerade hans bus eller visade hur man ska göra).

Vi brukar när han blir helt galen och inte lyssnar först säga åt honom att han inte får göra så och att om han gör det igen så måste han sitta på ett visst ställe. Om han då gör det igen så tar vi tag i honom och sätter ner honom (t.ex i ett hörn eller mot en vägg), sen sätter vi oss ned brevid honom och säger åt honom att "nu måste du sitta här 1 minut (man kan ta lika många minuter som de är gamla om man vill) för att du t.ex. slog på lillasyster.

I början fick vi gå och sätta tillbaka honom ett par gånger (försökte att inte prata med honom då) och sen satt han då kvar själv. Han blir jättearg och ledsen och verkar ångra sig direkt, men han får sitta tills han lugnat ner sig. Då går vi dit, sätter oss ned och förklarar varför han satt där och att man inte får göra så. Då brukar han instämma och så ger vi honom en puss och en kram och sen går han iväg och fortsätter leka.
Nu är det mycket sällan vi behöver göra så och direkt han gör något han inte får så brukar han säga "mm, sitta där". Så nu vet han vad som händer :)

Detta funkar även bra när vi är hos andra och han testar oss.

Men allt funkar ju inte för alla, men kanske värt att testa? Jag tycker det är en lätt metod utan att vara alltför jobbigt påfrestande för en själv :) Samt att det funkar överallt, ute tillochmed. :)

tes 75

Äldre 17 Oct 10:45

#4

yngling skrev 2010-10-17 09:29:12 följande:

Vi brukar när han blir helt galen och inte lyssnar först säga åt honom att han inte får göra så och att om han gör det igen så måste han sitta på ett visst ställe. Om han då gör det igen så tar vi tag i honom och sätter ner honom (t.ex i ett hörn eller mot en vägg), sen sätter vi oss ned brevid honom och säger åt honom att "nu måste du sitta här 1 minut (man kan ta lika många minuter som de är gamla om man vill) för att du t.ex. slog på lillasyster.

I början fick vi gå och sätta tillbaka honom ett par gånger (försökte att inte prata med honom då) och sen satt han då kvar själv. Han blir jättearg och ledsen och verkar ångra sig direkt, men han får sitta tills han lugnat ner sig. Då går vi dit, sätter oss ned och förklarar varför han satt där och att man inte får göra så. Då brukar han instämma och så ger vi honom en puss och en kram och sen går han iväg och fortsätter leka.
Nu är det mycket sällan vi behöver göra så och direkt han gör något han inte får så brukar han säga "mm, sitta där". Så nu vet han vad som händer :)

Detta funkar även bra när vi är hos andra och han testar oss.

Men allt funkar ju inte för alla, men kanske värt att testa? Jag tycker det är en lätt metod utan att vara alltför jobbigt påfrestande för en själv :) Samt att det funkar överallt, ute tillochmed. :)

jag är inget fan av skamvrår, & dessutom känner jag min son så väl att jag vet att det dessutom inte skulle funka. (han ligger inte ens kvar i sin säng medan han håller på att somna om man lämnar rummet en kortis)

tes 75

Äldre 17 Oct 12:03

#5

yngling skrev 2010-10-17 09:29:12 följande:

Vi brukar när han blir helt galen och inte lyssnar först säga åt honom att han inte får göra så och att om han gör det igen så måste han sitta på ett visst ställe. Om han då gör det igen så tar vi tag i honom och sätter ner honom (t.ex i ett hörn eller mot en vägg), sen sätter vi oss ned brevid honom och säger åt honom att "nu måste du sitta här 1 minut (man kan ta lika många minuter som de är gamla om man vill) för att du t.ex. slog på lillasyster.

I början fick vi gå och sätta tillbaka honom ett par gånger (försökte att inte prata med honom då) och sen satt han då kvar själv. Han blir jättearg och ledsen och verkar ångra sig direkt, men han får sitta tills han lugnat ner sig. Då går vi dit, sätter oss ned och förklarar varför han satt där och att man inte får göra så. Då brukar han instämma och så ger vi honom en puss och en kram och sen går han iväg och fortsätter leka.
Nu är det mycket sällan vi behöver göra så och direkt han gör något han inte får så brukar han säga "mm, sitta där". Så nu vet han vad som händer :)

Detta funkar även bra när vi är hos andra och han testar oss.

Men allt funkar ju inte för alla, men kanske värt att testa? Jag tycker det är en lätt metod utan att vara alltför jobbigt påfrestande för en själv :) Samt att det funkar överallt, ute tillochmed. :)

..men du menar alltså att er son klarar av att följa ett villkor, och förstår att vissa beteenden ger vissa konsekvenser?

yngling

Äldre 17 Oct 14:36

#6

tes 75 skrev 2010-10-17 12:03:03 följande:

..men du menar alltså att er son klarar av att följa ett villkor, och förstår att vissa beteenden ger vissa konsekvenser?

Jag ser det inte som skamvrå eftersom det aldrig är på samma ställe, men vi sätter ner honom för att bryta beteendet han håller på med :) Sen säger vi alltid till honom att vi tycker om honom men inte hans beteende (efter att han gjort något han inte får då). Är det att han t.ex kastar saker varnar vi honom först och sen tar vi av honom saken om han gör det igen. Och han vet så väl att vi gör det också, för han börjar grina direkt han kastat nåt för andra gången bara för att han vet att vi tar av han saken, haha :)

Men de gånger vi sätter han ner är när vi prövat allt annat eller om det är nåt han absolut inte får, t.ex nåt som är farligt :)

Jo, han vet att om han gör något som han inte får så måste han sitta ner en stund/vi tar av han saken. Det är det som funkar för oss :) Men så kan han ju fortsätta prova ändå :)

Hur har ni det med fasta rutiner då? Kanske nåt sånt som spökar? Eller ren avundsjuka mot lillasyster? Jag väntar fortfarande på att den ska komma här... =)

cicci85

Äldre 17 Oct 14:54

#7

Barn är så olika!

Min äldsta låter som TS son. Ingenting vad man gör funkar. Har testat time-out när inget funkat men det funkar verkligen inte, gör utbrottet bara värre. Han vill inte följa regler utan har sina egna, för att slippa bråka hela dagarna så minskade vi på reglerna angående sånt som inte egentligen gör något. Tex han ville alltid klättra upp på v-rumsbordet och hoppa ner på golvet. Vi bråkade och bråkade om det för jag tyckte inte han skulle vara på bordet. Men han lärde sig aldrig, det spelade ingen roll hur många gånger jag lyfte bort honom, började med andra saker, ajjade osv. Till slut bestämde jag mig att det fick vara okej att hoppa från v-rumsbordet och då var det såklart inte lika roligt längre Nu är han 5 och vet att an inte får vara på bordet!

Lillebror är 2,5 år nu och jättelätt, man säger till honom en gång och så slutar han. Helt olika. Har man bara en sån lätt unge är det svårt att förstå hur jobbigt det kan vara med en som ska trotsa alla regler man har och aldrig ger sig!

Det finns en bok som heter "Fem gånger mer kärlek" av martin forster, en jättebra bok med många tips och fakta. Grundtanken är att för varje tillsägelse barnet får sak det komma fem gånger så mycker beröm och komplimanger. Då känns det inte länge som att man bråkar hela dagen längre!

tes 75

Äldre 17 Oct 15:00

#8

yngling skrev 2010-10-17 14:36:38 följande:

Jag ser det inte som skamvrå eftersom det aldrig är på samma ställe, men vi sätter ner honom för att bryta beteendet han håller på med :) Sen säger vi alltid till honom att vi tycker om honom men inte hans beteende (efter att han gjort något han inte får då). Är det att han t.ex kastar saker varnar vi honom först och sen tar vi av honom saken om han gör det igen. Och han vet så väl att vi gör det också, för han börjar grina direkt han kastat nåt för andra gången bara för att han vet att vi tar av han saken, haha :)

Men de gånger vi sätter han ner är när vi prövat allt annat eller om det är nåt han absolut inte får, t.ex nåt som är farligt :)

Jo, han vet att om han gör något som han inte får så måste han sitta ner en stund/vi tar av han saken. Det är det som funkar för oss :) Men så kan han ju fortsätta prova ändå :)

Hur har ni det med fasta rutiner då? Kanske nåt sånt som spökar? Eller ren avundsjuka mot lillasyster? Jag väntar fortfarande på att den ska komma här... =)

vi har fasta rutiner, & ibland visar han avundsjuka mot lillasyster. då ser vi alltid till att ge sonen uppmärksamhet, men att hela hans beteende skulle bero på lillasyster är inte troligt eftersom han varit så här sedan han började tulta runt & pilla på saker. grejen är att han blankt skiter i våra regler & våra förbud, & har så alltid gjort, även fast vi alltid är konsekventa. har han lite tråkigt börjar han genast göra något han inte får, såsom pilla på spisen, tar vi sedan bort honom därifrån så bryter tantrumet lös.

i Trotsboken benämns barn som är särskilt besvärliga som "fyraprocentsbarnen". förhoppningsvis är han en av dem, annars har vi att göra de närmsta åren..

yngling

Äldre 17 Oct 22:15

#9

tes 75 skrev 2010-10-17 15:00:49 följande:

vi har fasta rutiner, & ibland visar han avundsjuka mot lillasyster. då ser vi alltid till att ge sonen uppmärksamhet, men att hela hans beteende skulle bero på lillasyster är inte troligt eftersom han varit så här sedan han började tulta runt & pilla på saker. grejen är att han blankt skiter i våra regler & våra förbud, & har så alltid gjort, även fast vi alltid är konsekventa. har han lite tråkigt börjar han genast göra något han inte får, såsom pilla på spisen, tar vi sedan bort honom därifrån så bryter tantrumet lös. i Trotsboken benämns barn som är särskilt besvärliga som "fyraprocentsbarnen". förhoppningsvis är han en av dem, annars har vi att göra de närmsta åren..

Ja då vet jag då inte tyvärr... att försöka säga "du får göra såhär" istället för "du får inte göra så" då? Kanske inte tar bort "problemen" men det kanske känns bättre för er själva? =) Annars kanske du kan fråga på BVC? De brukar ju ha tips på det mesta :)

Lycka till! =)

Flickan och kråkan

Äldre 18 Oct 07:39

#10

Hur gammal är lillasyster? Kan ju vara en kombination av många saker . Vi har 16 månader mellan våra pojkar. Äldsta blir 3 i december och lillebror är 1½ år nu. Vi hade en überjobbig period när storebror var mellan 2-2½ år. Det handlade absolut om lillebror (som då började bli rejält rörlig på egen hand och konkurrens på ett sätt som han aldrig varit tidigare, första månaderna dem emellan hade gått jättebra), men också om mycket annat. Om det är någon tröst så är det mesta frid och fröjd här nu. Vad gäller att förstå......jag tror att de ofta förstår, men inte alltid kan kontrollera sina impulser eller har alternativa lösningar på hur de ska hantera frustration eller andra känslor.

Vår äldsta har också varit sen med talet. Jag tror det påverkade här med, men det var som sagt annat också......egen utveckling gissar jag på (på många olika plan) för det vände mer eller mindre från en dag till en annan. Jättemärkligt. Ingenting i hans situation förändrades på något sätt just då.

2-åringar och konsekvens

INNEHÅLL