• Anonym (B)

    ADD symptom hos vuxna

    Hur ställer man diagnosen ADD? Ni som är diagnostiserade?

  • Anonym (B)
    Esmiso skrev 2010-10-29 10:42:01 följande:
    bra! Tyvärr får alltför många människor bara medicin och blir hemskickade utan någon samtalskontakt och det är horribelt för mig. Man behöver ju bearbeta saker för att må bättre!
    Tänkte på det du sa.
    Är så irriterad på min mans läkare och på honom själv. Han sökte för ett år sedan för onormal trötthet som kommit på senare tid. Samt problem med magen som lös avföring etc.
    Han fick då fylla i ett formulär och blev sedan hemskickad med citalopram och har nu ätit det ngt år. Grrrrr!
    Inget samtal eller nåt! Nu ska han bara fortsätta med det. Alltså det är sjukt!
  • Anonym (B)
    strulmaja skrev 2010-10-29 11:21:21 följande:
    Förvånad Tog man inte ens några prover???
    Jodå, visst tog man en del blodprover. Det vanliga, hb, sänka, sköldkörtel, socker o ngt mer. Men jag tycker läkare är alltför frikostiga med antidepressiva medel. Det var inte direkt så att jag tyckte jag hade en deppig man, fattade inte ens varför han fått det.
  • Anonym (B)

    Så där, då har jag skummat igenom några sidor och fått en ganska träffande beskrivning av mig själv... Har ingen diagnos och har aldrig sökt hjälp för mina problem (förutom för ev depression), men jag känner att det är något "fel" på mig och jag orkar snart inte mer...

    Jag har mått dåligt från och till sedan tonåren. Varit riktigt deprimerad i perioder och ätit alla möjliga antidepressiva mediciner, men ingen har hjälpt. Jag har förskräckligt humör när jag har pms, riktiga aggressionsutbrott som skrämmer mig. Dessa utbrott riktas endast mot min man som tur är (fast synd om honom såklart), så jag flippar inte ur helt. Jag är annars en till synes lugn person som ogillar konflikter och är väldigt mån om vad andra tycker och tänker om mig. Jag har kämpat mig till bra betyg på universitetet (klarar bara att fokusera korta stunder åt gången). Under gymnasiet gick det bra i de ämnen jag gillade. Gick bara på de lektioner jag ville och struntade i resten. Har på senare år drabbats av någon typ av social fobi då jag tror att alla har koll på just mig och bara väntar på att jag ska göra något fel. Gillar inte nya situationer eller hur man nu ska säga. Jag vill veta vad som ska hända och hur skaer och ting ska göras. Är enormt trögstartad när det gäller att ta mig för saker, som t.ex. hushållssysslor, men i skallen går allt på högvarv.

    Jag är oftast trött och skulle lätt kunna ta en tupplur på sisådär 2 timmar per dag. Är inte impulsiv när det gäller inköp utan tvärtom funderar jag alldeles för länge innan jag inhandlar något. Ska jag köpa en ny kamera kan jag hålla på i veckor och jämföra. Däremot kan man väl säga att jag är impulsiv när det kommer till nya idéer, får jag t.ex. för mig att jag ska börja jogga inhandlas (efter noggranna jämförelser naturligtvis Flört) alla kläder och tillbehör som behövs och sedan joggar jag tre gånger typ. Nästa vecka får jag för mig att jag ska börja sy och då ska en symaskin köpas. Jag får liksom en fix idé som jag inte kan släppa, utan som uppslukar mig under en viss period.

    Oj, nu kommer några av barnen hem från skolan, så jag måste sluta.

  • Anonym (B)

    He he he... jag köpte skor, underställ, löparjacka och byxor för några dagar sedan, så nu är det bara att ge sig ut i spåret! Flört 

    Läste det ni någon skrev om irritation när det gäller ljud tidigare och det stämmer på pricken in på mig. Angående egentid så har jag i princip ingen. Har tre barn och mannen arbetar ofta över eller reser i arbetet, så jag är mycket ensam med barnen. Är föräldraledig nu och klättrar snart på väggarna. Känner mig uttråkad intill döden.

    Ni som har fått en diagnos; hur går en utredning till egentligen? Hur har era respektive tagit det? Nämnde det här med ADD för maken för någon vecka sedan, men han bara skrattade åt mig och sa att jag svamlade. Känns ju jättekul...

  • Anonym (B)

    Har inte skrivit på länge, men har läst allt ni andra skrivit och försöker hänga med så gott det går! Flört Jag känner mig så vilsen och vet inte riktigt hur jag ska gå vidare med detta. Allt ni skrivit stämmer på pricken in på mig (förutom oförmågan att planera - handla, - laga mat, som jag inte alls har några bekymmer med). Ena dagen känner jag mig mogen för att ringa vc och berätta om mitt problem, andra dagen förtränger jag det och intalar mig att jag bara inbillar mig... I dag har varit en riktig pissdag då jag bara velat dö. Maken erbjuder tyvärr inget stöd alls i detta och menar att jag bara svamlar...

Svar på tråden ADD symptom hos vuxna