Tidiz

Äldre 25 Nov 09:03

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Hej alla!
Jag tror jag behöver er hjälp, ni som är under utredning eller har fått er diagnos, hur har ni gått tillväga?
Jag har nu ringt som en galning, vårdcentralen först, antog ju att de skulle ha koll men blev skickad till öppenpsyk som skickade mig till vårdcentralen som skickade mig till psykiatrisköterskan som skickade mig till öppenpsyk.
Nu har jag börjat få den där jävla "lägga mig i sängen å sparka mig trött-känslan" som jag alltid får när inget går som jag vill.
Blir så trött på hur vården fungerar, eller fungerar? Gör den verkligen det?
Blir riktigt tacksam för svar.

Tidiz

Äldre 25 Nov 09:18

#338

idiblon yes skrev 2010-11-25 09:15:24 följande:

Nej, vården fungerar extremt fruktansvärt dåligt.

Jo den gör ju det, när man ringer å säger "hej, jag tror jag har ADD, för 99% av allt jag läst stämmer på mig." Kan det då vara så svårt att fixa en utredning, de behöver ju inte ens försöka komma på vad det är först.

Tidiz

Äldre 25 Nov 11:24

#346

strulmaja skrev 2010-11-25 10:50:30 följande:

Visst känns det skönt att finna några tvillingsjälar?

Det är en enorm lättnad och en slags trygghet att veta att man inte är ensam om detta h-e som det emellanåt känns som. Nu vet ju inte jag om jag har ADHD, ADD eller något annat men för mig spelar det ingen roll just nu, jag känner mig mer hemma här bland er andra som är som jag än någon annanstans någonsin.

Jag känner så väl igen det du berättar, hur du panikstädar innan din karl kommer hem. Jag är också hemma och maken arbetar och jag kan gå en hel dag utan att göra något men ca 30 minuter innan jag vet att han stiger innanför dörren börjar jag laga middag, plockar upp leksaker, dammsuger, torkar av bordet, dukar för middag och när maken kommer hem säger han: Oj vad ambitiös du varit idag då!

Men det är inte alla dagar som jag faktiskt orkar panikstäda. Vissa dagar när maken kommer hem ligger jag på soffan som en urvriden trasa och har varken fixat middag eller brytt mig att ställa in disken i diskmaskinen.
Nu är inte min make speciellt pedant själv men han tycker att man (läs jag) som går hemma i ca 8 tim/dag borde kunna plocka i och ur diskmaskinen, tvätta minst 1 maskin, dammsuga om det behövs och det gör det ju alltid med en 1 åring här hemma. Och ja, jag tycker han har rätt. Jag BORDE klara av detta men det gör jag inte alltid, det är lite beroende på vilken dagsform jag är i men tycker jag också att alla dessa sysslor som hör en "hemmafru" till är så satans tråkiga, därför drar jag mig in i det sista för att göra dom.

Jag utgår ifrån att din man vet om din diagnos men är han införstådd i vad den innebär?

monsken87 skrev 2010-11-25 11:09:24 följande:

Jodå han är införstådd med allt vad det innebär, men har ändå svårt att förstå, skärskillt mina "neredagar" som ajg kallar dom, jag vill så mycket i mitt huvud men att sen få ut sakerna kan ta 1000 år:S känns det som iaf, massor av ambitioner och drömmar men oftast slutar det med att jag helt enkelt inte orkar nått.

han tycker som din man eftersom att jag går hemma ska jag kunna plocka diska städa laga middag osv osv, men inte alla dagar man orkar det:(

Är det mig ni skriver om?

Känns verkligen så.

Tidiz

Äldre 25 Nov 11:42

#348

monsken87 skrev 2010-11-25 11:33:27 följande:

visst känns det skönt på ett sätt? jag blev paff när jag läste den här tråden, satt bara å lipa av lättnad (och gravidhormoner) över att jag inte är den enda:)

ska beställa boken och läsa den förhoppningsvis så kan jag läsa klart den, men oftast måste det till riktigt spännande och intressant inehåll för att jag ska kunna hållas kvar i boken.

Samtidigt som det är skönt lider man verkligen med er andra. Man vet ju vilket helvete man har själv å så finns det fler som är likadana.

Tidiz

Äldre 25 Nov 12:16

#352

strulmaja skrev 2010-11-25 12:00:40 följande:

Det här med att skratta åt det. Jag är ju den som lägger mig sist i det här huset. Oftast sitter jag vid datorn, ibland städar jag eller något annat som hörs och jag brukar tänka på mig själv som en galen proffessor som är uppe mitt i natten, stökar och letar efter saker, försöker sätta sina alla 1000000 idéer i praktik, för oväsen och mumlar för sig själv. När det sedan är läggdags för mig kan jag inte bara lägga mig och sova utan måste läsa och då tänder jag lampan bredvid sängen vilket väcker min make och han tittar yrvaket upp med en trött blick, suckar högt och vänder sig om. Och detta fnissar jag åt, ibland högt fast då blir gubben lite sur men hela grejen är så tragikomiskt på något sätt att jag helt enkelt inte kan låta bli

Här är det tassa runt på tå som gäller, lilltjejen är så jädra lättväckt, däremot tända lampan i sovrummet är ingen fara, sambon sover som en stock i vilket fall som hellst. Men visst vill man vara lite elak å säga, kan inte jag sova ska inte du sova när de vaknar å skratta lite rått.

Försöker sy upp julgardinerna här men gav upp. Inget går min väg i dag känner jag. *morr!*

Tidiz

Äldre 25 Nov 15:05

#355

strulmaja skrev 2010-11-25 12:29:46 följande:

Igår satt jag och läste högt ur boken jag nämnde ovan för gubben. Sedan ville jag diskutera det jag läst.
Men han gäspade, reste sig upp ur soffan och sa att han skulle lägga sig. Döm om min förvåning när jag insåg att klockan var halv tolv på kvällen men då var jag som mest sugen på umgänge och samtal med min bättre hälft medan han, som de flesta normalstörda människor var trött efter att ha arbetat en hel dag. Det är såååå jobbigt tycker jag, att ha denna energi när ingen annan tycks ha den och inte få den "mättad".
Känner ni andra igen detta?

Jag är helt klart nattmänniska jag med. Vill göra ALLT på nätterna, städa, diska, dammsuga, plocka undan, läsa böcker, ringa viktiga samtal (som ju är omöjligt). Det är på nätterna jag är en normal människa eller vad man ska säga.

Tidiz

Äldre 25 Nov 19:49

#356

Funderar på lite lättare självmedicinering. Min pappa berättade att han läst att stenbitsrom gjorde barn hyperaktiva pga något färgämne. Man kanske skulle testa att börja dagen med en burk så man får något gjort?
Dessutom fungerar tydligen stenbitsrom vid magsårssmärta också. *onödigt vetande är bra vetande*

Tidiz

Äldre 26 Nov 00:43

#360

Kan ju bidra med att berätta om mitt försök att sy gardiner, gick inte så bra som väntat, först höll jag på att få gardinstången i huvet två gånger å min bästa kompis sitter i soffan å bara skrattar åt mig (jag kan med å fixa hemma när han är här, vi har bott ihop förut så han vet precis hur jag fungerar), tappade tålamodet kastade iväg gardinerna, skällde ut honom för att han inte hjälpte mig, samtidigt som jag var arg satt jag å skrattade åt mitt eget beteende. Arg så man skakar men viker sig av skratt samtidigt, var en ny upplevelse kan jag säga.
Kanske inte så kul men det visar ju lite på bristen av tålamod (vilket jag egentligen har, när det är nått som är kul eller går bra) å humörsvängningarna jag har.

Tidiz

Äldre 26 Nov 14:08

#364

Woho!!!
Äntligen verkar det som att jag kan få lite hjälp, ringde pykologen på öppenpsyk igen å tjatade väl ett litet litet hål i huvudet på henne så hon skulle ta uopp mig på deras möte på tisdag!
Hon frågade lite frågor om vad jag hade för symtom, varför jag trodde jag har ADD å sånt. När jag berättade om skolgången så verkade det som att hon faktiskt tog mig på allvar. Så nu hoppas jag att jag ska få komma dit, bli utredd och eventuellt medicinerad.
Håll tummarna alla!

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL