• DunklaRum

    ADD symptom hos vuxna

    Hej!
    Jag snubblade över denna tråden igår, och jag tackar Gud för det! Alla lösa trådar i mitt liv börjar få ett sammanhang, jag tror jag kan ha ADD.

    Jag har börjat må dåligt igen, känner igen tecknen från hur det har varit innan, med ångest, överdriven oro om att det skall hända något hos mina närstående, deppighet, väldigt svårt att somna, då de negativa tankarna tar upp hela min tillvaro som det är just nu. 
    Jag gjorde ett test på internet (jag vet att de inte är särskilt tillförlitliga men kan vara en fingervisning) som menade att jag antagligen hade ADD. Jag känner igen mig i alla de kriterier som finns då;
     jag alltid har haft svårt att slutföra projekt såsom läxor, hemtentor, jobb osv. Vilket har försvårat mycket i min skolgång, jag har hoppat av flera gånger och försöker hela tiden gå min egen väg trots att studiegången för min utbildning är given, då jag har väldigt svårt för instruktioner, försöker hela tiden hitta egna lösningar och inte gå efter ordningen A,B,C,D utan snarare D,A,C,B.  jag har enormt svårt att komma igång med saker och när jag väl kommer igång, så har jag 5-8 projekt igång samtidigt, vilket gör att inget av det blir slutfört,  jag har alltid varit lättdistraherad och svårt att hålla fokus samt att jag ofta tappar bort viktiga papper och räkningar som gör att både skolgång och privatliv blivit kraftigt påverkat såsom betalningsanmärkningar, endast pga att jag inte kunnat fokusera tillräckligt för att sätta mig ner vid datorn och lägga in räkningen, utan det kommer alltid saker i vägen. Allt hänger på dagsformen, ibland klarar jag inte ens av enklaste sak som att ta en dusch eller göra mat, för orken finns helt enkelt inte där.    Jag har alltid känt mig annorlunda, men har inte kunnat sätta fingret på vad, jag trodde det berodde på att jag var flata, fast den här känslan av att vara "udda" har jag inte lyckats skaka av mig trots jag kommit ut och allt är frid och fröjd med det.  Såfort jag ska göra något viktigt som gå på arbetsintervju, styrelsemöte, skolan osv. så gruvar jag mig enormt mycket, har ångest flera dagar i förväg, och försöker hitta någon utväg till att slippa, för jag är så trött och har så låg självkänsla. Jag skall börja ett nytt jobb nästa vecka, och har inga "säkra utgångar" längre, då jag tackat ja till schemat, men jag vet inte om jag orkar. Allt är stora projekt för mig. FÖR stort.  Jag har en förmåga att avbryta i samtal och börja prata om något helt annat, inte alltid det finns en röd tråd i det jag säger. 
    Det känns som om jag äntligen funnit det som jag hela mitt liv funderat över, jag har hela tiden trott att jag bara varit lat och bekväm, för jag kan inet på något sätt komma igång på dagen, hur jag än försöker. Detta har ju gjort att jag fått dålig självkänsla och trott att "bara jag tar tag i mig själv så går det", när jag väl gör det så blir det som sagt, många bollar i luften på en och samma gång som gör att inget blir klart, utan bara halvfärdigt. 

    Det som skrämmer mig nu är insikten om att det faktiskt kan vara ADD, samtidigt som jag är rädd för att det kanske inte alls är det, men vad är det då? Jag har skrivit ett brev och skall posta det till min läkare där jag förklarat läget osv. När nu det blir postat.. är SÄMST på att posta grejer i tid, anställningsavtalet som jag skrev under 1 december har jag fortfarande inte lagt på lådan..

     
  • DunklaRum

    Vad härligt att höra att folk känner igen sig i det jag lever med och i varje dag, att jag inte är ensam är en ENORM tröst och styrka! 
    Brevet till läkaren ligger nu i ett kuvert och tack vare min underbara fästmö kommer det skickas idag.
    Jag är SÅ tacksam över denna tråd! Hoppas bli mycket klokare, försökte läsa från första början, men tålamod finns inte, så jag har hoppat fram och tillbaka. Ja, ni vet ju hur det är ;) 

  • DunklaRum

    Hej igen! 

    Jag har nu lyckats skicka brevet till läkaren, det känns lite läskigt samtidigt som det är viktigt och bra att jag fått det gjort (med hjälp av sambon). Jag kan inte annat än säga att det kan finnas en förklaring till varför jag alltid agerat som jag gjort är något skräckinjagande, visst det känns som ne lättnad och att väldigt många bitar fallit på plats. Men tänk om det INTE är ADD jag har , är det bara en del av vem jag är ? att jag förlägger saker hela tiden, inte kan förmå mig att göra någonting, att jag ofta är en "no-show" trots jag sagt att jag skall komma, väntar alltid till sista minuten med att skriva mina uppgifter för skolan, har alltid undanflykter för att slippa gå till skolan samtidigt som jag får dåligt samvete över att jag inte går dit. Är detta något som beror på att jag har ADD eller är det bara dåliga sidor hos mig själv?

    Igår natt så tog min impulsiva sida över, (har redan köpt julklappar till min fästmö för cirka 15000:-, och hon har redan fått dom, jag har noll tålamod, ) beställde julklappar till min fästmö för ca 2500:- till, som hon egentligen inte behöver just nu, men jag kände att det jag gjort inte varit rätt, så det fanns för en gångs skull ett konsekvenstänk, som jag VÄLDIGT ofta saknar, och jag avbokade det jag beställt. 

    Jag är rädd och har ångest över vad min läkare skall säga om mina misstankar, om det skulle bli en utredning, är det så att jag verkligen har ADD eller är det så att  jag bara inbillar mig och utredningsplatsen fylls upp av mig i  onödan?
    Om det nu skulle visa sig att jag de facto har ADD, vad innebär en diagnos för mig? Vad innebär den "stämpeln" jag faktiskt kommer sätta på mig själv, en ny del av mig att utforska, och vad i min identitet beror isf på ADDn och vad är jag?  

    Som ni märker finns det många lösa trådar ikväll och en hel del funderingar över detta. Jag är glad men vettskrämd över att jag faktiskt tagit tag i detta och för vad det skall visa. Någon som känner igen sig?

  • DunklaRum

    Tjohej, det är jag som är anonym (som skrev för två inlägg sen) 

    Anonym - ny - Skönt att du känner igen dig i vad jag säger, då känner man sig lite mindre ensam :) Såna misstag gör jag HELA tiden!
    Jag läste igenom min egenremiss först nu, 12 timmar EFTER jag lagt den på lådan, och inser att jag inte explicit uttrycker att jag vill ha en utredning för ADD! Hur kan det vara möjligt? Jo, för att jag inte korr.läste brevet innan jag skrev ut och ksickade, blir SÅ trött på mig själv!

    Minifer- tack för pepp! Någonstans känns det som att OM man är orolg för att det INTE skulle vara det, då är det ganska tydligt att det är det? Jag känner igen tanken på att man tror att man inbillar sig allt och att man kanske "gömmer" sig bakom detta, för att slippa ta ansvar och vara "vuxen", när det faktiskt inte är så, utan att vi är lite annorlunda i hjärnan? 

     

  • DunklaRum

    Hellu igen! 
    Jag skickade ju in min egenremiss igår, som jag slarvade med (läste inte igenom den alls utan bara lade på lådan), idag ringer de och bekräftar att de tagit emot den, men att jag har skickat den till FEL ställe! Åh jag blir så trött på mig själv! Den snälla tanten skulle iaf ta och skicka den till rätt ställe. Pust! Jag är så typiskt ADDig som min fru säger :)

    Jag är väldigt glad över att ha hittat denna tråd, förhoppningsvis kan vi utbyta många kloka tips och råd tillsammans!  

Svar på tråden ADD symptom hos vuxna