ADD symptom hos vuxna

Jag har diagnos ADHD, fick den i höstas pga att jag uppsökte psykolog för depression och visste inte varför jag mår dåligt, efter 2 veckor ville hon att jag ska fträffa läkare och ja han gjorde bedömning och jag fick skriva massa tester å grejjer och sen kom dom fram till ADHD, har alltid haft det men ingen har någonsin utrett varför jag varit 

lätt distraherad
tankspridd
aggressiv (skärskillt när jag var ung, kunde gå igång på allt)
extremt sprallig
utåtaggerande
tappar bort saker hela tiden
glömmer bort saker hela tiden
försenad
kan ej hålla kvar jobb då jag blir utråkad fort
samma sak med studier
trött hela tiden men kunde knappt sova för hjärnan går på högvarv konstant

mm mm finns mycket jag kan säga om detta...men nu vet jag varför jag alltid varit "konstig"

men deppressionen var i sambnand med ADHD iaf, den har utvecklats under åren när jag inte förstått mig själv, inte vetat vad som är fel mm...men nu får jag iaf hjälp, medicineringen ska påbörjas efter denna graviditet så ska bli skönt å få lite struktur i vardagen. 

sitter och gråter här för mig själv nu...har läst era inlägg massor av dom och det är som att ni skulle vara jag, jag trodde aldrig att andra människor kunde vara som jag, alltid trott att jag var konstig, galen och knäpp som "glömde" ringa viktiga samtal (sköt upp dom rättare sagt men får som aldrig saken till skott förens d kanske e för sent) , endast jag som var slarvig och slö som hellre satt framför datorn och dagdrömde än att ta tag i tex tvätt...

nu har jag en karl som jobbar jag är hemma, han är pedant...men, det är mig han hackar på om det ser grisigt ut, jag är jäkligt svag och sårbar när det gäller mina fel och brister, så jag panik städar och rensar och gör allt innan han kommer hem så att jag inte "ser lat ut"... 

Jodå han är införstådd med allt vad det innebär, men har ändå svårt att förstå, skärskillt mina "neredagar" som ajg kallar dom, jag vill så mycket i mitt huvud men att sen få ut sakerna kan ta 1000 år:S känns det som iaf, massor av ambitioner och drömmar men oftast slutar det med att jag helt enkelt inte orkar nått. 

han tycker som din man eftersom att jag går hemma ska jag kunna plocka diska städa laga middag osv osv, men inte alla dagar man orkar det:(  

Dumma jag, nu har jag gjort d igen panikstädat...dammtorkat alla rum och dammsugit och plockat ihp allt i lillens rum...och vad händer? jo nu sitter jag här genomsvettig, stressad och sammandragningar och foglossning from hell...och allt som snurrar i huvudet är "hur ska jag hinna göra mat innan klockan 5?!" ska hämta sonen från dagis på 20 min och sen ha möte hos min psykolog klockan halv 4 sen hem å göra hemmagjorda köttbullar och potatis å sås...wish me luck min hjärna går varm just nu..nästan skrattretande..

jag lever konstigt nog..varit iof vaken halva natten med en febrig son han lyckades somna tillslut...men mamma hade svårare...:S

jag kan berätta om julshopping för ca 3 år sen;P

jag å väninnan var i luleå och skulle shoppa, jag suuuper stressad för att hinna med ALLA affärer (helst på en gång) jag ska gå in på H&M märker inte att dom ska stänga så jag kutar rakt in i stängslet där som dom drar ner för dörrarna med huvudet före...alla skrattar och det enda jag kan säga fråga var " jahaa nni ska stänga ,? det var därför det gjorde ont"...

typisk Tarja grejj att göra, alla andra såg att dom höll på å stänga förutom jag, för att jag var helt i min egen värld..:S 

ojoj..Igår gick jag i väggen...kastade en halv ost på min sambo av ren vrede...har varit sjuk nu i en och en halv vecka ca, influensa, gravid i 7e månaden med foglossningar ch bara allmänt dålig graviditet...+ allt annat virrvarr å surr å skit som finns i mitt huvud...

Är väldigt dålig, ont i hela kroppen mest huvudet och öronen, snorar å har ont i halsen..svårt å sova på nätterna ja u name it..så jag har totalt skitit i att hålla på å städa å plocka för jag har helt enkelt inte haft någon ork,,,

Igår var jag hemma med sonen som är i trotsåldern 2.5 år..sambon åkte till sjukhuset 8 mil härifrån redan på morgonen för å kolla ögonen, sen åkte han å hämta sin dotter och var hemma kring kvart över 2...sur och grinig, går å frustar å frustar å ifrågasötter varför saker ligger huller om buller, varför jag inte kunnat plocka upp å städa lite iaf osv osv...han fräser bara åt mig när jag frågar nånting..ja ni förstår...

han åkte och handlade och kom hem, jag började göra pizza som ungarna ville ha..tog först fel ost enlgit han då..så han ger mig en skärbräda och rivjärn jag sätter mig vid köksbordet å ska börja riva ( då vllle jag bara att han ska hålla käften för jag kände hur det brann i mitt huvud), han står och diskar och min son frågar vem som dammsugit, jag sa "mamma" han sa "neeej Pappa gjort" jag skrattade till å sa "nej det är mamma som damsugit", min sambo börjar komenter detta på sitt vanliga snäsiga nedlåtande sätt "vad menade du med det? du menar att JAG aldrig gör nått?!"...flera gånger, om och om igen, tillslut såg jag svart å kasta ostjäveln på han å sprang in i sovrummet...Jag orkade helt enkelt inte...

 

Han vet att jag är så sjukt lättsatressad egentligen för ingenting alls men det är så jag är, blir hyperstressad över att bara tex klä på sonen...

sen gör han en sån grejj att han är sur å grinig å ifrågasätter varför jag inte städat å plockat å fixat trots att han ser hur dålig jag är...hatar han vid sånna tillfällen på riktigt.

pinsamt å ledsen bara av att min son behövde se mig kasta osten...försökte sen förklara att ajg bara tappade den...men tror han förstår ändå att jag kastade den..han är ju inte dum..:(

 

Anon

Anonym (ADD) skrev 2010-12-10 10:32:04 följande:

Känns bättre idag, pratade med min läkare i förmiddags och skulle få en ny tid i slutet på Januari, jag berättade vad den andra läkaren sa till mig och hon skulle ta upp det omgående med henne, precis som du sa så får hon inte säga så och min ordinarie läkare bad om ursäkt för hennes vägnar och det var inte första gången hon pratade så åt en patient så nästa möte ska dom ta upp det med chefen.

Jag viste inte att du var anonym oj förrän nu, kan tänka jag hade blivit rätt förvirrad annars

TjockKatt skrev 2010-12-09 00:44:52 följande:

Jättemärklig historia iallafall! Må inte dåligt över det här, det är läkaren det är fel på inte dig. Sådär säger man inte till en patient.

Tack vännen.

Tack alla för att ni stöttar mig, det betyder himla mycket, hoppas ni alla får en bra helg massor av kramar.

samma här tjejjer,,just nu sitter jag med sönderbitna läppar..:S

skorpor, acne mm pormaskar huden brevid naglarna ...ja u name it...allt klöser jag eller biter bort...lugnande på nå sätt som TjockKatt skrev..:P

men bara när jag själv gör det, går min sambo å ska klämma en pormask eller finne på mig så gör det skit ont? konstigt nog...

men nån som inte tål lätt beröring? Jag hatar det..sådär fjäderlätt som vissa älskar...jag klarar inte av det, smekningar och liknanade...min sambo tycker det är jätte jobbigt för jag ryser och det känns bara obehagligt!  

feeeling like a dork!

haft mensvärk å spänd mage nu i några dagar, mycket och ont mest på kvällen, trcker i rumpan och magmåttet har inte ändrats sen v 28....blev orolig i måndags då bm sa detta ska tillbkaa dit på måndag för nya mått å har protein i urinet som hon ska kolla upp...

jag är superstressad över detta och orolig å ja allt...fastän bm sa att inte oroa mig...men min dumma hjärna vill inte lyssna...

så idag ringde jag spec mödravården..å nu ville hon att jag ska åka in på fl så dom får kolla så jag slipper oroa mig...men min erfarenhet av fl sist jag var där är hemsk! dom lyssnade inte och tog sig inte tid. jag försökte få en tid hit till spec mödra men dom hade bara vanliga rutinULtra ljuds läkaren där så dom hade visst inte tid....

ont i huvudet, svider mellan benen å mensvärk...stress symptom? tror det..:/