Blackbird skrev 2011-01-09 13:25:37 följande:
Jag gör samma sak jämt! En gång var det riktigt skrämmande då jag höll på att glömma min väska på en tvärbana i Stockholm. I min väska fanns hela mitt LIV
Jag har kommit på att om jag lägger saker och ting bredvid mig, istället för att hålla i dem, så glömmer jag bort dem.
Jag vet inte VAD som gjorde att jag i sista sekund kollade sätet och såg att jag lämnat min väska, men det verkligen sög till i magen när jag insåg hur klantig jag varit...
Usch fy, det är så galet jobbigt när man tappar bort viktiga saker. Vilken tur att du såg den i sista sekund!!
På väg till badhuset i förrgår lade jag en jättefin filt ovanpå åkpåsen, en filt som vi köpte i Spanien när Elliott var liten. När vi kommer fram till badhuset är den borta, då har den glidit av vagnen och jag missade det helt tydligen, detta trots att den är STOR och jag måste ha trampat på den. Jag var fullt upptagen med att spana uppåt mot hustaken för att se att ingen istapp riskerade att ramla ner i huvudet på oss...
En annan grej jag tänkt på när det gäller ansikten och att minnas människor.
Jag har jättelätt för att "klumpa ihop" människor om de har lika utseenden, detta så till den milda grad att jag nästan tror att det är samma människa fastän jag VET att de inte är det. Detta hände senast igår, på kalaset fanns några barn som jag inte träffat förut, de påminde mig jättemycket om en annan syskonskara och vips så förvandlades de liksom till den andra familjen.
Detta kan vara lite av ett problem ibland, om jag träffar någon som påminner mig om någon annan som jag tycker mindre bra om så tycker jag automatiskt mindre bra om den nya människan... :S Samma om jag träffar någon som påminner mig om någon jag gillar, då gillar jag automatiskt den personen.
Detta gäller förstås bara i början innan jag lärt känna personen på riktigt, men det är lite jobbigt eftersom jag upplever att min hjärna har svårt att skilja lika människor åt, även om mitt förnuft talar om för mig att jag borde göra det.
