ADD symptom hos vuxna

Vet inte om jag är "välkommen" här men jag ville bara säga att jag följer er tråd av intresse eftersom en massa pusselbitar fallit på plats när jag av en slump läste om ADD för ett tag sedan och förstod att min sambo kanske har det (symptomlistan här i tråden var TOPPEN, jag har läst den högt för sambon). Bl a har han otroooooligt svårt att få tummen ur, få något gjort, skjuter upp allt, verkar trött jämt, ger intryck av att inte lyssna när man pratar, svårt att skifta fokus från en sak till en annan m.m. Han har alltid haft problem med skolgången och bl a fått göra ett allmänt begåvningstest i lågstadiet där han låg under medel på just uppmärksamhet, men psykologen skrev som utlåtande att det kommer rätta till sig i lek med andra barn (??). Han ansågs då även omogen, drömmande i sin egen värld, lekte mycket för sig själv. Har även dyslexi.

Min sambos problem har lett till mycket problem och tjafs i förhållandet, speciellt efter vi fått barn då problemen blev mycket tydligare. Nu när jag har en förklaring till allt så har vi en rättvis chans att hitta lösningar. Vi har varit till läkare (jag var med honom eftersom han låser sig så lätt och inte själv kan formulera problemen) så nu väntar vi på att utredningen förhoppningsvis ska starta, även om det lär dröja. Det är en förutsättning för att vi båda ska orka med, eftersom jag också mår lite dåligt just nu och har mycket på mina axlar hela tiden.

Vet inte varför jag skrev detta men en anledning var nog att jag ville tipsa om förra avsnittet av Arga snickaren på Kanal 5, som handlade just om en familj där mannen har ADD:
www.kanal5play.se/program/play/argasnickaren-s05e01

Strulmaja: Jag upplevde också honom i programmet som väldigt låst i sin diagnos faktiskt. Men vem hade inte blivit handlingsförlamad i det kaoset. Jo jag tog ju upp detta med ADD med min sambo efter jag läst om det, och jag läste då bl a upp symptomlistan här i tråden och han tyckte att mycket stämde. Tror han kände sig lite lättad att få en förklaring på saker och ting. Jo hur det hela påverkar mig är helt enkelt att nästan inget här hemma blir gjort om inte jag gör det. Tänk dig att man blickar ut över ett stökigt rum så som det blir på fem minuter när man är småbarnsfamilj, och veta att varenda pryl kommer ligga där tills DU tar upp det. Ingen annan kommer ta initiativ till att barnen kommer ut en stund, DU måste dessutom gå och städa efter den andra vuxna i familjen, och om du går hemifrån utan barnen måste du påminna sambon om att han måste ge barnen mat - helst både vad och när. Dessutom har du inget körkort och är beroende av att sambon kör iväg skräpet som ska källsorteras, något som skjuts upp vecka efter vecka tills halva hemmet börjar fyllas med skräp och du själv får packa in allt skräpet i bilen för då kanske det till slut körs iväg. Är ni iväg på t ex kalas så glömmer han av barnen och bara har det trevligt medan du får se efter barnen själv. Din sambo kan inte heller sköta ekonomin på egen hand eller andra viktiga saker - allt skjuts upp eller glöms bort. Lite så ser mitt liv ut. Men han klarar många saker också, nu blir det mycket fokus på det han inte klarar så klart. Och jag är hoppfull att med hjälp så kommer vi kunna förenkla livet för oss båda. Jag ska se om vi t ex kan prova att göra ett schema. Min sambo är ju inte sån här med flit, han är ju världens bästa egentligen.

Jag tänkte bara höra med er som gjort utredning, hur det första samtalet var för er? Det är bara 1½ vecka sedan jag var med min sambo till läkaren och hjälpte honom beskriva hans - våra - problem. Han låser sig väldigt när han själv ska beskriva sina problem, därav följde jag med och skötte ganska mycket av snacket. Så jag bara undrar hur första samtalet går till, för jag vet inte hur han ska kunna förmedla sina problem. Men den han får träffa borde väl rimligen vara van vid det, åtminstone om det hör till diagnosen. Är ni andra sådana att ni låser er sådär?

Han har alltså fått tid för ett första samtal på Vuxenpsyk redan nu på måndag - därav mina frågor.

Tack för era tips till min sambo! Han gillade förslaget att göra en lapp, just för att han själv vet att han kommer låsa sig. Han är nog lite orolig hur han ska få någon annan att förstå. Fast Missfighter hade ju också bra tankar, hmm.

Men bra att de ställer frågor på ett sätt så att sakerna kommer fram ändå då. Kanske hjälper det att vi gör en lapp tillsammans men som han inte tar med sig.

Har ni som utretts fått lämna blodprov före? Det har inte beslutats om sambon ska utredas än, men nu vill psykologen att han lämnar blodprov och övervakat urinprov. Varför görs det, är det drogtest?

Tack för era svar om urinprov/blodoprov. Min sambo har aldrig tagit droger så det borde ju inte ligga misstanke bakom i alla fall.

Jag frågade min KBT-terapeut idag som jag går hos, och hon förklarade att med blodprovet vill man bl a kolla sköldkörtelvärden och blodvärde så att inte något sådant ligger bakom symptomen. Och urinprov är standard så att ett eventuellt drogmissbruk kan behandlas först.