ADD symptom hos vuxna

Hej på er!

Känner igen mig i massor av dem symptomen som skrivits i trådstarten. Jag har inte tänkt så mkt på detta innan utan bara tänkt att jag är deprimerad. Jag har en lillasyster född -86 som fick diagnosen ADHD förra året och min mamma håller också på med en utredning. Hon tyckte jag också borde kolla upp min psykiska ohälsa och jag tycker ADD stämmer in på mig och min ena dotter. Kan det verkligen vara så i en familj att så många drabbas? Mammas läkare säger att hon kanske har Asberger och jag har en lillebror som är född med Autism. Min mamma tror även att den yngsta lillasysten kan ha någon form. Känns helt osannolikt det här.

Däremot så vet jag inte om jag kan känna igen mig så mkt i detta från det att jag var barn, är man född med ADD eller kan det utvecklas och bli värre med åren? Jag började få problem i tonåren med psykiskt ohälsa. Så det kanske är ngt helt annat. Kanske inbillar mig som min man säger.

Samma sak gällande vår 11 åriga dotter, vet inte hur jag ska kunna gå vidare med henne. Jag kanske gjort henne sånn här? Min man vill inte att vi utreder henne då han inte tror att hon skulle ha ADD el. ngt annat. Medans jag tycker att ADD stämmer in jätte mkt på hennes beetende. Han säger bara att barn är olika.  

Ja exakt det undrar jag med, eller kan det vara något annat som liknar?

Oj är det sant? Trodde verkligen inte att det kunde vara så!

Okej!
Det kan vara vad som helst med andra ord, ska till min läkare på VC i dag och be henne ge mig remiss till psykiatrin.
Under de senaste dagarna har jag varit så himla arg på mig själv för att jag mår så här. Verkligen försökt att rycka upp mig men jag kan inte!!

Jag har börjat skriva upp mina symtom. Jag har olika faser el. vad man nu ska kalla dem. Symtom som jag lever med och har levt med sedan tonåren, som jag delvis lärt mig att leva med. Men när det blir för mkt blir det ett mer akut tillstånd med massa andra symtom som jag inte klarar av lika lätt och som det senaste åren har blivit värre. Nu har jag kommit till en punkt i mitt liv där jag känner att jag inte orkar med det här längre, jag vill inte må så här. Jag vill må bra, känna mig glad och lycklig och vara den fru min man förjänar och den mamma mina barn behöver o.s.v.