Jag fick pga massor av krångel vänta 4 månader på att bara få hamna i kö till en utredningen. Och nu äntligen efter 5 månader har ja äntligen fått tid till läkaren så på måndag börjar förhoppningsvis min resa.
Det har varit ett helvete hela livet och ingen, inte ens jag själv har vetat varför fram till för kanske 6 mån sen. Men nu är det på g!!!
Absolut.
Är det inget du lider av måste du ju inte få det bekräftat. En diagnos är väll oftast bra att ha om man har riktiga problem i vardagen.
Jag vill gärna ha en diagnos och ev bli medicinerad då min vardag inte funkar som den borde känner jag. Just nu är jag sjukskriven pga add relaterad depression som dom kollade det och äter voxra (vilket än inte har hjälpt för 5 öre) och jag väntar fortfarande på min utredning. Står äntligen i kö i alla fall.
Men känner du att det inte skulle gynna dig att få en diagnos (om du nu skulle ja add/adhd) så tycker inte jag du ska "sträva" efter att få en utredning. Det tar nämligen väldigt lång tid (har väntat i ca 5-6 månader bara på att få hamna i kö) och så är ju processen väldigt lång innan man får själv diagnosen.
(Min läkare är dock relativt säker på att jag har add med tanke på hur screeningen gick och därför är min depression "klassad" som en add relaterad depression)
Men lycka till och hoppas det går bra vare sig du utreds eller inte :)
Tack för tumhållningen ^^
Ja du kan ju alltid kolla och se om du får göra en utredning.
Har du testat några tabletter för insomningssvårigheterna?
Ett hyfsat bra receptfritt alt som funkar för mig om jag har svårt att sova (är dock sällan då jag alltid är trött 24-7 vilket gör att ja gärna somnar när och vartsomhelst) är valerina forte :)
Alltid värt att testa i alla fall.
Det där med hålla ordning i hemmet känner jag så väl igen. Just nu är hela mitt matbord fyllt med disk... Va dock lite duktig igår och diskade det som stod på diskbänken.
Ibland kan det dröja nån månad innan jag diskar och så är det oftast inte allt jag orkar diska.
Och ja rent allmänt så är det stökigt, och jag får panik när det är stökigt men jag orkar inte göra något åt saken oftast. Lägger allt i högar istället "organiserat" kaos som ja själv kallar det :P
Känner igen mig i nästan allt du skriver faktiskt. Har inte fått min diagnos och väntar fortfarande på utredning vilket jag står i kö för. Men min läkare säger att det är väldigt stora antydningar på att jag har add.
Och jag tycker själv "symptomen" är så pass påtagliga och starka så det inte bara kan handla om tex lathet eller något likanande.
Jag blir extremt maniskt i vissa saker.
Speciellt när det gäller att söka information om saker (vad jag nu får för mig just då) kan sitta i timmar hit och timmar dig och koppla bort omvärlden helt för att ja är så inne på att söka om just den här saken.
I början när jag misstänkte att det kanske är add jag har så sökte jag väldigt mycket om det och även andra psykiska sjukdomar.
Så det är nog helt ADD normalt :P
Som man säger så måste man ju vara frisk för att orka ta tag i att söka utredning och allmän hjälp.
Jag själv lider dess utom av telefonfobi vilket gjorde det ännu svårare för mig att söka hjälp. Men jag har en otroligt snäll mamma som har hjälpt mig att få en utredning.
Så för er som känner att det är svårt och hopplöst. Se om det finns någon i er närhet som kan och orkar hjälpa er. Det är värt det. Hade inte mamma hjälp mig med alla samtal hade jag kanske inte skrivit den här tråden just nu eftersom jag mådde så extremt dåligt (har haft en otrolig depression som fått mig mer ut balans än vanligt) så som sagt. Be om hjälp för att kunna be om hjälp om det inte går själv!
Kram på er i vårsolen alla addare