ADD symptom hos vuxna
Jagochtrollen skrev 2010-11-10 19:41:47 följande:
Jag har ganska nyligt börjat få ihop min vardag, har inte sett mig själv som "problemet" tidigare utan kämpat på helt i blindo kan man säga.Jag kommer hela tiden på nya områden där jag har det svårt men jag kommer åxå på nya tricks som kan förenkla vardagen för mig.
Rutiner är något jag måste ha, men jar har SÅ svårt att sätta upp det.
Bara en sån sak som att planera och fixa midda, få fram allt man ska ha till och plocka undan är svårt.
Men jag älskar att laga mat, vilket är tur.....=)
Fast jag är inte så förtjust i att äta, kan lätt gå en hel dag utan att äta (fast nu laga ja mat åt barna varje dag så då försöker jag vara ett gott föredömme)
Jag har inga problem me att låta tallrikar å glas stå kvar te nästa måltid, jag "ser" det inte så att säga.
Däremot har jag insett, efter mkt tjat, att det inte SKA vara så. Man SKA plocka undan direkt, man SKA diska varje dag osv
Jag har lite varierande dagis-schema, men för mig och barna (varav en ha liknande problematik som mig) funkar det allra bäst om frukost, lunch och mellis intas på förskolan.
Så fortsättningsvis kommer det följas, så skönt att hitta saker som förbättrar och underlättar vardagen.
Gällde det där med att få ut med barna, jag känner verkligen igen mig....och jag kan säga som så, det har hänt ett flertal gånger att jag helt enkelt struntat i det och gått och lagt mig på sängen och gråtit iställe.
Vilket lämnat barnen väldigt förvånade.....men när de ta över 30 minuter att få på alla kläderna så tar de stopp.
Ibland känner jag mig som världens sämsta mamma, med mina udda beteenden.....
Men samtidigt verkar dom inte må sämre än andra barn, dom är glada, frågvisa, uttryckfulla, kreativa.
Vi har mycket bus för oss och dom verkar rätt nöjda med mig ändå haha
Jag kan känna mig jätteomogen och fånig när vi leker och det hämmar mig, jag har funderat mycke på hur andra gör med sina barn, leker dom lika mycke som jag, sänker dom sig helt ner till barnets nivå och leker där.....
Som jag upplever det är de många som är passiva, men jag vet ju inte hur dom är när dom leker hemma?!?
Nu skiter jag i hur de uppfattas, jag rullar ner för backar på sommarn, snurrar runt på gräsmattan, klättar i träd osv
Jag har överhuvudtaget ägnat alltför mycket tid till att fundera hur andra tänker och känner (för jag VISSTE ju att de jag tänkte och kände va fel).....hur känner andra när dom får en present, hur tänker andra när dom kör bil, va menar dom när dom säger så osv
Nu ska de sövas barn här =)
) Struktur och rutiner lyser med sin frånvaro här (förutom då det gäller mat och läggning) å andra sidan är jag en väldigt inkännande person/mamma, tycker själv att jag "läser" mina barn väldigt bra och jag är en jävel på att hitta på bus och lekar 
Du ska ABSOLUT INTE känna dig omogen och fånig när du leker med dina barn för jag slår vad om att dom ÄLSKAR det och det kommer vara precis sådant som dom kommer att minnas med kärlek och värme när dom blivit äldre. Det är lättare sagt än gjort kanske för jag hämmas också av samma skäl men det är så underbart de stunder man vågar ge sig hän och vara hur j-a töntig och rolig som helst. Att klättra i träd är ju hur kul som helst btw! Bygga kojor är också skoj och kuddkrig
Precis som du har jag tänkt och gör fortfarande på hur andra människor tänker, känner och på hur jag uppfattas. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra skulle tro och tycka, DET om något hämmar mig och jag avskyr det. För min del sitter mycket sådant kvar från barndomen då man alltid skulle "tänka på vad andra tyckte och tänkte"... Mina föräldrar tyckte det var viktigt med en schysst fasad och att inte sticka ut för det var skamligt och onormalt. *suck*
Snälla... gör mig en tjänst och fortsätt vara den där omogna och busiga mamman med udda beteenden. Jag tycker det är underbart!
Har du blivit diagnoserad så kan du ju föreslå medicinering, värt att prova? 