ADD symptom hos vuxna

*****

Känner någon igen det där med att man bestämmer sig för nåt stort, tex viktnedgång, byta arbetsbana eller börja utbildning? Men sen när man väl kommit igång så tröttnar man? Skrev det förut att jag haft lite olika jobb som varit tidsbestämda och det har varit kanon för mig för när det börjar närma sig slutet då har jag tröttnat och vill göra något annat!! Man kör igång med alla krafter med olika stora bestlut alltså, men sen bara skiter det sig. Känns det igen?

Har inte läst genom tråden än men jag ska :P

Har ADD  så jag tänkte ansluta mig hit :)

svar till strulmaja

Jag var på intervjun i förra veckan

ojoj..Igår gick jag i väggen...kastade en halv ost på min sambo av ren vrede...har varit sjuk nu i en och en halv vecka ca, influensa, gravid i 7e månaden med foglossningar ch bara allmänt dålig graviditet...+ allt annat virrvarr å surr å skit som finns i mitt huvud...

Är väldigt dålig, ont i hela kroppen mest huvudet och öronen, snorar å har ont i halsen..svårt å sova på nätterna ja u name it..så jag har totalt skitit i att hålla på å städa å plocka för jag har helt enkelt inte haft någon ork,,,

Igår var jag hemma med sonen som är i trotsåldern 2.5 år..sambon åkte till sjukhuset 8 mil härifrån redan på morgonen för å kolla ögonen, sen åkte han å hämta sin dotter och var hemma kring kvart över 2...sur och grinig, går å frustar å frustar å ifrågasötter varför saker ligger huller om buller, varför jag inte kunnat plocka upp å städa lite iaf osv osv...han fräser bara åt mig när jag frågar nånting..ja ni förstår...

han åkte och handlade och kom hem, jag började göra pizza som ungarna ville ha..tog först fel ost enlgit han då..så han ger mig en skärbräda och rivjärn jag sätter mig vid köksbordet å ska börja riva ( då vllle jag bara att han ska hålla käften för jag kände hur det brann i mitt huvud), han står och diskar och min son frågar vem som dammsugit, jag sa "mamma" han sa "neeej Pappa gjort" jag skrattade till å sa "nej det är mamma som damsugit", min sambo börjar komenter detta på sitt vanliga snäsiga nedlåtande sätt "vad menade du med det? du menar att JAG aldrig gör nått?!"...flera gånger, om och om igen, tillslut såg jag svart å kasta ostjäveln på han å sprang in i sovrummet...Jag orkade helt enkelt inte...

 

Fast det där tror jag har med vanligt pill att göra. Trichotillomani  innebär att man blir lugn och bryter ångesten av att rycka bort hårstrån. Många med den problematiken har stora, kala partier i huvudet, inga ögonbryn elller ögonfransar, beroende på vilket hår dom plockar med. Att pilla med sitt hår gör alla människor, tror jag. Tja, inte Mark Levengood kanske...

samma här + biter på läpparna/kinderna (inuti då) river loss skorpor, river på pormaskar, ska klämma finnar, biter bort lös hud och nagelflisor...

jag måste verkligen få till en utredning på mig. Har börjat med att lämna in en lista till min terapeut med ALLA symtom/jobbigheter jag har 4,5 sida! har nog inte fått med allt, men jag måste gå igenom nått innan jag kan skriva ner det. Om ni förstår hur jag menar.  Har varit likadan i hela mitt liv så jag vet ju inte vad som är normalt eller inte Jag tror även att jag har en "släng" av AS  för allt där stämmer också in, mycket är ju väldigt likt ADD

Pilleriet, och ryckeriet är ju ett tvångssyndrom. Man gör det för att lätta på ångesten. Jag tror de flesta pillar på sårskorpor och ojämnheter, det är ganska normalt. Skillnaden för en med dermatillomani är att man inte kan låta bli, det blir ångestrelaterat. Jag tror inte "vanliga" människor pillar bort födelsemärken i ansiktet och får stora ärr, river bort skorv, exem osv på sina barn, gör sig själva illa för att få en sårskorpa att pilla på osv. Folk som självdiagnoserar sig själva förstår ofta inte skillnaden mellan tvång och någonting man gör frivilligt och som påverkar hela livet. Tex att jämföra flätning av hår med tvångsmässigt ryckande så pass att man ser ut som fan i håret och ansiktet och inte vågar gå ut och med det utvecklar social fobi. Jag kan bli lite irriterad på sånt.

Menar inte att peka ut någon nu, mest någonting som stör mig i allmänhet. Ungefär som att jämföra en som uppskattar knäckebröd på morgonen och blir sur om dom behöver nöja sig med en torr limpa med folk som bryter ihop och får ångest av att inte genomföra tusen olika tvångshandlingar varje morgon vilket innebär att dom måste gå upp jättetidigt för att hinna med alla tvångsbeteenden och sedan inte hinner med någonting annat i livet, arbete, relationer osv. Folk tar för lätt på vissa allvarliga psykiska tillstånd och blandar ihop det med personlighetsdrag och personliga vanor.

Absolut, det är ingenting ovanligt, det är så människor fungerar. Man söker förklaringar till olika saker, det är det som skiljer oss från djuren som bara gör.
Grejen är ju att om man läser saker som andra skriver, som delar en diagnos eller liknande, så läser man gärna in allas persondrag och vanor som lika med diagnosen. Det hör inte alltid ihop. Tex så är en vanlig föreställning att bipolära människor är kreativa på olika sätt. Många konstnärer och författare har ju varit just manodepressiva. Det är inte lika med att man blir kreativ av diagnosen. Däremot så förstärks draget för människor som redan är kreativa innan sjukdomen. Andra bipolära som är i olika faser kanske idrottar extremt mycket eller arbetar. Att man överdriver det man gör hör ihop med tex hypomanin, men det man överarbetar gör det inte. Däremot säger ju det sig självt att någon som målar och är bra på det syns mer än någon som idrottar och joggar hela dagarna.
Är lite trött och snurrig just nu, hoppas min point kommer fram.

Det jag menar är att det är jättelätt att känna igen sig i saker man läser, om man tänker efter. Dock förstår man inte alltid vidden av det hela. Att säga att man har tvångstankar om att man måste diska innan man lägger sig, tex, handlar ju om att man tycker att det är skönt att ha det diskfritt när man ska laga lunch. Inte att man får ångest och panik om det inte är diskat. Att vara lite ointresserad av vissa saker i skolan gör inte att man lider av koncentrationsstörningar. Bara för att man är blyg har man inte aspergers. En del saker hör till personlighet och vanor och inte till en diagnos.

Gud vad jag svamlar, hoppas jag inte trampar någon på tårna. Drack en öl ikväll och känner att det inte var en bra idé i samband med medicineringen. Mår jättekasst både fysiskt och psykiskt. Skriver mest en massa blaj här för att undvika en ångestattack eller att kräkas.