• Harlow

    ADD symptom hos vuxna

    Blackbird skrev 2011-01-09 13:45:51 följande:
    Så det råder rätt mycket tankspriddhet hos dig med?

    Hmmm...det om att klumpa ihop människor med liknande utseenden har jag aldrig varit med om. Men förstår att det känns jobbigt  
    Jag är den mest tankspridda person du kan tänka dig. Jag är en så'n som sätter glasögonen på huvudet och sen springer och letar efter dem (jag kanske borde kolla så inte telefonen sitter bakom örat)... Jag kan lägga nycklarna i kylskåpet, stoppa glassen i skafferiet och kakorna i frysen o.s.v. o.s.v. Detta gör att jag vanligtvis överkompenserar genom att kolla allting hundra gånger, jag blir istället FÖR noggrann och det är jätteutmattande. :(
    Moralpanik?
  • Harlow
    Blackbird skrev 2011-01-09 14:01:18 följande:
    Just ja...det var så det låg till. Väldigt energikrävande!

    För mig blir det såhär därför att jag samtidigt tänker på femtielva andra saker. När jag kommer på mig med själv med att tänka på andra saker så tvingar jag mig själv att istället tänka: "Sätta kammen på hyllan, sätta kammen på hyllan, sätta kammen på hyllan, sätta kammen på hyllan..."  under tiden jag kammar håret, och liksom sätter väldigt stort fokus på det jag ska göra när jag blir klar med kamningen. Alltså upprepar i mitt huvud vad jag ska göra så jag inte glömmer bort det. 
    Hahaha, exakt så gör jag också. Man känner sig lagom galen när man har dessa mantran ekandes i huvudet, men det är enda sättet att komma ihåg nåt. Så gör jag ofta med telefonnummer om jag ska försöka komma ihåg dem, det är nämligen i princip omöjligt för mig. "7844545 - 7844545 - 7844545 - undrar vad vi ska äta till middag - F-N vad var numret nu igen??? - 785??+ 784???788???" Så brukar det gå till i mitt huvud. Jag kan inte släppa in en enda tanke mellan, då är allt borta. Samma om någon tilltalar mig, *poff* så är det jag skulle minnas borta.
    Hej demens.
    Moralpanik?
  • Harlow
    TjockKatt skrev 2011-01-09 15:20:30 följande:
    Virrig är jag också. Glömmer jämt saker men det har blivit bättre nu sen jag började med kalender.

    Jag tänkte fråga om någon känner igen sig i en annan sak, som jag upplever som riktigt jobbigt. Det är nästan mitt värsta "symtom" vågar jag påstå. Jag går konstant runt med en inre stress och irritation. Jag blir arg på allt. Speciellt när saker och ting knölar, typ om jag ska försöka hänga upp en morgonrock på hängaren, håret är blött och det är kallt och när jag försöker så lyckas jag välta saker och får inte upp morgonrocken. Sånt gör mig GALEN!! Jag får nästan panik av tanken. Likaså när jag ska sätta mig i soffan med en tallrik mat. För att komma fram till min plats måste jag klämma mig emellan divanen och soffbordet. På divanen sitter min sambo. Såfort jag avlägsnat sista milimetern av min kropp från det lilla mellanrummet slänger han dit benen och allt igen. Om jag då ska gå tillbaka direkt för att hämta dricka så måste han sucka och flåsa och lägga bort benen igen. Jag blir galen!! Är det så svårt att ha kvar benen från utrymmet tills dess att jag har fått allt på plats och fått sätta mig ner!? Jag blir vansinnig av såna saker. Kan dra tusen exempel men jag hoppas ni förstår hur jag menar. ALLT stör mig verkligen. Klarar knappt av att gå ute på vintern för trottoarerna är aldrig riktigt skottade så man måste pulsa fram och glider omkring och man kommer aldrig över vägen vid övergångsställena så alla bilar hetsar och man kommer aldrig fram till sitt mål. Man får ju panik!
    Haha, big check på den. Detta började redan när jag var liten, jag minns att jag brukade skrika t.ex. om dammsugaren "DEN BRÅKAR MED MIG" om den fastnade nånstans eller inte ville släpas med. Jag var världens lugnaste unge, men när det gällde saker som krånglade så fick jag frispel. Jag minns att jag en gång kastade en hårborste i golvet så den sprack, bara för att den fastnat i mitt hår. Jag blir arg på saker som tjafsar med mig helt enkelt.
    Moralpanik?
  • Harlow
    Blackbird skrev 2011-01-09 18:32:18 följande:
    Mmm, det känns faktiskt inget bra. Man har köpt kalendern för att anteckna saker så man inte glömmer dem och så glömmer man bort att titta i kalendern. Vissa gånger blir jag riktigt förbannad på mig själv för det. Så vad jag gör är att anteckna saker i samma skrivblock jag använder för att anteckna under föreläsningar.
    Jag har ett hett tips, häromdagen köpte jag en stor väggkalender som jag satte upp i gången till köket, det är det första jag ser när jag kliver innanför ytterdörren, och det första jag ser på morgonen när jag går till köket för att göra välling.
    Den har exakt rätt form för mig, vi har ju varit inne på att det måste "se rätt ut" för att det ska bli överskådligt, min är liksom dagarna efter varandra uppifrån och ner och inte brevid varandra. Helt rätt för mig, jag glömmer också kolla i kalendern nämligen. Tips från coachen.
    Moralpanik?
  • Harlow

    Kan någon ge mig lite energi? Rynkar på näsan Är så trött och nedstämd idag...

    Tjockisen, glad för framsteg hos läkaren!!

    KRAM ALLA


    Moralpanik?
  • Harlow

    Hej fina vänner, jag vill bara tipsa om en sak som jag faktiskt upplever funkar väldigt bra (bortsett från att jag har en svacka idag då).
    Gurkörtsolja!
    Jag har ätit Omega3 i många år, eftersom jag tror det är jättebra för hjärt- &kärlsystemet, plus att det gör att man får fin och slät hy, speciellt om man har torr hy som jag egentligen har. Detta tillsammans med jättenattljusolja har jag alltså använt i många år, utan att veta att det kan hjälpa vid adhd. Nu har jag dock dykt på Gurkörtsolja som sagt, och jag upplever att jag blir lite bättre av det. Det borde kanske inte gå så snabbt, så jag reserverar mig för att den har en viss placeboeffekt på mig , men vad gör det? ;) Jag tycker ni ska testa iallafall.
    Den är också jättebra för hyn och skall hjälpa vid PMS-besvär som vissa i tråden har.
    Googla på det, det står nånstans att det är det enda naturpreparat som har bevisat effekt på adhd, iallafall hos en del.


    Moralpanik?
  • Harlow
    strulmaja skrev 2011-01-10 21:22:37 följande:
    Jag hoppas verkligen INTE du ger upp "drömmen" om att jobba inom psykiatrin, det vore en stor förlust. Ja, för psykiatrin. Låt inte din ev AS-diagnos (eller andra människor) hindra dig från att nå ditt mål. Bara du själv kan avgöra om det är rätt eller fel för dig. Att jobba inom psykiatrin handlar ju om så mycket mer än att bara kunna läsa av folk. Om det är det du vill, satsa! 

    Det här du skriver om att det känns bra men ändå ledsamt förstår jag helt och fullt. Jag var på bedömningssamtal idag och frågade på slutet vad psykiatrikern trodde efter att ha lyssnat på mig i över en timme men utan att ställa diagnos förstås. Jag frågade mest av otålighet och för att få som ett slags kvitto på att jag inte är helt ute och cyklar. Han svarade då att han tror jag har ADHD. Med tanke på det formulär jag fyllde i där och det jag berättade pekar ju allt på det, menade han. Och jag trodde jag skulle känna fullständig lättnad men det gjorde jag inte. Jag skulle inte påstå att det var sorg heller men en slags ledsamhet och tomhet.
    Fick med mig en stor bunt frågeformulär hem och ska tillbaka om tre veckor.
    Betyder detta att jag är under utredning?
    Hej raring, grattis till att vara igång!!!
    Jag tänkte skriva ett svar på din sista fråga där, men jag är rädd att Hedmanpazio kommer och rättar mig som sist så jag låter bli.
    Jätteglad att du kommit igång, längtar så tills jag också får ta itu med detta...
    Förstår att du kan känna ledsamhet och tomhet, men jag tror det är en del av processen.

    {#emotions_dlg.flower}
    Moralpanik?
  • Harlow

    Just det Strulan, jag måste fråga en grej.
    Skrev du ut dokument och tog med till psykologen? Hur bemöttes det isf?
    Undrar så hur jag ska lägga fram det ifall jag tar med t.ex. listan här från tråden, och andra saker jag skrivit ner..


    Moralpanik?
  • Harlow
    Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-11 20:46:31 följande:
    Jag mår riktigt dåligt. Känner mig helt borta. Kan inte göra någonting. Fruktansvärt!

    Nu fick jag en hemsk smärta i vänster ben också, helt galet!
    Vännen, tänk om man kunde hjälpa dig, hade gärna gjort det då. Håll huvudet över ytan och ha kontakt med oss i tråden!

    Själv sitter jag här och förbannar mig själv för att jag förbrukat min rätt att vara anonym t.o.m. 13 januari. Har en hel del jag skulle vilja lufta, men det gör jag inte med mitt vanliga nick...

    Idag har jag varit duktig, har släpat mig, bebis, vagn och en massa packning och gjort ett litet sminkjobb på ett hotell i stan. Jag höll hela vägen hem, NÄSTAN. När vi kom innanför porten och jag lämnat över bebis till sin pappa och skulle släpa upp vagnen för de få trappsteg vi har så sa det stopp, jag ville bara släppa skiten och sätta mig ner och tjura. Kunde liksom inte samla kraft att parkera vagnen, jag hade liksom förbrukat all dagens energi då kändes det som...

    Har tänkt den del på att vi är många här i tråden som har tendens att fastna vid datorn, även jag är extrem när det kommer till det. Ibland känns det som att en "fysisk kraft" håller mig fast, det har till och med hänt att jag tänkt "shit, tänk om jag har blivit förlamad och inte KAN flytta mig?" varpå jag testar lite försiktigt med att lyfta ena foten, och visst - jag kan röra mig. Det är bara viljestyrkan det är fel på....

    Sen det här med att inre rastlöshet... Jag är ju enormt lugn och sansad, på UTSIDAN. På insidan är det ständigt kaos och det mynnar ut i dessa nervösa kroppsrörelser vi pratat om, jag vickar ständigt på foten, trummar med fingrarna eller "skriver" ord i luften eller på bordet. Just det där med att skriva ord gör att jag känner mig lite extra konstig, folk måste ju undra vad det är för osynliga budskap jag sitter och klottrar ner.
    Moralpanik?
  • Harlow

    Min kille berättade precis en jättehemsk historia om ett barn för mig, och nu sitter jag här med jordens ångest. Är det nån av er som reagerar så? Jag kan knappt sitta still, vill bara springa ifrån mig själv just nu - jag fixar inte att höra hemska saker. Jag har liksom ingen avstängningsknapp, jag kan inte värja mig för eller sortera bort så'nt som kommer utifrån, jag tar det och gör det till min egen känsla och det är så sjukt jobbigt...
    Gissar att det är GAD:en som spökar mycket, men jag tror inte att det är bara det.
    Jag mår skit, trots att jag inte ens har träffat människan ifråga.


    Moralpanik?
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna