hedmanpazio

Äldre 11 Jan 14:21

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

strulmaja skrev 2011-01-11 13:07:13 följande:

Tack för svaret! Men jag förstod inte det sista där....
" Är det bara en samling symtom som skall uppfyllas (diagnos) eller är upplevelsen även viktig? :)"

Upplevelsen av vad?

Om jag utgår från mig själv, så självklart är jag ute efter att uppfylla en diagnos (om det finns en diagnos att uppfylla vill säga) men det är ju för att jag ska kunna bli hjälpt, få behandling etc och inget annat. Jag svarar därför så sanningsenligt jag bara kan och sanningen har egentligen aldrig varit ett problem för mig. Det som är ett problem för mig med dessa formulär är hur frågorna är formulerade samt svarsalternativen....

Te.x så var en fråga igår: Hur ofta känner du dig överaktiv och tvungen att hålla igång, som om du gick på högvarv? Svaren jag kunde välja bland var: Aldrig, Sällan, Ibland, Ofta eller Mycket ofta. Det lämnar liksom ingen plats för övrigt, blir väldigt smalt och stelt och jag har jättesvårt för att bara nöja mig med det utan vill gärna förklara vidare eller får frågan ställd på "mitt" sätt så att jag kan svarar därefter. Te.x så känner jag det inte som om jag går på högvarv eller som om jag har en inre motor. Däremot känner jag det som om jag jobbar mot klockan jämt och ständigt, alltid på språng, har inte tid med något men vill hinna med allt och detta förklarade jag för psykiatern som sa att ja, det är ju i stort sätt samma sak men en annan beskrivning. Jaha? Men om jag hade valt svarsalternativ Aldrig där då? Fast jag egentligen upplever det där "hålligånget". Förstår du?

Tror det var lite olyckligt formulerat av mig. Det var tänkt som en ironisk kommentar till att många använder 'läkar' perspektivet på psykisk ohälsa med symtomtänket och glömmer bort att det finns subjektiva upplevelser hos patienter som bidrar eller förkastar hypoteser till olika symtom. Alltså en person som har exempelvis symtomen rastlöshet, impulsiv, koncentrationssvårigheter, minnessvårigheter och irritation uppfyller kliniska kriterier för flera diagnoser inte bara exempelvis ADHD. Man måste därför även ta med den 'kvalitativa' aspekten i bedömningen, alltså "icke-mätbara-fenomen" som finns i samtalet och mötet med patienten. Bara för att en person svarar ja på alla frågor som är relaterade till adhd problematik innebär inte att personen har problemen de facto utan i samtalet/testningen framkommer information från observation som kan styrka eller avvisa siffran från självskattningen eller testningen. Det kan vara HUR personen fyller i formulär, HUR personen förklarar sina symtom och problem, HUR personen själv beskriver sin upplevelse osv. Det blir helt enkelt mer HUR än VAD en person säger så att säga :)

hedmanpazio

Äldre 11 Jan 14:46

#1195

Anonym (Lilla fjärilen) skrev 2011-01-11 13:58:34 följande:

Hej!
Jag har suttit och läst fram till sida 20 ungefär. Så intressant.
Jag har med säkerhet ADHD.
Fick efter 14 mån väntetid , tid hos en psykolog. Mitt liv började rasa samman , separation mm.
Jag gick några ggr . Jag fick välja efter 3 ggr vad jag ville ha hjälp med. Att bearbeta separationen ( tyckte jag var färdig med den). Barndommen eller nutid".

...

Jag måste skriva-prata är inte möjligt..för mina tankar beskriver jag som ett träd-som har grenar och som har kvistar -mindre kvistar och en massa löv, där tankarna till slut kommer och ibland bara faller platt till marken..
Jag hade 5a i sv..älskar att skriva.

Han vet att jag gått och ska uppta kontakten med min psykolog. För mitt flyktbeteende , impulsivitet mm. ( stck iväg på min lilla röda cykel från att jag var runt fyra år , så fort mamma vände ryggen till. Stack iväg långt många gånger. Kom på-nu ska jag häls a på mormor, eller pappa el vem som helst o stack.

Ni ser vad svammligt detta blev, när jag bara skulle fråga om nån har fått diagnos ADHD med Borderline också? Och fråga om råd om jag ska skriva ett mail till mannen jag redan älskar..( har tre ganska små barn och vet vad kärlek är..men inte sån här stark.

.......
Gud va långt det blev

Om nån orkar läsa-svara gärna på nåt litet el ge kommentar om ni känner igen er!

Kram från fjärilen som flyger från blomma till blomma och aldrig blir tillfreds..och riktigt nöjd

Du skulle ju kanske börja fundera på att börja blogga?

Många får ADHD med Emotionellt instabil personlighetsstörning samtidigt eftersom symtomen överlappar varandra farligt mycket. Dock är det ena en neuropsykiatri,, dvs psykisk ohälsa direkt kopplat till hjärnan, medan det andra är en personlighetsproblematik. Vissa forskare anser dock att dessa två diagnoser egentligen är densamma eller utvecklas från det ena till det andra, men det är ju en annan diskussion :P

hedmanpazio

Äldre 11 Jan 18:34

#1200

strulmaja skrev 2011-01-11 16:55:20 följande:

En sak som jag blir nyfiken på när jag läser detta är varför man inte använder sig av någon slags scanning/röntgen av hjärnan vid misstänkt ADHD istället för alla dessa tester. Då vet man ju garanterat vad det är/vad "felet" sitter. För hur pålitliga är egentligen dessa formulär och dator-tester? Jag menar, kan man verkligen vara HELT 100% säker på att det är ADHD genom dessa tester och inte "bara" personlighetsproblematik?

Det är en känslig fråga du tar upp för man 'vet' inte vart i hjärnan detta funktionshinder sitter. Vi kan se blodflödesbrister och annan aktivitetsbrist eller direkt organisk skada (lesion) genom hjärnscanning men det saknas forskning kring vad man egentligen skall titta efter. Vi vet bara ATT det sitter i hjärnan. Inte direkt vart och hur det skulle se ut i en 'typisk' adhd hjärna. Kanske om 50 år har vi metoder att urskilja detta. Men ADHD är ju likt alla andra diagnoser en samling symtom, dvs saker vi KAN se och mäta och därmed så är tester som mäter dessa förmågor och hur de tar sig uttryck bättre instrument i dagsläget.

Man kan aldrig vara 100% säker. Än en gång så kan den samling av symtom man ser mycket väl vara en kombination av personlighet och psykiatri istället för neuropsykiatri men det är så det ser ut idag med den kunskap vi har idag. Vi har mycket att lära här ;)

hedmanpazio

Äldre 11 Jan 20:42

#1213

TjockKatt bra redovisning av npf. Hade du jobbat hos oss hade jag använt dig i vår grupp för adhd där vi lär personer med diagnosen att hantera sina funktionshinder i vardagen och således förstå sin problematik. En slags utbildning på sätt och vis. Känner du för att flytta till skåneland?

hedmanpazio

Äldre 12 Jan 07:42

#1329

Tidigt uppe Tjockkatt :)

Ja sambandet mellan vikt och adhd är ju knappast forskat kring men det låter ju verkligen som en väldigt lustig slutsats att ett av symtomen är överaktivitet och kopplar det automatiskt till kaloriförbränning :P . Ännu värre om det misstänks ADD hehe

hedmanpazio

Äldre 12 Jan 14:25

#1352

Anonym (hmm) skrev 2011-01-12 13:09:56 följande:

sorry om jag inte svarar på nåns inlägg.

Måste bara säga att i dag har jag varit hos min terapeut och hon har kollat igenom listan som jag lämnade förra gången (innan jul) och vi pratade mer om detta i dag, det verkar som att hon håller med en hel del och ska nu föreslå utredning för min läkare som kommer tillbaka nästa vecka (varfööör inte i daaag!!)
Men men, jag blir grymt förvånad om dom inte kommer fram till samma som jag

Hehe du ska bara veta hur ofta bedömare kommer fram till andra saker än vad man själv tycker

hedmanpazio

Äldre 12 Jan 14:58

#1355

Anonym skrev 2011-01-12 14:32:03 följande:

Det du säger låter fullt logiskt. (Vad jag beskriver är dock inte barn som fått medicinering. ) Men jag är tyvärr inte så säker på att man alltid väger in omgivningen när man tittar på barnets beteende, inte ens psykologer. Eller särskilt inte psykologer kanske, jag uppfattar deras utbildning som väldigt individcentrerad, i andra polen mot ex socionomers eller sociologers utpräglat sammanhangscentrerade.
....
Spontana tankar?

Jag håller inte alls med dig i detta. Det kan säkert uppfattas som att psykologer har detta perspektivet eftersom de jobbar med individer där de testar och behandlar (genom terapi) individuellt och ibland i grupp. Men huruvida man som psykolog tar hänsyn till omgivningen och "system" tänket så är det en stor del i utbildningen där psykologer utbildas i individual utvecklingspsykologi, neuropsykologi, personlighetspsykologi osv men även i gruppdynamik, systemteorietisk psykologi (familj och samhälle), socialpsykologi, genuspsykologi, sociologi (samhällsanalys), juridik, organisationspsykologi etc etc. Denna mängd av perspektiv i utbildningen ger en breeeed bild av individen som skall användas i yrkeslivet. Sen är det upp till personen i fråga huruvida den använder sin kunskap eller ej.

Så min uppfattning är att om det finns någon yrkeskategori i psykiatrin som har ett 'helhetstänk' så är det just psykologerna. Iaf förutsättningarna för helhetstänk från utbildningen.

hedmanpazio

Äldre 14 Jan 07:29

#1558

janniahlholm skrev 2011-01-14 05:15:13 följande:

jag blir mer och mer frustrerad varje dag över hur mycket jag känner igen mig i det ni skriver.

men jag har ändå lätt för saker som får mig att känna "nej.. jag har nog inte ADHD"

t.ex. har jag inga inlärningssvårigheter alls, över huvud taget, har alltid haft superlätt i skolan, alltid varit klassad som "smart" osv. har ett otroligt bra minne när det gäller läsning, att lära mig låttexter utantill, dressyrprogram, hoppbanor (är ryttarinna som ni kanske förstår)

Men de riktigt viktiga sakerna i livet kommer jag aldrig ihåg! Föräldrars födelsedagar, dock kan jag komma ihåg vänners födelsedagar utantill, rabbla allas telefonnummer, men mitt EGET glömmer jag!!

Glömmer alltid den saken som jag "skulle" göra, t.ex. idag var jag tvungen att åka till en stad 4 mil bort för att gå på min bank, jag skulle låsa upp min internetbankdosa, när jag kommer in på banken (hade känt mig duktig hela vägen dit för att jag kommit ihåg barnvagn, skötväska, välling osv osv) så kommer jag på att jag glömt dosjäveln hemma, den enda anledningen att jag över huvud taget satte mig i bilfan och åkte!!!

ibland ställer jag något i trappen för att jag ska ta det när jag kört ut bilen ur garaget, och saken jag ställt där är anledningen att jag över huvud taget ska åka någonstans (luddigt.. försöker förklara bättre)

Jag ska lämna en kartong med kläder till en vän, den är stor och otymplig så jag ställer den i trappen, kör ut bilen och åker iväg till vännen, väl där inser jag att kartongen står var i trappen.. alltså åkte jag till vännen i "onödan".. SUCK!

varför har jag ett sånt sjukt bra minne på vis!?

ibland kommer jag inte ens ihåg min dotters fyra sista siffror och får verkligen tänka för att komma ihåg vilken ordning siffrorna kommer i personnumret? om det var 09 eller 05 eller 12 först.. :S

förlåt om jag babblar, även det är en sak jag är duktig på, börjar prata om någonting för att jag ska komma fram till en poäng med det hela, men jag lyckas alltid villa bort mig själv någonstans på vägen dit och pratar till slut om nåt helt annat..

förlåt igen.. :P suck..

Man brukar se till minne på olika sätt beroende på situation och delar även in den i olika områden. Vid neuropsykiatriska störningar är det nödvändigtvis inte minnet i sig som är 'förstört' utan bristerna i uppmärksamhet och koncentration som gör att information som vi bombarderas med i vardagen eller arbetar med inte hinner befästas eftersom man är väldigt 'lättdistraherad' och därmed flyttas fokus snabbt och enkelt (och ofrivilligt) till något annat vilket leder till att man inte kan hålla 'de där sakerna' i huvet medan man arbetar med det. Detta kallas vanligtvis för arbetsminne eller korttidsminne (beroende på teori)

Det är ett första steg i processen att minnas och det finns flera modeller om HUR det sedan tar sig över i långtidsminnet hos oss. Och att hämta information som personnr du redan känner till (alltså lagrat i långtidsminnet) handlar således om en omvänd process där uppmärksamhet inte nödvändigtvis är så inblandat. Det är liksom två olika saker. Ta in information och Hämta information och vid npf har man svårigheter att Ta in information med avseende på minne.

Sen tillhör arbetsminne och uppmärksamhet till det område man i neuropsykologin kallar för stödfunktioner. Dvs de hjälper till att hantera information vi utsätts för vardagligen, som att läsa en bok, lyssna till ett samtal etc. Och dessa stödfunktioner är mycket lätt påverkade av mååååånga saker, inte bara npf, utan mående, situation, medicineringseffekter, trötthet, kost, etc. Det är dock extra intressant att titta vidare på dessa funktioner om man haft en nedsättning av dessa en längre tid och inte bara ibland.

hedmanpazio

Äldre 18 Jan 16:00

#1884

Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-18 13:22:08 följande:

Som ett allmänt råd till alla er här nu: Dokumentera allt, både om er själva, hur ni mår och vad ni fått för bemötanden från vården. Det kan vara till stor hjälp med dokumentation gällande felbehandlingar så att man kan ta det vidare, vilket jag är enormt intresserad av att göra i framtiden, för det är SKANDAL hur människor som oss behandlas.

strulmaja skrev 2011-01-18 12:31:42 följande:

Fan du är inte dum du!

När är du klar med skolan förresten? Du vet att du behövs där ute typ NU va? Men känn ingen press eller stress

Blev väldigt intresserad av att veta vart ni uppfattar att behandlingen/bemötandet är som sämst? Är det vid kontakt med VC? Skolan? Psykiatrin? eller vart? Kanske lite hårt att uppmuntra till att vara misstänkt inställda till sina vårdkontakter genom att dokumentera allt? Missförstå mig inte, om det missbehandlas skall det anmälas så det står härliga till, men det kanske skapar lite misstro till andra kontakter som ibland faktiskt är bra?

Nyfiken fråga vad det är du snart är klar med? För behovet av sysselsättning och hjälp till personer med neuropsykiatrisk problematik är enorm och personer som utbildar sig och själva har erfarenhet av detta bär på en ovärderlig kunskap.

hedmanpazio

Äldre 19 Jan 08:29

#1900

Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-18 16:48:13 följande:

För min del har jag genom åren bemötts absolut värst i skolan och på små lokala vårdcentraler som i sig haft stor omsättning av temporära läkare, samt att kvinnor med denna problematik generellt även i forskningen har påvisats bära på dessa erfarenheter. BUP hade verkligen inte heller någon kompetens, och då är det ändå en halv livstid sedan jag själv var aktuell för kontakt med dem. Om forskningsresultat inte når ut och tillämpar förändringar ute i vården, så ÄR det illa och det måste göras något åt. Jag menar givetvis inte att allt ska dokumenteras i minsta detalj, men att det faktiskt kan vara intressant att utläsa en del av informationen människor här bär med sig.

Jag tar (förhoppningsvis) socionomexamen om ett år och jag har även enligt mig ovärderlig kunskap, så det du skriver värmer enormt. Jag hoppas innerligt att jag får använda mig av allt jag kan, det är därför jag kämpar så hårt.

Jag kan hålla med dig om att det förekommer viss osämja inom vården kring hur psykisk ohälsa skall hanteras. Det är inte nödvändigtvis så att forskningsslutsatser ej når ut till olika vårdinrättningar utan det är hur man på vårdinrättningen väljer att hantera den informationen. Man har inom psykologförbundet under flera år haft en intensiv kampanj för att uppmärksamma VC runt om i landet om att runt 30% av samtliga patienter som söker till VC idag har en psykisk sjukdom som ej upptäcks pga av antingen kompetensbrist eller andra faktorer. Det tillsätts dock psykologer i väldigt liten utsträckning speciellt i skåne på VC trots dessa, både rekomendationer och uppmaningar och min personliga uppfattning är att det råder starka kulturellt befästa förhållningssätt inom traditionella sjukdvården kring sjukdomar och det psykosociala perspektivet får helt enkelt inte gehör eller tas på allvar inom dessa inrättningar (på ledningsnivå). En maktkamp helt enkelt.

Jag vet dock flera VC som både besitter psykosocial kompetens och neuropsykologisk kompetens men det är en process att sprida denna kunskap runt om i landet som tar tid (som allt förändringsarbete inom landstinget).

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL