ADD symptom hos vuxna

Å jag som tyckte jag hade lite egentid. Det är ju inte konstigt att du känner dig orkeslös, stressad, arg och deppig.
Har du funderat på att placera ditt äldsta barn på dagis? Jag har min äldsta där, 6 tim/dag fem dagar/vecka medan jag är hemma och tar hand om 1-åringen. Många har ifrågasatt mig och undrat varför den äldsta inte också få vara hemma och ja, det kanske hon hade fått vara om jag inte hade trott dagis var bra för henne, om hon mådde dåligt av att vara på dagis eller uttryckte att hon inte vill dit på något sätt. Men hon är glad i sitt dagis, hon har sina kompisar där osv. Om hon någon dag vill vara hemma har hon fått vara det och det känns skönt att kunna välja. Men de ggr då hon varit sjuk och varit hemma flera dagar i sträck känner jag hur mitt mod sakta med säkert börjar sina. Jag är extra trött då, extra irriterad, extra allt och dessa ggr går det alltid upp för mig att nej, jag skulle inte klara att vara hemma med båda på heltid, hur mycket jag uppskattar dagis. Jag har känt mig som en dålig mamma p.g.a det men tänker som så att hur jag mår måste ju också spela roll. Mår inte jag bra mår inte barnen bra och det är det viktigaste för mig.

Hur tänker du kring detta?

Jaa jag förstår dig helt o hållet. Jag kan känna så många ggr att jag vill slänga in handduken. 
Men jag har nog en stark separationsångest ifrån min pojk, vet inte om jag skulle klara av o lämna han på dagis faktiskt. Absolut inget fel på dagis, utan det är bara jag som känner så.
Kanske e för att min mamma var hemma med alla oss 5 barn tills vi börja skolan allihopa. Att man änna gör på samma sätt o det känns mest naturligt för mig.
Men absolut, skulle de helt enkelt inte funka o jag blir sämre så måste jag ju tänka på vilket som gynnar min son bäst. Men känns som jag har avvaktat det sista pga detta med utredningen då jag inte vet vart den barkar hän, o om jag kanske kommer o få hjälp o medicin så jag blir "normal" igen.

 

Ok nu är jag med. Sorry om du fått upprepa dig!

Förstår att du blev chockad, det hade jag också blivit. Men bra ändå att detta kommit fram för jag kan inte se hur en utredning skulle skada. Antingen visar den att du har ADHD/ADD eller inte. Men det är alltid skönt (tycker jag) när man kan utesluta vissa alternativ annars är det svårt att gå vidare. Tänker du som jag här att du nästan hoppas att utredningen ska visa på ADHD/ADD... så att man äntligen få svar på det där som känts så fel eller annorlunda hela livet? Så man slipper undra mer? Så man kan få hjälp?  Om det är så du känner ska du förstås inte lämna honom på dagis. Jag tror aldrig det är bra att gå imot sina instinkter, eller vad man ska säga. Huvudsaken är att du vet att alternativet finns, så om du börjar må sämre och känner att du inte orkar, var då inte rädd eller känn ingen skuld för att du vill lämna honom på dagis. Tänk också på att han faktiskt inte behöver gå på dagis alla dagar i veckan, det kan räcka med bara en dag. MEN så länge du känner som du gör ska du ha honom hemma hos dig och jag tycker nog också det är ganska smart att vänta och avvakta tills utredningen är klar. Känns nästan som ett nytt liv kommer att börja därefter.. inte minst om man får hjälp och medicin.  
Nej då, jag missförstod inte. Men jag tror att du och jag kanske ser olika på det här. Jag förstår dig helt och hållet. Du berättar att din mamma var hemma med er tills ni började skolan. Själv blev jag lämnad till en dagmamma innan jag var 9 månader. För dig är det naturligt, inget man kanske ens ifrågasätter, medan det för mig kändes som en nödvändighet för att jag skulle orka. 

Men vad jag skulle säga var att jag ser det inte som att "slänga in handduken", som att ge upp, som att jag är mindre stark för att min dotter får gå på dagis. Rätta mig om jag har fel men jag får känslan av att du känner det lite så... inte om andra men om dig själv, som om du har höga krav och förväntningar på dig själv. Självklart kan jag tänka ibland att jag önskar jag var en sån där hurtig mamma som hade ork och kraft att hitta på en massa saker med mina barn för då skulle jag aldrig behöva oroa mig för om de fick den stimluans som de behöver. Men nu är jag inte en sån mamma. Det betyder inte att jag är en dålig mamma, jag är bara inte just den sortens mamma. Alltså, det är så jag resonerar med och om mig själv och jag vill bara att du ska veta att det är ok, att det är normalt och fullt naturligt att inte alltid orka vara på topp. Det vet du säkert innerst inne men ibland behöver man bli påmind.  

Jag tror ingen bör svara så ingående, då det kan påverka resultatet i ditt test. Men du ska svara på frågor i olika kategorier, lite räkning, lite logik, minne osv. Olika per gång för att det ska bli spontana resultat.

Det tar väl någon månad iallafall, kanske mer. Jag har för mig att jag åkte dit en gång i veckan, eller varannan vecka. För min del var det ju en AS-utredning som ledde till en ADD diagnos, så för mig gick dom ju vidare så. Men jag vet inte om det bara gäller andra neuropsykiatriska funktionshinder eller om det även inkluderar "riktiga" psykiska sjukdomar, men märker dom att det kan ligga någonting annat bakom ditt beteende/mående så kan dom nog skicka en remiss vidare skulle jag tro.

Var inte nervös, det är inte jobbigt, men kan bli lite utmattande för hjärnan så planera inte in någonting ansträngande efter besöken. Det kommer gå bra!

Fast det tycker jag nog inte? Bipolära personer har ju olika stämningslägen som växlar i perioder på olika sätt, en ADDare är ju på samma "normala" nivå mest hela tiden, det är ju inte direkt maniska perioder som kommer ibland. Dessutom är ADD ett neuropsykiatriskt funktionshinder, det är inte manodepressivitet? Är du säker på att det var just bipolär sjukdom din läkare jämförde med?

Hmmm, det minns jag inte riktigt. Det var som sagt flera år sedan jag utreddes... men två timmar kanske? Kan vara lite mer eller lite mindre, men någonting däromkring skulle jag tro. Det blir nog tråkigt för ditt stöd att sitta i väntrummet, in i själva rummet får du nog gå själv.

Man brukar vilja intervjua någon som kände dig som barn, helst en förälder eller nära släkting, eller liknande. Dvs ingen kompis eller så. Vet inte hur det är om man är vuxen, om dom vill intervjua ens partner också?

NP.

Jo, men som sagt så går skoven i en bipolär sjukdom i perioder, och jag tror att det går att skilja ett sådant tillstånd från ett NPH.

Jo, fast då beror det ju på menstruation, och inte på annan stämningsändrande orsaker.

Hypomani är ett annat stämningsläge, det finns som tre olika man brukar prata om inom bipolär sjukdom, hypomani, mani och deppression, och det kan variera i olika kombinationer mellan dessa beroende på individ. Finns rätt mycket på nätet, tex denna wikipedialänk som faktiskt var väldigt bra;

sv.wikipedia.org/wiki/Bipol%C3%A4r_sjukdom

Jämfört med ADHD (finns inte mycket på nätet om ADD, men det är ju i stort sätt bara att tänka bort den hyperaktiva delen i texten) så finns det inte så mycket gemensamt;

sv.wikipedia.org/wiki/ADHD

(Som sagt, jag utreddes för AS av en anledning, jag har specialintressen och just nu är det olika psykiska tillstånd som är min "grej" :-P)

Jo, men som sagt så går skoven i en bipolär sjukdom i perioder, och jag tror att det går att skilja ett sådant tillstånd från ett NPH.

Jo, fast då beror det ju på menstruation, och inte på annan stämningsändrande orsaker.

Hypomani är ett annat stämningsläge, det finns som tre olika man brukar prata om inom bipolär sjukdom, hypomani, mani och deppression, och det kan variera i olika kombinationer mellan dessa beroende på individ. Finns rätt mycket på nätet, tex denna wikipedialänk som faktiskt var väldigt bra;

sv.wikipedia.org/wiki/Bipol%C3%A4r_sjukdom

Jämfört med ADHD (finns inte mycket på nätet om ADD, men det är ju i stort sätt bara att tänka bort den hyperaktiva delen i texten) så finns det inte så mycket gemensamt;

sv.wikipedia.org/wiki/ADHD

(Som sagt, jag utreddes för AS av en anledning, jag har specialintressen och just nu är det olika psykiska tillstånd som är min "grej" :-P)