ADD symptom hos vuxna

Jag läste i en bok igår att det gjorts någon studie på de som diagnosticeras med ADHD och enligt den studien var det 20-30% som hade inlärningssvårigheter. Nu vet jag inte om detta var i Sverige eller USA. Men jag trodde i alla fall det var fler. Men det betyder ju att vi kan sluta oroa oss och inte alls behöver känna det som att vi bluffar.

Men jag kan säga att detta är en del till varför jag tvivlat så. Å ena sidan har jag varit bombsäker på att jag har ADHD, å andra har jag tänkt att nä, jag är nog bara stresskadad eller nått, det finns säkert en naturlig förklaring. Men hur det än är så har jag problem och i natt när jag låg vaken pågick det rena rama tankekaravanen i skallen och då gick det upp för mig hur jag faktiskt delvis levt som i förnekelse och kanske fortfarande gör angående problem jag har.

Vem tusan vill berätta och erkänna för andra att man som vuxen och till synes helt normal kvinna inte klarar av att hålla koll på sin ekonomi eller ens kan få den att gå ihop? Att man inte klarar av att städa och organsiera i sitt eget hem? Och vem fan skulle tro på en när dom vet att man är en ganska klok och någorlunda intelligent person som tagit en examen här, fixat ett högskoleprov hyfsat bra där, lever med sambo och barn, har körkort, hus? Då är väl allt som det ska vara, eller hur? Inte kan det väl då vara så att man inte klarar av att sköta sin egen hygien? Man är lite lat bara. Lite slarvig. Personglighetsdrag. Dålig karaktär kanske. Men ADHD nej. 

Även om jag skulle våga berätta precis allt, vem fan skulle tro mig? De få jag nämnt något för har först blivit skeptiska, vissa är fortfarande. Jag vet inte om det är för att dom inte VILL tro, för att dom inte förstår eller vad. Men dom verkar inte få det att gå ihop. "Du som är så smart", "Du som är så och så", "Det har jag aldrig märkt". Nej, jag ser väl till att duscha innan jag träffar mina polare för tusan. Ingen vet att det var en vecka sen sist, eller att jag struntat i att borsta tänderna dom senaste tre dygnen. Och om vi träffas någon annanstans än hemma hos mig är det ju ingen som vet hur ostädat och rörigt jag har det. Inget vet heller att det tog mig 5 timmar att förbereda mig inför träffen och tre av dom timmarna letade jag efter och provade kläder. Det är ju inget jag berättar. Det är ju inget man pratar om. Inte ens till sina närmaste vänner.

Dom tror att jag är normal. Att jag, kanske två timmar innan jag skulle åka, åt, duschade, plockade fram mina rena, välvikta kläder och klädde mig. Sminkade mig i lugn och ro, sa hej och puss till sambon och barnen och lunkade sakta ut genom dörren i god tid till att bussen skulle gå. Dom tror väl också att jag är så lugn som jag ser ut (ibland). Dom vet inte vad som pågår inom mig. Den konstanta kampen mot klockan, tankekaravanen, att jag är en vandrande öppen ventil som suger in varenda jävla intryck. Dom vet inte att jag är supertrött innan vi ens har hunnit träffas. Att jag sitter där och önskar få åka hem och lägga mig, stänga in mig. 

Och vet ni vad som komplicerar allt ytterligare? Som om detta ovan inte var nog. Jo, det är att I N G E N T I N G med mig är beständigt. Som jag beskrivit ovan fungerar jag väl kanske oftast men så ibland är det som om jag har en och annan ADHD-fri dag och dessa dagar fungerar jag faktiskt ganska rationellt. Dessa dagar går jag upp i tid och allt klaffar. Dessa dagar tar jag en dusch och fixar mig som alla andra. Jag kommer i tid till förskolan med ungarna, jag fixar middag som är klar lagom tills sambon kommer hem och jag tänker: Jag är nog inte så sjuk ändå, nej, jag har ingen ADHD. Jag är ju normal, som alla andra.

Dagen efter sedan kommer jag knappt ur sängen. Försover mig, tycker ungarna är så jobbiga och krävande att jag knappt står ut. Jag hittar inte deras kläder, jag orkar knappt fixa frukost till dom, än mindre till mig själv. Jag måste leta efter bilnycklarna, kommer 20 min försent till förskolan. Jag skiter i att åka till affären fast jag lovat sambon köpa bröd och mjölk och middagen, ja den blir det inget med. Alla får käka mackor eller så får sambon fixa middag. Själv vill jag bara sova och det gör jag. Då blir sambon sur. Han tycker jag är lat. Att han få dra ett för stort lass. Han tror att jag kan om jag vill. Om jag vill. VILL!? Jag får dåligt samvete. Känner skuld. Självförakt. Tänker att jag är nog sjuk ändå. Sjuk och dum som inte klarar av det som alla andra tycks klara per automatik. Jag har nog ADHD ändå, tänker jag.     

Jag har en sambo som inte klarar av att ha det stökigt så ja ni kan ju kanske förstå vad det bråkas om mest här hemma men nu har vi fått det att funger (peppar peppar) vi har bestämda dagar där vi gör allt och på min dag så har jag hela kvällarna på mig att göra det för han jobbar natt. Det fungerar än så länge men det är tufft kan jag säga. Jag har även fått välja vilka av hushållssysslorna som jag vill göra, de som är minst jobbiga. Tvätta kan jag göra men jag får aldrig upp tvätten från tvättstugan i tid så det får han sköta osv. Herregud skulle någon av mina kompisar höra det här så skulle dom tro att jag är knäpp. Det är väl knappast jobbigt att gå och hämta tvätten? Jo det är det.

Ja vi har precis likadant som er här hemma. Min sambo tror mig inte heller när jag säger att jag inte heller vill att det ska se ut så här här hemma. Han har visserligen fått ökad förståelse fr mig men han glömmer bort det mellan varven..

Sambon och jag har försökt att upprätthålla något slags städschema men det funkar bara i några dagar sen faller allt.

Det här du skriver om tvätten påminde mig om en sak. Jag har tidigare alltid sagt: Om jag bara bodde i ett hus så skulle allt bli bra och lättare, om jag bara hade en bil...., om jag bara hade det och det. Jag inbillade mig verkligen att saker och ting skulle bli enklare, ja t.o.m normala då, men nu har jag insett att det blir aldrig annorlunda. ADHD symtomen försvinner ju inte bara för att jag flyttar, byter pojkvän eller vad det nu är jag gör.
Idag bor jag i hus istället för lägenhet och saker och ting är fanimej inte enklare. Jag startade en maskin tvätt av bara farten i morse (egentligen skulle jag leta rätt på ett par strumpor åt sonen) och där ligger den än, tvätten, trots att den varit klar i säkert tre timmar nu. Dock ska det sägas att jag helt hade glömt bort den tills jag läste ditt inlägg men istället för att bara gör det, sitter jag här och om jag känner mig själv rätt kommer jag sitta här tills det är dags att hämta barnen. Jag minns hur jobbigt det var att gå ner i tvättstugan och hämta tvätten när jag bodde i lgh. Nu har jag tre m till tvättstugan men det är fortfarande lika jobbigt. Ingen skillnad alls.

Strulmaja: Jag upplevde också honom i programmet som väldigt låst i sin diagnos faktiskt. Men vem hade inte blivit handlingsförlamad i det kaoset. Jo jag tog ju upp detta med ADD med min sambo efter jag läst om det, och jag läste då bl a upp symptomlistan här i tråden och han tyckte att mycket stämde. Tror han kände sig lite lättad att få en förklaring på saker och ting. Jo hur det hela påverkar mig är helt enkelt att nästan inget här hemma blir gjort om inte jag gör det. Tänk dig att man blickar ut över ett stökigt rum så som det blir på fem minuter när man är småbarnsfamilj, och veta att varenda pryl kommer ligga där tills DU tar upp det. Ingen annan kommer ta initiativ till att barnen kommer ut en stund, DU måste dessutom gå och städa efter den andra vuxna i familjen, och om du går hemifrån utan barnen måste du påminna sambon om att han måste ge barnen mat - helst både vad och när. Dessutom har du inget körkort och är beroende av att sambon kör iväg skräpet som ska källsorteras, något som skjuts upp vecka efter vecka tills halva hemmet börjar fyllas med skräp och du själv får packa in allt skräpet i bilen för då kanske det till slut körs iväg. Är ni iväg på t ex kalas så glömmer han av barnen och bara har det trevligt medan du får se efter barnen själv. Din sambo kan inte heller sköta ekonomin på egen hand eller andra viktiga saker - allt skjuts upp eller glöms bort. Lite så ser mitt liv ut. Men han klarar många saker också, nu blir det mycket fokus på det han inte klarar så klart. Och jag är hoppfull att med hjälp så kommer vi kunna förenkla livet för oss båda. Jag ska se om vi t ex kan prova att göra ett schema. Min sambo är ju inte sån här med flit, han är ju världens bästa egentligen.

Hur är det med er alla ? Hur går det ?

Väntar fortfarande på att få komma till utredningslistan, så drygt och vänta.

har så svårt att hålla fokus på det jag gör, som nu när jag bestämde mig för att plocka ut ur diskmaskinen, plockar ut några tallrikar och tänker vad skönt det vore att gå och sätta sig och vila, och sen i samma stund vad ska vi äta idag, jag borde börja laga mat, tittar i kylskåpet och frysen. ska jag skala potatis,nej orkar inte....dottern skriker att hon vill ha choklad mjölk, ja ja visst. hämtar chockladmjölk till henne.  och hela tiden är jag så fruktansvärt trött. Tänker också konstant på papper som ska lämnas in till skolan och dagis . Har fått en skuld på biblioteket som jag måste gå in och betala men jag orkar inte, vet att jag måste för annars blir det bara värre, men det är just det att jag måste göra det. vill inte leva i detta kaos där alt känns jobbigt. nej nu får jag försöka hitta spår av energi till att fortsätta en stund till
 Tack och hej

Nu ljuger du allt

Hur menar du nu? Att man kan få diagnos ADHD utan genomgången utredning? Jag vägras ju t.o.m medicin för att jag inte har ngn diagnos, än.

Eftersom jag skriver i en tråd om adhd/add så kände jag att det var underförstått att jag hade just de svårigheter som beskrivs i ts, och därför inte behövde tillägga något ytterligare om just det.
Jag har kämpat enormt med balansen i livet, men när det kommer till områden som jag verkligen vill men inte kan så vill jag ju ha hjälp såklart. Det är inte hjälp med högskolestudier jag vill ha, snarare att kunna slutföra de mål jag satt upp.

Varför blev du kränkt?

ha ha förslåt att jag bara kastar mig in i tråden, jag har troligen ADD och hör på denna;
jag har vart ensam sen i onsdagskväll från man och barn. har två påsar ikeatvätt som behöver vikas. i dag kl 15 kommer dom. fatta att tvätten ligger där förbannat fortfarande ovikt.