ADD symptom hos vuxna
Jag vill börja med att be om ursäkt om mitt inlägg stuckit många i ögonen här på forumet. Det var inte min avsikt. Sen är anledningen till mina glesa inlägg att jag skriver på min lediga tid från jobbet då det för tillfället är den enda tid jag har för att sitta framför en dator. Dessutom är jag en 'Han' :) som kanske framgått jobbar inom allmänpsykiatrin som psykolog med neuropsykiatriska utredningar och behandling.
Till (oj) och Strulmaja. Vad jag syftade till att göra med mitt inlägg var att tydliggöra och ge 'andra sidans' bild av det hela. Jag förstår faktiskt att det kan upplevas som irriterande, störande och 'besser..' att jag gör så, men min tanke har aldrig varit att 'skryta' eller 'sätta någon på plats' utan faktiskt att hjälpa, för om man inte har båda sidor av en historia så kan man enligt min åsikt aldrig förstå det helt.
För det första. Det här med rättighet. Nej det är ingen rättighet att få till en utredning inom psykiatrin. Men det är en skyldighet för psykiatrin att ge vård om behov finns, därmed innefattar vårdgarantin att man har rätt till en bedömning (inom en viss tid) för vidare ställningstagande. Sen är det ju naturligvis en subjektiv uppfattning om den bedömningen är korrekt eller inte. Och det är här många bistra och negativa kommentarer hörs i forum kring hur de blivit bedömda och hur den bedömningen inte gått i linje med vad man själv tyckt. Och i den frustrationen fälls många kommentarer om att man inte blir tagen på allvar och så vidare. Detta är verkligen sant och ett problem idag hos oss. Beroende på vart du söker får du olika hjälp. Man kan faktiskt tro att vården som är så 'uniform' borde ge lika bedömningar vart du än kommer, men en bedömning är just en subjektiv tolkning utifrån teoretiskt kunskap och erfarenhet (kombinerat med resurser och personlighet) hos en läkare/psykolog och därför blir bedömningarna väldigt olika tyvärr. Ta exempelvis bedömningen om ADHDH symtom är ett TYDLIGT problem i vardagen för en person. Vad patienten tycker är ett tydligt problem i sitt liv och vad jag som bedömare tycker är tydligt problem är inte gjutet i sten. Så om bedömningen inte ligger i linje med vad patienten tycker så beror det väl antagligen på antingen att jag är inkompeten eller påverkad av andra störfaktorer och gör en felbedömning eller att bedömaren gjort en korrekt bedömning utifrån de ramar han eller hon följer även om patienten inte tycker så. Enligt min erfarenhet så brukar bedömningar hos oss bli bra då vi alltid har läkare OCH psykolog vid de första mötena. En 45 minuters session hos en allmänläkare på VC för att bedöma så komplexa saker som neuropsykiatriska tillstånd är enligt de flesta experter en ren effektiviteringsfråga, alltså det finns itne resurser till mer tid.... så ser verkligheten ut och vi kan tycka vad vi vill om detta.
Förtydligande i detta kring varöfr jag skrev detta är att det ofta kastas skit på psykiatrin (som ibland är befogad) som är grundlös, dvs man tror att man har rätt till vissa saker som man rent formellt inte har. Däremot har man humant och etiskt sett har rätt till att bli bemött med respekt och förståelse oavsett vad det handlar om och det kan ju bara regleras i lagar, men är upp till den individ man har kontakt med att uppfylla.
Psykiatrin är verkligen inte perfekt och med den insikt jag har i detta område så har jag all rätt att kasta en dömande kommentar kring privatiserade vårdinsatser (eftersom det är ju det forum handlar om eller hur? att kommentera och skriva sina åsikter) kring psykisk ohälsa då det gäller en helt annan kultur och hets på produktion där än inom offentlig förvaltning (som dock är hack ihälarna idag). Och med de privata aktörerna menar jag offentligt upphandlade aktörer, inte privata byråer eller individer som kör sitt eget race. I mitt län har vi stora problem med dessa då de 'väljer' ut patienter som är 'lätta' nog att hinna klara av. Mer komplicerade patienter skickar de till oss. ADHD utredningar där innebär ett eller två möten med läkare och voila och du har en diagnos och en två meter lång receptlista. Självklart är jag inte naiv nog att döma ALLA privata aktörer då det finns mycket bra organisationer ute där, men det finns kulturskillnader som går att generalisera till det negativa i jämförelse med allmän vård.
Slutligen (känns som et försvarstal) kan jag naturligtvis inte redogöra för hur din kontakt (oj) varit med psykvården om den inte varit här oss oss. Jag talar verkligen inte för alla psykiatriska mottagningar i Sverige och jag tycker inte min organisation är superbäst på allt. Vi har mycket stora brister främst med att få fram läkare som inte kostar oss över 70k i veckan och det har gjort att tiderna som våra patienter får vänta är nästan olagligt långa. Ni får gärna komma med konstruktiva förslag för hur psykiatrin konkret skall förbättras och men jag vill ge er en bild av hur vi ser på det hela och i många fall kan vi inte annat än beklaga situationen vilket knappast är något en patient i nöd vill höra.
Och jag förstår att folk drar sig till privata aktörer eftersom allmänpsykiatrin har de köer de har pga av de resurser som finns. Men min generella uppfattning (naturligtvis personlig uppfattning) är att det som kompenseras för i tid, alltså hur effektiva en organisation är, är kvalité. Om det handlat om att producera stolar eller nåt så hade effektivisering varit toppen, löpandebandprincip. Men när det handlar om människors hälsa är effektivitet inte alltid något positivt.
Vet att detta är lite offtopic men ville ändå ge svar på tal. Tycker också dessa forum är helt underbara eftersom de ger möjlighet för personer att ventilera frustration och åsikter och hitta stöd de annars inte känner att de får från samhället i övrigt.
Glömmer jämt saker men det har blivit bättre nu sen jag började med kalender.
