ADD symptom hos vuxna

Anonym (Drutten-ADD) skrev 2011-01-01 03:41:55 följande:

Trådstartaren: www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1512
Angående din RLS fråga, med järntillskott. Ovan en länk till grymt bra sammanfattning. Kort, ja man labbar med järntillskott, men det tycks bro på. Vissa har RLS pga brist. Andra har inga synliga brister i näringsämnen.

Allmänt kan jag bara hålla med om hur grymt härligt det är att ha hittat andra från samma planet, jag med. Tack för att ni finns och delar med er av er kunskap och erfarenheter, och framförallt humor och värme. För mig har det betytt otroligt mycket!

Fått diagnos: Japp kan bara hålla med att den situation man har just för tillfället avgör extremt mycket hur mycket "diagnos" man har. Under ordnade förhållande funkar jag riktigt hyffsat utan medicin. När det blir problem, dåliga rutiner, osäkerhet kring viktiga saker som ekonomi mm, ja stress, då blir det inte kul. Har noll tolerans för stress, får kort stubin, ångest, och kan inte få ordning på tankefabriken. Missar möten, glömmer saker hakar upp tankarna onormalt mycket på problemen, och tappar all produktivitet.

Katten: Jo jag gjorde den där Wais III. Hade väldigt mycket sämre arbetsminne relativt övriga. Var även långsam och omständig på vissa moment. Så det var en klockren profil för diagnosen tyckte den som gjorde utredningen. Fast totalt hade jag ändå löjligt höga värden. Vilket har inneburit att jag fixade universitetet också, utan att plugga. Och förmodligen även därför som jag fått diagnosen så sent, på gott och ont. Det finns en hel del intressanta aspekter på det där. Men det kanske vi kan utveckla lite mer en annan gång. Kan dock säga att jag väldigt gärna skulle vilja ha en egen parkeringsplats till bilen så jag slipper springa runt ett par kvarter var och varannan dag, när jag glömt var jag parkerat den Brukar ju vara för sen 90% av gångerna ändå, och då funkar det så dåligt att springa runt och leta också ... hahaha.... på tal om minnet

Ville egentligen bara önska alla härliga människor här ett "galet" sprudlande och givande nytt år. Hoppas ni alla hittar lycka och glädje!

Åh Drutten, jag läser detta med ett stort flin på läpparna. KÄnner igen mig sååå väl.
Dels det där du skrev senare om att inte bara kunna promenera någonstans, jag är som så att jag har alldeles för dåligt tålamod för att bara "söndagspromenera" och framför allt söndagspromenera utan något specifikt mål. Går jag så går jag SNABBT som f-n, oftast för att jag ska någonstans eller för att jag ska powerwalka. Hursom så går jag så snabbt att ingen i min bekantskapskrets hänger med, och det är för att jag blir så uttråkad av pensionärslunk som vissa verkar älska att ägna sig åt.

Sen det där med att hitta en parkerad bil. Vet inte hur många gånger jag och min kille har kommit ut från köpcentrum och han tittar på mig med ett flin och frågar "nå, var ställde vi bilen nu då?" för att liksom utmana mig. Jag har INGEN aning. Detta gäller även när jag parkerar själv. Jag MÅSTE påminna mig själv att komma ihåg nå't kännetecken för platsen, annars är jag helt lost. Detta glömmer jag såklart oftast, så för det mesta får jag leta (eller rättare sagt, min kille får leda mig till bilen eftersom han alltid kommer ihåg )

Jag är precis likadan när det gäller stress, om allting är lugnt, harmoniskt i mitt liv och jag sover och äter bra - då klarar jag mig hyggligt.  Blir det någon form av motstånd eller stress, då är det kört. Jag brakar ihop som ett korthus och detta är så deprimerande eftersom jag aldrig kan känna mig stark. Även när jag är stark så vet jag att minsta motgång knäcker mig, och då är det svårt att känna sig som en stark människa överlag. Jag blir ledsen och osäker eftersom jag känner som att jag omöjligt kan vara en stabil och skyddande mamma när jag så lätt bryter ihop, om något händer måste ju JAG vara den som ser till att skydda min familj, och jag är så rädd att misslyckas. Dessa känslor knäcker mig just nu, tror att de är den främsta anledningen till att jag är så deppig just nu. :( Vill vara en pigg, glad, stark, harmonisk, livfull mamma - inte konstant ångestfylld och trött. :'(

Jag är också en av de i tråden som har RLS, ganska kraftig dessutom. Senast inatt låg jag och trummade med benen mot madrassen i säkert en halvtimme bara för att lindra kliandet och krypandet, höll på att bli galen.

För övrigt så har jag också gått igenom skolan lätt, utan att behöva anstränga mig - ända fram tills i gymnasiet då vi skulle arbeta fritt och inte längre hade given struktur - när ansvaret att  hushålla med tid och prioritera rätt hamnade på mig så föll allt. Kunde dock fortfarande komma till skolan en gång i veckan och skriva full pott på prov, iallafall i vissa ämnen..

Drutten: Jag säger till dig som jag sagt till de andra i tråden; TACK för att du finns!    Dina reflektioner får mig att känna hopp. Jag tittar in här när jag mår dåligt och går alltid härifrån med lite ljusare tankar och mindre tyngd över axlarna...