Jag hittade denna tråden för ungefär ett år sedan, och skickade då ett brev till min husläkare, men fick aldrig något svar. Idag lade jag en egenremiss på brevlådan och hoppas att saker och ting börjar röra på sig lite grann!
Jag känner igen SÅ mycket, i princip allt på första inlägget stämmer in på mig, och jag har alltid känt mig annorlunda, trodde först det berodde på att jag är homosexuell, men jag lever helt öppet sen 4 år tillbaka, men känner mig likförbaskat så annorlunda. Min hjärna funkar inte som andras helt enkelt.
Litet axplock
- förlägger saker JÄMT och ständigt, får fråga min fru om vart jag lade snusdosan för 5 sekunder sedan.
- grymma problem med att sova och varva ner ordentligt
- alltid trött och orkeslös
- impulsiv
- katastrofal med pengar
- väntar till sista sekunden med att skriva tentor trots att jag haft två månader på mig, lyckas aldrig slutföra de i tid om det inte är ett ämne som tokintresserar mig.
- när jag skrev min uppsats så gjorde jag helt tvärtom gentemot vad min handledare sade, vilket gjorde att min uppsats tog nästan 2 år att skriva
- Blir väldigt lätt rastlös, avskyr att inte ha något att göra
- när jag sitter i skolan och måste sitta still en längre tid, så kryper det i kroppen något enormt på mig
- Katastrofscenarion så fort frugan går ut med hunden eller om vi är påväg hem och hunden är ensam hemma, tror alltid vår lägenhet skall stå i brand eller att vår hund kommer vara stulen när vi kommer hem. Kan ibland inte sova för att jag är så rädd att det skall bli inbrott, trots att vi bor på tredje våningen av tre.
- avskyr att gå på föreläsningar och på möten, är pepp innan, men dagen innan och samma dag som mötet/föreläsningen är så går det bara INTE att masa mig till skolan/mötet, utan jag blir som handlingsförlamad.
-konstant trötthet och orkeslöshet
osv osv.
Jag kan aldrig koncentrera mig i skolan, att läsa böcker är urtråkigt! Jag plöjer igenom böckerna utan att något fastnar, bara för att ha läst den liksom, men till vilken nytta när inget ändå fastnar?
Jag kan inte undgå att vara orolig för att utredningen visar att jag INTE har ADD/ADHD, vad är det då? Jag har blivit behandlad för ångest och depression i 11 år, men jag börjar misstänka att det är en feldiagnos, då det gör varken till eller från om jag är på medicinering eller inte.
Så, hur lindrar man oron inför utredningen? Finns det någon härinne som har fått beskedet att de INTE hade ADD/ADHD? Vad för svar fick ni då?
