ADD symptom hos vuxna

Jag ser inte saker som är mitt framför näsan på mig. Jag fantiserar om elstötar eller brandlarm som påminnelser! Jobbigt eftersom jag är aprädd för elstötar dock, men det hade nog fungerat med en slags fotboja som påminde om saker och ting...

Jo, rätt så liknande din situation. Ja just det, lätt att glömma att jag är mer osynlig än vanligt här just nu. Hade föredragit att inte vara anonym, men med tanke på att jag håller på att bli en mer "offentlig" person så vore det kanske inte så lyckat. (Inte offentlig som en kändis då va, utan framtida yrkesutövande akademiker. )

Sömntabletter funkar illa på mig. Tro fan man vill vara vaken om man for one lyckas känna förnimmelse av lugn...

Det är väl därför jag super, trots att mina inre organ redan ligger på bristningsgränsen och är riktigt, rikgit sjuka. Blir jag över 40 år gammal så är det ett mirakel.

Jag behöver hjälp för min alkoholkonsumtion och jag tänker be om det.

MEN! Först måste jag ta mig igenom denna vecka och göra det jag ska. Snälla hjälp mig med pepp... Hjälp mig tänka positivt och hjälp mig komma på positiva andra tankar under denna tid, så att jag inte helt konsumeras av ångest och tvivel...

Det känns redan bättre.

Undrar samma sak... Min högsta önskan är en rejäl hjärnröntgen.

Hade valt det framför 100 miljoner.

Jag skulle vilja spendera tid på sjukhus.

Jag mår riktigt dåligt. Känner mig helt borta. Kan inte göra någonting. Fruktansvärt!

Nu fick jag en hemsk smärta i vänster ben också, helt galet!

Nej, hade inte druckit igår. Vaknade dock fortfarande full och hade dragit igång stora projekt med många människor inblandade. På morgonen trodde jag fortfarande det var en god idé, men sen vände det och jag insåg att det där inte skulle gå att genomföra med mitt mående.

Jag får ta och sluta med den antidepressiva medicinen jag fått, biverkningarna blev förskräckliga och jag har även under en period lurat till mig lite andra preparat som är rent livsfarliga i kombination med antidepp + att jag druckit alkohol. Det är inte konstigt att jag mått/mår som jag gör.

Men jag accepterar inte att jag tillåts passivt/aktivt ta död på mig själv, längre. Imorgon gäller det och jag har dokumenterat och förberett...

Men som vanligt när det gäller vården så får man ju ändå förbereda sig på besvikelse.

Nej men jag har ju internet...

Och en sambo. Han är fantastiskt, men det börjar bli övermäktigt för honom. Jag har ju barn också, det är det som är det värsta av allt, stackars unge. Och stackars mig för att jag inte kan vara den jag vill vara för deras skull.