ADD symptom hos vuxna

Jag tror att det är högst individuellt vad man föredrar. Själv föredrar jag en kombination och i mitt fall tror jag att det är vad som behövs. Men om jag tvingades välja skulle jag välja terapi, KBT-inriktat med fokus på att skapa rutiner och kontinutet för att få vardagen att fungera, för att bli mer "automatiserad". Men (och jag säger inte att det är så för alla) medicinen har spelat en viktig roll för att jag överhuvudtaget ska kunna ta till mig av den typen av terapiform/behandling. Medicinen gör absolut inte hela jobbet, inte ens halva. Men den tillför en viss grad av förbättrad uppmärksamhet och dämpar det här spretiga "ADHD-tänket" som i alla fall jag upplever är otroligt störande och som jag anser är roten till att få saker/uppgifter slutförs eller koms ihåg överhuvudtaget. Då är det svårt att försöka skapa och upprätthålla rutiner, bryta gamla invanda mönster och (o)vanor etc. Men med medicin kan förutsättningarna för att lyckas med det vara ganska goda. Jag tror inte att det är omöjligt utan medicin men det skulle kanske ta längre tid, innebära mycket mer onödigt lidande, mer frustration och större risk för misslyckanden. 

Hej! 

Jag har ADD och för mig är det som du beskriver att det visst finns tillfällen då jag kan fokusera helt och fullt, ja nästan för mycket t.o.m (det kallas tydligen att hyperfokusera) men BARA om det är något jag finner intressant, roligt, utmanande eller spännande. Förmågan att fokusera blir också i vissa fall något förbättrad om jag är under tidspress. Men det får inte kännas omöjligt att slutföra min uppgift innan tiden rinner ut för då ger jag upp utan att ens ha försökt. Det får heller inte kännas eller verka för enkelt för då är tristessen genast där och knackar på och jag tappar fokus och mister intresset direkt. 

Och precis som du älskar jag att läsa. Så länge det är om något jag är intresserad av vill säga. Däremot spelar det ingen roll (för mig) om det jag läser är intressant eller ej-jag har svårt för att behålla uppmärksamheten och tankarna vandrar ofta iväg på annat håll. Men så länge det jag läser är intressant, spännande eller något jag verkligen vill lära mig mer om så kämpar och anstränger jag mig för att behålla uppmärksamheten jämfört med hur jag skulle göra (eller inte göra) om jag läste om något tråkigt som inte rör mig i ryggen eller om något jag tycker verka svårt eller för komplicerat (te.x matematik). Då skulle jag inte kunna anstränga mig hur mycket jag än försökte.

Blev du klokare?  

http://www.hi.se/sv-se/Hjalpmedelstorget/Kognition/-/Kognition/Om-Kognition/Kognitionssimulatorn-visar-vad-ett-kognitivt-funktionshinder-kan-innebara/

I simulatorn (som länken går till) finns tre filter; ADHD, AS och dyslexi. 
Närmare verkligheten kommer man nog inte.  

Jag har ingen diagnos på att jag har dyskalkyli men jag är helt säker på att jag har det. 
Jag hade megaproblem med att lära mig den analoga klockan och jag har nog aldrig befunnit mig på en mattelektion utan att känna ångest. Det gick trögt för mig redan i låg och mellanstadiet men i högstadiet blev värre. Jag hamnade i "obs-klass" (om man kan kalla det så) och på gymnasiet läste jag matte A som jag egentligen inte klarade av men fick betyget godkänd ändå med motiveringen "För att jag är snäll" (alltså läraren). 
Sen dess har jag inte rört matten. Jo, på högskoleprovet då och det gick ju som förväntat. Jag gissade mig mest till olika tal.

Du (och ni andra som läser) blir dom första som får veta min "hemlighet". Det är egentligen ingen hemlighet, det är bara det att jag aldrig berättat det för någon för det är aldrig något som kommit på tal. Men när det gäller att få och ge tillbaka växel så är jag helt jävla lost. Jar har aldrig någon koll på om jag får tillbaka för mycket eller för lite. Kontrollräkna har jag varken tid eller lust med. Jag har heller ingen koll på olika valutor, att omvandla och handla. Jag är kass på att räkna ut procent, te.x om det är rabatt och sånt där. Jag har lärt mig hur man gör måååååånga gånger men glömmer och måste gång på gång lära om. Samma sak med att räkna ut hur mycket två tredjedelar etc är. Läsa och förstå recept te.x, vad är det? Min sambo sköter den ekonomiska biten här också. Jag shoppar-han betalar.  

Ja jag läser också helst vid sänggåendet. Att det är tyst och lugnt är en förutsättning för att jag överhuvudtaget ska kunna läsa. Jag har skrivit det här förr, att när jag läser, läser jag flera böcker parallellt eftersom jag så snabbt blir utrråkad. Så bredvid sängen ligger inte mindre än sju olika böcker och jag brukar varva mellan 2-3 olika varje kväll. 

Angående fotografiskt minne så har det kommit fram dels i den här tråden men också i de böcker jag läst om ADHD att fotografiskt minne är mycket vanligt hos människor med ADHD. Jag vet inte om det är en kompensation för det bristande arbetsminnet eller om det helt enkelt är så "våra" hjärnor är konstruerade men tydligen är det många av "oss" som ser och tänker i bilder. Jag gör det också och kan därför minnas vissa tal och uträkningar från multiplikationstabellen. Jag tror det var i mellanstadiet som vi blev tilldelade en liten gul broschyr liknande lapp med bl.a hela multiplikationstabellen att använda för inlärning. Och det är alltså från denna som jag minns vissa tal. Att 7x6=42 te.x är ett sånt där tal som sitter. 

 

JA! men när jag tog upp det med läkaren första gången trodde han mig inte. Jag tror att det var en reboundeffekt, dvs det du upplever när medicinen går ur. Nu äter du visserligen bara 18 mg/dag och jag antar att det är kapslar som ju är svåra att "manipulera". Tabletter är på det sättet bättre, då kan man experimentera lite själv och se till att fylla på med ny dos INNAN den där rekyleffekten kommer. Ta upp det med din läkare om du upplever att det är jobbigt. 

Som jag skrivit i TS: "Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis. "

Jag tror att många, ja kanske t.o.m alla kan känna igen sig i många av punkterna ovan frågan är hur ofta och hur mycket? En annan mycket viktig sak man måste fråga sig är hur pass funktionshindrande dessa "symtom" är. 
Att förlägga sina nycklar och sin mobiltelefon 1 gång/år eller  1 gång/månad är förmodligen inte lika störande och frustrerande som att göra det varje dag eller så gott som varje dag.  

Jag kan också känna som panik och få ångest över att vara försenad men hur jag än gör lyckas jag ändå inte komma iväg. För mig är det nog en kombination av igångsättningssvårigheter, lite virrighet, sen stress och mer virrighet, ångest och småpanik som resulterar i ännu mer virrighet (i bästa fall) och ilska och/eller apati i värsta fall. 

Klart du ska söka hjälp om du upplever att dessa saker förpestar ditt liv. Seså, ring!  

Vad menar du med projekt? Är du under utredning eller är FK inblandade i här?

Hehehe, min fröken i låg och mellanstadiet brukade säga det här klassiska som många med ADHD får höra: Du kan om du vill, om du bara försöker. På kvartsamtalen var det väl mest det mina föräldrar också fick höra, att jag aldrig räckte upp handen, att jag var för tyst och blyg, att jag behövde ta för mig mer och visa att jag kunde för som sagt, förståndet var det ju inget fel på. 

Arbeten och studier med tydliga riktlinjer och ramar är nog det som funkat bäst för mig också. MEN jag tycker samtidigt att det är ett väldigt tråkigt och stelt sätt att arbeta eller plugga på. Jag vill ha mer eget ansvar och själv kunna styra mina tider, känna att det finns möjlighet för flexibilitet etc. Problemet är bara att jag får väldiga problem, precis som du, med att få något gjort överhuvudtaget och för min del beror det på min enormt stora oförmåga att planera, strukturera och organisera. Trots att jag vet att man bör dela upp sina uppgifter i mindre delmål och börja med det viktigaste glömmer jag detta gång på gång. Det medför att jag måste lägga extra tankekraft, energi och tid på allt jag tar mig för och allt blir ju 100 gånger svårare än vad det behöver vara på det sättet. 

Och sådär har jag gått genom livet, i över 30 år och trott att det ska vara. Jag trodde att alla genomgick samma helvete som jag men när jag hörde mig för med vänner och bekanta visade det sig att alla inte alls hade det såhär svårt. Dom tyckte däremot att jag krånglade till allt onödigt mycket för mig själv medan dom själva hade enkla lösningar på allt. Om man har en tendens att glömma saker är det ju för bövelen bara att köpa en kalender och skriva upp det i. Men för mig har det aldrig varit "bara att köpa" och "bara att skriva". 
Först måste jag hitta den perfekta kalendern och det kan ta upp till flera månader om jag inte gör ett dåligt impulsköp förstås. Sedan måste jag använda den perfekta pennan och helst inte skriva fel. Sedan ska jag dessutom komma ihåg att jag överhuvudtaget har en kalender och använda den. Vanligtvis fyller jag i första sidan med namn och adress, samt ett par födelsedagar och that´s it. Näsföljande år gör jag om samma sak, igen och igen men varje gång jag köper en ny kalender tänker jag att den HÄR gången ska jag minsann skriva och fylla i saker i den VARJE DAG. Jovisst.