Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 06:47

#71

Det var någon som nämde social fobi tidigare. Har ni andra också problem med det? Jag tycker det är jobbigt med mycket folk. Jag blir så fort trött när det är många som pratar, tex vid ett middagsbord eller i fikarummet. Jag känner att samtalen ofta går för fort, att jag inte hinner snappa upp vad de andra säger och komma på vad jag själv ska säga förrän de redan börjat prata om något annat. Det blir lätt att jag bara sitter tyst eller hittar på en ursäkt för att gå därifrån.

Anonym (fått diagnos)

Äldre 23 Oct 08:10

#72

strulmaja skrev 2010-10-23 06:05:46 följande:

Jag håller med er om att det blev för många inlägg och medlemmar här helt plötsligt. Och jag är nog ganska skyldig till mer förvirring och kaos då jag blir så ivrig när jag har något att säga och det kan blir lite mycket ibland, det är jag medveten om. Önskar det fanns något sätt att strukturera upp tråden bättre på. Jag har jättesvårt för att skilja er alla åt eftersom det är så många anonyma och blandar också ihop era inlägg och frågor. Vill svara på allt NU NU NU och så blir det bara pannkaka.

Tycker dina inlägg varit enormt givande, sluta inte! Skitsamma vems inlägg man svarar på, det är bara att häva ur sig om sina egna känslor och upplevelser så är det en stor trygg igenkänningsfaktor enligt mig.

Anonym (ADD?) skrev 2010-10-23 05:07:28 följande:

Ja, min självkänsla är nog lite skadad.

Tack för uppgiften! Jag ska börja skriva en lista

Duktig!

Anonym (ADD?) skrev 2010-10-23 06:47:54 följande:

Det var någon som nämde social fobi tidigare. Har ni andra också problem med det? Jag tycker det är jobbigt med mycket folk. Jag blir så fort trött när det är många som pratar, tex vid ett middagsbord eller i fikarummet. Jag känner att samtalen ofta går för fort, att jag inte hinner snappa upp vad de andra säger och komma på vad jag själv ska säga förrän de redan börjat prata om något annat. Det blir lätt att jag bara sitter tyst eller hittar på en ursäkt för att gå därifrån.

Ja, jag lider verkligen av social fobi, även om det har blivit lite bättre. Jag upplever det som att jag ofta inte förstår "koder" och "frekvenser" de andra ligger på, att jag ser sådant de inte ser och vice versa. Det har uppstått så många missförstånd och jag inbillar mig även att jag uppfattas som nonchalant och dryg eftersom jag inte "är med". Dessutom så är det det här med att vara trygg i situationen, hur kaffemaskinen fungerar exempelvis, som gör att jag hellre håller mig undan eller stannar hemma. Förut kunde jag inte ens gå ut med soporna av rädsla för att träffa folk... Jag tycker fortfarande det är obehagligt med människor. Alkohol har "hjälpt" i många fall, för att jag är så osocial annars, men det är ju verkligen ingen lösning och jag har även missbrukat alkohol under större delen av mitt liv.

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 09:59

#73

Anonym (fått diagnos) skrev 2010-10-23 08:10:06 följande:

Tycker dina inlägg varit enormt givande, sluta inte! Skitsamma vems inlägg man svarar på, det är bara att häva ur sig om sina egna känslor och upplevelser så är det en stor trygg igenkänningsfaktor enligt mig.

I den här tråden är det fritt fram att svara hur strukturerat eller förvirrat man vill! Det är roligt att läsa exempel på problem som ni upplever i vardagen. Ge gärna tips om ni har kommit på lösningar på problemen också!

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 19:16

#74

Anonym (ADD här) skrev 2010-10-19 16:49:38 följande:

Jag har diagnostiserad svår ADD och mina symtom är:

- Svår understimulering som resultat av att jag inte kan stimulera mitt högre IQ

Jag håller på att gå igenom alla symptom som kommit fram nu och jag blev nyfiken på den här punkten. Menar du att du blir understimulerad när du gör vardagssysslor typ viker tvätt och sådana "måsten" eller att du alltid är understimulerad, även när du sjäv får bestämma vad du ska fundera på?

Anonym (ADD här)

Äldre 24 Oct 07:26

#75

Anonym (ADD?) skrev 2010-10-23 19:16:15 följande:

Jag håller på att gå igenom alla symptom som kommit fram nu och jag blev nyfiken på den här punkten. Menar du att du blir understimulerad när du gör vardagssysslor typ viker tvätt och sådana "måsten" eller att du alltid är understimulerad, även när du sjäv får bestämma vad du ska fundera på?

Det spelar ingen roll vad jag gör, jag finner det mesta dötrist. Min läkare förklarade det så att min hjärna ibland fungerar lite annorlunda mot dom med normalt IQ men min ADD hindrar den från att användas korrekt. Då känner jag mig uttråkad. Det ska tydligen vara det som gör att jag aldrig fastnad för en hobby medan andra som jag kommit i kontakt med med ADD verkar ha en hobby som dom är väldigt inne i och duktiga på/spenderar mycket tid med. Det har jag aldrig gjort och det gör mig ledsen.. vill också ha någonting!

strulmaja

Äldre 24 Oct 13:54

#76

Anonym (ADD?) skrev 2010-10-23 06:47:54 följande:

Det var någon som nämde social fobi tidigare. Har ni andra också problem med det? Jag tycker det är jobbigt med mycket folk. Jag blir så fort trött när det är många som pratar, tex vid ett middagsbord eller i fikarummet. Jag känner att samtalen ofta går för fort, att jag inte hinner snappa upp vad de andra säger och komma på vad jag själv ska säga förrän de redan börjat prata om något annat. Det blir lätt att jag bara sitter tyst eller hittar på en ursäkt för att gå därifrån.

Jag vet inte om det jag upplever är social fobi, allmän blyghet eller vad. Men om jag kan undviker jag stora folkmassor och jag tycker inte om att stå i rampljuset. Någon nämnde en situation där man te.x går förbi ett gäng som plötsligt skrattar högt och hur man då automatiskt tänker att dom måste skrattat åt mig. Jag tänker likadant men har mina bättre och sämre dagar. Har jobbat en del med detta i terapi och äter även sertralin och sen jag började med dom har den sociala fobin (eller vad det nu är) blivit bättre även om det fortfarande inte är bra nog.

Platser som fikarum skyr jag som pesten. Finns inge värre än när man börjat på nytt jobb och ska försöka ta sig in i gruppen, lära sig och förstå de sociala koderna, vad man "får" och "inte får" göra. Särskilt jobbigt tycker jag det är när man upptäcker att man inte har något gemensamt med de övriga som sitter och pratar. När samtalen handlar om sådant som jag inte är insatt i eller är ointresserad av, jag kan helt enkelt inte förmå mig att spela intresserad eller prata om sådant som jag tycker är helt meningslöst bara för att vara trevlig. Tyvärr? har jag inget pokerface och kan aldrig heller dölja min tristess och detta ser ju andra som då uppfattar mig som nonchalant eller kanske t.o.m dryg och osocial.

strulmaja

Äldre 24 Oct 14:21

#77

Mer om den sociala fobin.

Hur har ni andra det med "kallsnack"? Jag förstår mig inte alls på sådant och jag tror att det är därför bl.a som jag drar mig för att ta initiativet till ett samtal, jag vet helt enkelt inte hur man kallsnackar. Känner mig fånig när jag hör mig själv försöka, om jag te.x säger något som "ja fy vilket väder vi har idag", för egentligen så skiter jag i vädret, det intresserar mig inte ett dugg att prata om dessa oväsentliga saker även om jag rent intellektuellt förstår att det ofta är precis sådant som måste till för att öppna upp ett samtal med någon man inte känner. Men jag har svårt för det "sociala spelet", att låtsas eller göra något "bara för att". Det jag inte finner någon mening i eller med har jag väldigt svårt att förmå mig göra.

En annan sak jag undrar är om ni är tidsstyrda? Jag ska dra ett exempel.
Jag pluggade för ett par år sedan, det var lunch och jag satt med några från klassen i matsalen. Det samtalades om något jag inte fann något intresse i övt. Hade ämnet varit något jag tyckte om hade jag kanske inte uppmärksammat tiden så mycket som jag gjorde. Hursomhelst, lunchrasten skulle ta slut 12:30 säger vi. När klockan var 12:15 började jag känna mig stressad och jag tänkte att om jag skulle hinna ta en kopp kaffe, röka, gå på toa osv så måste jag gå nu. Detta tänkte jag tyst för mig själv och jag kände ett jättebehov, nästan som ett tvång, att resa mig och gå, vilket jag tillslut gjorde. Efteråt var det en del av de klasskamrater som suttit vid bordet som tyckte jag agerat konstigt som bara rest mig och gått iväg utan ett ljud. Jag fick höra att jag var ohyfsad m.m och jag förstod inte alls varför för jag var ju inte ens med i samtalet utan satt mest där som ett bihang. Men mina klasskamrater hade uppenbarligen inte upplevt det så och dom kunde inte alls köpa min förklaring till varför jag känt ett sådant starkt behov av att gå. Jag förstod där och då att jag nog inte är som andra. De kunde inte förstå mig och jag kunde förstå varför detta hade irriterat dom.

Men, om vi tar samma situation som ovan, där jag planerat exakt vad jag ska göra med de minutrar som är kvar och om någon rubbar detta. Te.x jag reser mig för att gå och någon säger: Jag följer med men ska bara på toa först. Då blir det jobbigt eftersom detta inte var inräknat i min tid. Jag blir stressad och på dåligt humör av oförutsedda händelser som krockar med min tighta tidsplan. Det ironiska är ju att jag alltid planerar min tid väldigt tight, kanske för att jag hatar dötid, jag vet inte. Jag vill att allt ska ske som i en jämn ström utan uppehåll, avskyr att bli avbruten eller när det händer något som sabbar hela tidsplanen.

Känner ni igen i er detta?

Anonym (ADD här)

Äldre 24 Oct 15:07

#78

strulmaja skrev 2010-10-24 14:21:21 följande:

Mer om den sociala fobin.

Hur har ni andra det med "kallsnack"? Jag förstår mig inte alls på sådant och jag tror att det är därför bl.a som jag drar mig för att ta initiativet till ett samtal, jag vet helt enkelt inte hur man kallsnackar. Känner mig fånig när jag hör mig själv försöka, om jag te.x säger något som "ja fy vilket väder vi har idag", för egentligen så skiter jag i vädret, det intresserar mig inte ett dugg att prata om dessa oväsentliga saker även om jag rent intellektuellt förstår att det ofta är precis sådant som måste till för att öppna upp ett samtal med någon man inte känner. Men jag har svårt för det "sociala spelet", att låtsas eller göra något "bara för att". Det jag inte finner någon mening i eller med har jag väldigt svårt att förmå mig göra.

En annan sak jag undrar är om ni är tidsstyrda? Jag ska dra ett exempel.
Jag pluggade för ett par år sedan, det var lunch och jag satt med några från klassen i matsalen. Det samtalades om något jag inte fann något intresse i övt. Hade ämnet varit något jag tyckte om hade jag kanske inte uppmärksammat tiden så mycket som jag gjorde. Hursomhelst, lunchrasten skulle ta slut 12:30 säger vi. När klockan var 12:15 började jag känna mig stressad och jag tänkte att om jag skulle hinna ta en kopp kaffe, röka, gå på toa osv så måste jag gå nu. Detta tänkte jag tyst för mig själv och jag kände ett jättebehov, nästan som ett tvång, att resa mig och gå, vilket jag tillslut gjorde. Efteråt var det en del av de klasskamrater som suttit vid bordet som tyckte jag agerat konstigt som bara rest mig och gått iväg utan ett ljud. Jag fick höra att jag var ohyfsad m.m och jag förstod inte alls varför för jag var ju inte ens med i samtalet utan satt mest där som ett bihang. Men mina klasskamrater hade uppenbarligen inte upplevt det så och dom kunde inte alls köpa min förklaring till varför jag känt ett sådant starkt behov av att gå. Jag förstod där och då att jag nog inte är som andra. De kunde inte förstå mig och jag kunde förstå varför detta hade irriterat dom.

Men, om vi tar samma situation som ovan, där jag planerat exakt vad jag ska göra med de minutrar som är kvar och om någon rubbar detta. Te.x jag reser mig för att gå och någon säger: Jag följer med men ska bara på toa först. Då blir det jobbigt eftersom detta inte var inräknat i min tid. Jag blir stressad och på dåligt humör av oförutsedda händelser som krockar med min tighta tidsplan. Det ironiska är ju att jag alltid planerar min tid väldigt tight, kanske för att jag hatar dötid, jag vet inte. Jag vill att allt ska ske som i en jämn ström utan uppehåll, avskyr att bli avbruten eller när det händer något som sabbar hela tidsplanen.

Känner ni igen i er detta?

Jag gör det. Jag klarar inte av att något/någon rubbar mina rutiner. Jag blir stressad och helt ur balans, trött och ibland faktiskt halvhysterisk. Därför kan jag inte sova borta t ex, det blir helt fel.
Men det fungerar ändå rätt bra för mig nu för tiden då jag äntligen insett att jag styr över min tid och mitt liv. Om jag inte vill så behöver jag inte. Jag har jobbat en massor med att säga nej och att återkomma med information om om jag kan komma till en tillställning eller gå ut med en eller flera vänner. Sedan dess har det blivit väldigt mycket bättre.

Jag känner dock inte igen mig i den sociala fobin som ni diskuterar här i tråden. Jag är väldigt social och blir ofta mittpunkten. Men något som jag insett på lite senare tid som jag tycker är väldigt pinsamt är att jag sällan har något intresse för andra människor eller samtal om dom inte antingen handlar om något nytt eller är väldigt dramatiskt. Alltså föredrar jag flera gånger om att ständigt träffa nya människor där man måste berätta helt om sig själv och får höra för första gången om den andra personen än umgås med äldre bekantskaper. Får mig att känna mig så ytlig och självupptagen när jag tänker på det.. men jag är verkligen inte det!

Men jag känner igen mig i den sociala tröttheten. Har jag umgåtts en dag så måste jag vara hemma flera dagar i rad efteråt för att jag blir helt slut och tycker det är jobbigt att jag fallit ur mina vardagsrutiner som inte alls har utrymme för kontakt med andra än min man.

Anonym (knäpp?)

Äldre 24 Oct 16:46

#79

Jag har inga problem att stå i rampljuset när jag verkligen vet vad jag pratar om. Hålla föredrag, till exempel, bekymrar mig inte alls. (Att försvara en uppsats eller liknande har jag däremot skitsvårt för, när jag inte vet vad som ska hända, när jag blir kritiserad, och det inte är jag som styr samtalet.)

Socialt sett är jag en katastrof. Jag fixar inte kallprat och känner mig bara dum. Ibland resulterar det i att jag sitter tyst, ibland i att jag slår över åt andra hållet och blir pinsamt, karikatyriskt social. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska prata om.

Och jag är en av dem som kom in och "skapade lite kaos" i tråden, och tyckte själv att det blev ostrukturerad och jobbigt, framför allt som många är anonyma, men det var så otroligt skönt att få prata av sig lite och få höra om hur ni har det.

strulmaja

Äldre 24 Oct 17:06

#80

Anonym (ADD här) skrev 2010-10-24 15:07:05 följande:

Jag gör det. Jag klarar inte av att något/någon rubbar mina rutiner. Jag blir stressad och helt ur balans, trött och ibland faktiskt halvhysterisk. Därför kan jag inte sova borta t ex, det blir helt fel.
Men det fungerar ändå rätt bra för mig nu för tiden då jag äntligen insett att jag styr över min tid och mitt liv. Om jag inte vill så behöver jag inte. Jag har jobbat en massor med att säga nej och att återkomma med information om om jag kan komma till en tillställning eller gå ut med en eller flera vänner. Sedan dess har det blivit väldigt mycket bättre.

Jag känner dock inte igen mig i den sociala fobin som ni diskuterar här i tråden. Jag är väldigt social och blir ofta mittpunkten. Men något som jag insett på lite senare tid som jag tycker är väldigt pinsamt är att jag sällan har något intresse för andra människor eller samtal om dom inte antingen handlar om något nytt eller är väldigt dramatiskt. Alltså föredrar jag flera gånger om att ständigt träffa nya människor där man måste berätta helt om sig själv och får höra för första gången om den andra personen än umgås med äldre bekantskaper. Får mig att känna mig så ytlig och självupptagen när jag tänker på det.. men jag är verkligen inte det!

Men jag känner igen mig i den sociala tröttheten. Har jag umgåtts en dag så måste jag vara hemma flera dagar i rad efteråt för att jag blir helt slut och tycker det är jobbigt att jag fallit ur mina vardagsrutiner som inte alls har utrymme för kontakt med andra än min man.

Att säga nej har jag jättesvårt för. Tror det har med behovet att vara till lags att göra. Jag vill inte svika någon ändå är det alltid precis det jag gör i slutändan för att jag inte kunnat hålla mina löften. Vill ju så gärna hinna med och göra så mycket som möjligt men tar mig ALLTID vatten över huvudet. Hur har du jobbat med detta? Jag skulle nog behöva konkreta tips på hur jag kan bli bättre på att säga nej och planera min tid bättre.

Det här med social fobi. Jag är också väldigt social och har inte svårt för att prata så länge det inte är kallsnack. Det är nog mest själva "öppningen", första kontakten jag har mest problem med men sedan brukar det flyta på ganska bra. Det som förstör det lite är alla tankar som far runt i skallen. Det gör att jag får svårt att behålla uppmärksamheten på personen jag pratar med för under tiden vi pratar distraheras jag av sådant som händer runtom samt att jag "scannar" personen, hans/hennes kroppsspråk. Att vara helt och fullt närvarande är därför en omöjlighet för mig. Jag vill ge ett exempel.

Jag var ute och åt middag med en nära och god vän som behövde prata av sig. Stället vi var på var fullsatt och ljudnivån var ganska hög = inga bra förutsättningar för att jag ska kunna lyssna och bekräfta den jag pratar med. Medan min vän satt där och pratade om sina problem upptäckte jag hur enormt svårt det var att behålla fokus på henne. Jag la märke till personer, ståendes i dörröppningen i väntan på att få komma in och sätta sig, andra matgäster sittandes vid sina bord och så fort någon gick förbi vårt bord var jag tvungen att titta upp. Alla mina sinnen var wide open och hur mycket jag än försökte så gick det inte att sålla bort allt som hände inne i restaurangen. Alla ljud, rörelser, lukter osv kommer till mig genom min öppna ventil och så dessa tankar sen.... Undrar om dom där två gästerna är ett par? Varför kommer det inte en servitris snart? Åh vad deras mat såg god ut!, åhh vad gott personen som gick förbi luktade, vilket högt skratt den där mannen har, varför tittar den där tjejen så konstigt på mig?, undra vilken buss jag ska åka med hem sen? fan, jag måste nog gå och kissa snart, fy vad svettigt det är,.. ... osv osv... allt på en och samma gång i en enda stor röra.

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL