ADD symptom hos vuxna

Men alltså.. vart är sjukvården på väg..? Att få en diagnos av en "kandidat/elev" känns ju inte helt bra. Kan det ens vara tillåtet för elever att ställa diagnoser? 

Däremot tycker jag det kan vara OK att eleven är delaktig och ställer frågor och så men att den slutgiltiga bedömningen görs av någon med mer erfarenhet..

OBS, jag har ingen erfarenhet från området så detta är bara min egen spontana känsla...

Jag förstår det. Men vad innebär egentligen en kandidat/elev? Är det en färdigutbildad person med examen eller typ en praktikant?

Föresten så verkar ju Hedmanpazio ha koll på hur utredningar ska gå till. Han har ju en tråd om just utredningar, så du kan ju kanske testa att fråga där också: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m56491289.html

Jag har snubblat över ett ganska okänt, men handikappande symptom vid AD/HD.

SOCIAL OMOGENHET.
En person med AD/HD är ca 30% yngre i sin sociala utveckling än normalpopulationen!

Jag har alltid känt, innan jag visste detta - att jag är omognare än min riktiga ålder (jag är 19 år)
Jag har alltid umgåtts med yngre vänner, och de har kommenterat att de också känner sig "mognare" i mitt sällskap.

Vad jag hört av utredare där mitt barn utreddes för sin adhd så stämmer det, både för barn och vuxna med adhd generellt sett ska man kunna dra av 30% på åldern för deras sociala mognad. Jag har också alltid varit väldigt omogen, men jag har istället alltid haft vänner som är mycket äldre än mig, de tycker jag är bara gulligt omogen för jag är så liten och har inga speciella förcväntningar på att jag ska visa nån sorts mognad, så som jämnåriga skulle förvänta sig. Jag är 30 och känner mig underlägsen och omogen i 20-åringars sällskap. Då känner jag mig mycket hellre omogen och underlägsen i sällskap av en 45-åring.

Hej!
Hittade den här tråden efter lite sökande. Jag ska göra en utredning gällande ADHD.
Jag fyllde nyligen i ett självskattningsformulär (Brown ADD Scales) hos min pyskolog. Min psykolog menade på att med de poäng jag fick (88 p) var det högst troligt att jag har ADHD. Poängen säger ju inte mig så mycket, men ni andra kanske vet? Vad innebär en utredning, hur troligt är det att jag har ADHD!

Jag började läsa på om ADHD, läst "Flickor med ADHD" mm. Det var en lättnad. Det där var ju jag. Så upplever jag det precis. Jag är 28, och har alltid haft en inre kaos och en inre rastlöshet som jag inte riktigt förstått mig på. Det är som om jag aldrig kan stänga av, hjärnan går på högvarv, men som att det samtidigt blir kortslutning (hur jag nu ska förklara det) Men en drivkraft som folk har beundrats över. Jag gör plattfall på ansiktet om och om igen i livet, men har aldrig ro att ligga kvar, jag reser mig upp igen och försöker igen.

Jag klarade skolan, och i de ämnen jag tyckte var roliga hade jag topp-betyg. Men jag pluggade aldrig, klarade aldrig att göra läxor, gled igenom skolan på "begåvning" som lärarna sa. Fick alltid höra att jag "hade lätt för mig och om jag bara försökte lite skulle jag gå hur långt som helst". Det var lamslagande. Folk trodde jag var så smart, men var jag verkligen det? Jag kunde inte sitta still, jag kunde inte läsa läxorna på det sättet som förväntades, hade svårt att koncentrera mig, eller följa med om inte det var jätte intressant. Jag hade svårt att begränsa mig. Kunde inte skriva en sida som dom andra, det blev 24 sidor. Jag vågade inte försöka, tänk om jag misslyckades?

Jag har enormt dålig självkänsla. Jag accepterar inget annat än perfektion av mig själv, men aldrig av andra. Jag klarar aldrig av att vara perfekt och därför känner jag mig alltid misslyckad. Jag har alltid satt högre mål än jag kan nå upp till.

Jag har alltid kännt mig så misslyckad med ekonomi, med ordning på papper, allt. Det verkar vara en omöjlighet, hur jag än gör. Jag har provat allt, men det går inte. Jag har skämts så mycket och lidit av ångest och depressioner sen jag gick in i puberteten.

Jag fick barn tidigt, har kastat mig in och ur förhållanden och har nu 3 barn med 3 olika pappor. Behöver jag säga att det är ett projekt som heter duga, att få den tillvaron att fungera?!? Ensamstående på heltid och icke fungerande fäder till 2 av barnen.

Förra året så sa det bara smack, och jag fick en krisrelaterad depression, utmattningssymptom och har kämpat med att ta mig tillbaks. Det var när jag började KBT som jag fick lära mig att ångest inte är ett normaltillstånd.

När jag har läst om flickor med ADHD, vuxna kvinnor med ADHD, började jag komma till någon sorts förlåtande av mig själv. Började se att min dotter har ju samma svårigheter...här har jag varit så hård mot henne och frustrerad på henne...när hon är precis som mig. Allt som står om ADHD, stämmer ju in, det är ju precis sådär jag är, aldrig sitta still, aldrig lugn. Aldrig koll på läget (men jag är en jävel på att upprätthålla fasader)

Jag har nyligen börjat inse att jag kanske måste sluta upprätthålla en fasad om att jag klarar det, när jag inte gör det. Jag fixar inte det här "normala livet".
Matlagning, räkningar, ordning, nöjd, lugn och ro, handla mat...saker folk gör per automatik, kommer inte som en självklarhet för mig. För att klara saker som andra kanske gör på ren rutin måste jag lägga upp som projekt, och dom projekten klarar jag ändå aldrig av särskilt länge.
Jag klarar inte av att begränsa mig i städningen. Att börja plocka in matvaror i kylen kan sluta med att jag skurar fönstrena. Allt är en tävling, allt är vad jag kan prestera, och projekten blir enormt stora. Tycker det är tråkigt att sova, blir lätt utrtråkad, har alltid känt mig "annorlunda", mobbad i skolan, känt som om min hjärna, mitt inre är en enda röra och alltid undrat om alla andra har det så också? Lagom existerar inte i min värld och jag förstår inte hur folk gör "lagom".

Jag känner mig lite vilse, känner mig för närvarande lite som ett skepp, som seglar runt utan kapten, och det här skeppet håller på att ta in vatten. Hur ska man göra, vad ska jag göra?
Hur lång tid kan jag förvänta mig att utredningen tar, hur lång tid innan det sätter igång? (tålamod är inte min starka sida).

Hur klarar andra kvinnor av sin vardag, när jag inte ens kan handla mat. (har ju börjat se tydligare hur galet det är). Jag har ju matkonton som överskrider min ekonomi, för jag måste handla för flera tusen per gång för att få hem något som går att sätta ihop till middag. Häromdagen gick det mindre bra, när jag skulle handla lite middag och och inför kalas och jag kommer ut med räkor, majskolvar och pyntgelé??  Hur tänkte jag där? Det är ytterligheter, det blir lite antigen eller, hemodlat eller pizza. Igår skulle jag in och handla bindor, det var bara det jag skulle handla, men glömde bindor och kom ut med cocacola och biffar.

Faktum är att jag känner att jag håller på att bli tokig, och när jag drabbas av trötthet för att jag inte orkar köra i 250 hela tiden, så blir jag deppig. Är det såhär alla har det, eller har jag ADHD? Ni med ADHD, är det såhär det kan vara? Hur gör ni? Finns det någon som fick höga poäng på en första screening, men sen visade att man inte hade ADHD?

...och igen...inlägget blev långt (begränsning är inte min starka sida). Ber om ursäkt för det!

Jag tänkte jag skulle kunnat få ge en liten förklaring till de psykologiska tester man gör under np utredningar. Testerna avser att mäta isolerade förmågor som vid brister orsakar symtom kopplade till ADHD. Att rita figurer, minnas ord och förklara ord osv får man göra för att man skall få en helhetsbild av personens kognitiva fungerande i jämförelse med 'friska'. Därför måste man ex. göra ett brett begåvningstest som mäter förmågor som ofta inte är direkt kopplade till ADHD MEN som i förhållande och i relation till de andra förmågor som 'dippar' ger en klinisk bild som förklarar stora delar av problembilden.

Man vet i psykometrin att de isolerade testerna mäter olika delar ur våra kognitiva förmågor och har genom omfattande studier kunnat koppla dessa till kliniska diagnoser. På så sätt 'VET' vi att en viss testprofil är knutet till en viss diagnos etc.

Utan att 'avslöja' för mycket om testerna så är de kognitiva områden man 'testar' vid misstanke om ADHD, allmänbegåvning, verbal och visuell inlärningsförmåga samt arbetsminne (direkt kopplat till koncentrations och uppmärksamhetsproblematik vid ADHD). Till detta finns den kliniska bilden under själva testningen, alltså hittar personen några strategier vid problemlösning? Hur hanterar personen motgångar och felsvar, hur beter sig personen generellt under testningen osv osv...
Men det är i förhållande till VARANDRA som förmågorna visar på en problembild, inte var för sig. Var för sig säger testerna inte ett smack. Man jämför alla testresultat med anamnes (historia) och klinisk bild etc för att se till helheten vid diagnostisering.

Det finns många som reagerar på att det blir testade för saker de inte har problem med som du beskriver, men det beror alltså på att man genomför ett brett urval av tester för att fånga så många förmågor som möjligt (vissa mer specifikt kopplade till frågeställning) och jämföra mot normalpopulation, andra med ADHD och annan empirisk forskning för att få en helhetsbild att jämföra mot.

Japp det är sant att man kan testa de mer vardagliga funktionerna eftersom det är de som inte fungerar och därmed 'borde' testas. Detta kallas i psykometriska sammanhang för ekologisk validitet. Alltså om jag testar en specifik förmåga som inlärningsförmåga av verbalt mtrl som vanliga ord och ser att den är väldigt dålig. Hur mycket kan jag då uttala mig om personens förmåga att lära in språkligt material i en vardaglig situation där h*n själv väljer mtrl att lära in? Alltså så spelar miljön väldigt stor roll. Vi vet att vi testar de funktioner (nedbrytna och isolerade) som i vardagen brister för personer med ADHD, men eftersom vi testar i isolerade miljöer så kan vi inte fullt veta hur olika miljöfaktorer påverkar resultatet i vardagliga sammanhang. Exempelvis så kanske en person som i vardagen har stora svårigheter att strukturera och planera saker, visa upp en god förmåga att planera och strukturera i testningen. Den skillnaden ser man ofta och är en utmaning för psykologer att förklara.

Därför använder sig specialist team ofta av socionomer eller arbetsterapeuter för att göra hembesök hos patienter som utreds för ADHD för att se hur de vardagliga funktionerna faktiskt fungerar och tar med detta i utredningsmaterialet sen när det sammanställs. Allmänpsykiatriska mottagningar har inte dessa resurser riktigt och därför görs ofta inte dessa hembesök där.

Jaha, skulle någon sån komma hem till mig nu så skulle jag aldrig få min diagnos för just nu är jag hyper. Jag och sambon kämpar även stenhårt med att hitta vägar runt mina svårigheter så att vi ska få ett fungerande liv tillsammans. Vissa veckor fungerar det men vissa veckor är det kört. Vi har lagt upp ett schema som inte under några omständigheter får brytas. Finns det inget val för mig så blir det liite lättare att sätta igång.

 Vi har delat upp städuppgifterna och andra saker som måste göras i ett hem där han har tagit allt som jag har svårt att göra. Tex avsluta allt jag påbörjar. Jag påbörjar städningen med dammsugning osv och sen avslutar han det.  Jag påbörjar tvätten genom att slänga i alla maskiner och hänga så får han sen plocka upp det och lägga in i skåpen. Jag plockar in i diskmaskinen (som vi tack gode gud äntligen har fått) och han plockar ur.

På det här sättet får vi en någorlunda fungerande vardag tillsammans.

Är det kbt? Jag går i en sån grupp, tycker det är kanonbra!

Härligt att höra, önskar dig stort lycka till i fortsättningen! 

Ska till läkaren och prata mediciner på måndag, fick diagnos för en månad sen....lite segt i maskineriet :-P
Men dessa grupper ni pratar om, brukar det finnas överallt normalt sett alltså....kan ju fråga läk på måndag men jag vil veta det NU såå finns det nått man kan söka på eller?

Kognitiv Beteende Terapi står det för. 14 veckor är min, vi är väl åtta stycken ungefär.

Förhoppningsvis i veckan som kommer. Håll tummarna!