• Anonym (GALEN)

    hjälp! han vill inte. råd & stöttning tack! blir galen!

    Jag och min sambo är i övre 20-årsåldern. Vi har varit tillsammans i över fem år och har ett barn tillsammans. Vårt barn var inte planerat men vi har från första stund varit glada över det som ”hände”. Min sambo har en nästintill icke existerande sexlust. Han påstår att han varit lika i alla förhållanden han haft. Då och då nämner jag detta för honom. Jag lider oerhört mycket. Han är inte fysisk av sig över huvud taget. Han kysser mig endast när vi har sex, och det är ingen garanti att han kysser mig vid varje sextillfälle. Jag kan räkna antal gånger vi har sex per år på tio fingrar. (Sex för oss är att han stoppar in den i min vagina). När jag tar upp ämnet blir han deppig, lättirriterad och drar sig undan. Så vi pratar aldrig ut om det ordentligt. Jag har slutat försöka få till det. Han har stött bort mig så många gånger Det har sårat mig djupt. Jag har satt en ålder som ”deadline”. Den dagen jag fyller X år då ska barnafödandet vara över. Problemet är dock att chansen att HAN han lust just på ägglossningen är en på miljonen.


     


     Jag håller på att bli galen. Jag skulle aldrig lämna honom pga av att sexlivet är värdelöst. Men han är ju likadan i allt som är fysiskt. På sin höjd ger vi varann en kram och en puss per dag. Jag saknar verkligen att hångla. På nätterna drömmer jag ofta att jag är otrogen. Det är så hemskt att vakna med skuldkänslor. Jag blir äldre för var sekund som går. Snart är jag X år.


     


     Vad ska jag göra? INGET fungerar. Separera här och nu? Stå ut ett tag till och se om det resulterar i ett barn? Jag har lovat mig själv att ALDRIG mer prata sex med honom OM jag föder vårt andra barn före ”deadline”. Jag vill ju inte står där X år gammal och inse att jag var en stor jävla idiot som inte lämnade honom och sökte kärlek på annat håll. Men jag vill ju vara med honom. Jag vill att mina barn ska ha honom som pappa. Men det är så svårt att känna efter om jag verkligen älskar honom. Han får mig aldrig att känna mig pirrig.


     


     Jag tycker det känns som att jag bor med en bekant snarare än lever med en kärlek.


     Vad ska jag göra? Vad ska jag säga?


     Att han söker hjälp för detta är lika troligt som att jag blir president. Det kommer aldrig hända.


     


    Jag vill bara ha svar från er som är eller har varit i en liknande situation. Elaka kommentarer är inte okej. Jag vill ha en diskussion utan spydiga kommentarer och påhopp. Svar som endast innehåller ”dumpa honom” hör heller inte hemma här. Jag behöver råd och stöttning i detta innan jag knyter ett rep runt min hals. För jag vet fan inte om jag orkar bita ihop resten av mitt liv och bara acceptera att just mitt liv blev så jobbigt.


     


    Sammanfattning: Han vill inte kyssas, mysa, sexa eller ens prata om det. Han kommer aldrig söka hjälp för det. Jag har gjort allt jag kan nu. Ska jag bita ihop och gråta mig till sömns i 60 år till eller ska jag gå vidare?

  • Svar på tråden hjälp! han vill inte. råd & stöttning tack! blir galen!
  • z86a

    känner mig så taskig att behöva uttrycka mig i detta ämne.
    jag hade en pojkvän för nga år sedan som var precis som du beskriver.

    var inte intresserad av sex, somnade tom på soffan ofta eller jobbade natt. vi bråkade om det ganska ofta för jag har hög libido. men han tyckte inte det var ett problem. för mig var det! vi hade inga barn och var bara 20 åringar så jag tyckte att det är väl då man ska hålla igång som mest ?
    men till sist fick jag nog, och frågade vill du göra slut ? så gjorde vi det, enkelt ingen disskution. sen i efterhand har jag fått reda på att precis innan han dumpade sin andra tjej så hade de aldrig sex heller. han hade ingen lust längre.
    som om att känslorna svalnar kanske sex lusten försvinner också ? kanske din kille svalnat lite ? men vågar inte ta tag i sina känslor! se inte detta som ett påhop nu!
    kanske terapi för er skulle funka då kanske han öppnar sig över hur han känner ?
    hur var han förut ?
    eller har han alltid varit så här!?

  • MisterZegna

    Jag har samma situation men den vanligare varianten att frun tappat lusten helt. Det måste vara oerhört sällsynt med killar i den åldern som inte har lust. De flesta killar tänker på sex flera gånger om dagen. Ska jag vara krass skulle jag misstänka att han stannar hos dig av bekvämlighetsskäl, i synnerhet om han inte ens vill pussas och kramas.

  • Anonym (marabou)

    I din sits ( och med 10 år mer erfarenhet) skulle jag gå vidare och hitta någon som ger dig mer bekräftelse än vad din kille gör nu. Varför stanna? Det kommer tyvärr inte bli bättre - den vägen är isåfall väldigt lång om han inte ens kysser dig mer än 1 (!) gång  per dag!!

    Du kommer sakna beröring, närhet så mycket i framtiden att det kommer tömma dig på all din energi. Din självkänsla hamnar i botten och likaså ditt välmående vilket leder till stor risk att utveckla depression (om du inte redan känner av det?)

    Lämna nu innan barn - sen är det mer problemo, big problemo. Jag vet av egen erfarenhet.

  • jfsebastian
    Anonym (marabou) skrev 2010-10-17 20:09:29 följande:
    I din sits ( och med 10 år mer erfarenhet) skulle jag gå vidare och hitta någon som ger dig mer bekräftelse än vad din kille gör nu. Varför stanna? Det kommer tyvärr inte bli bättre - den vägen är isåfall väldigt lång om han inte ens kysser dig mer än 1 (!) gång  per dag!!

    Du kommer sakna beröring, närhet så mycket i framtiden att det kommer tömma dig på all din energi. Din självkänsla hamnar i botten och likaså ditt välmående vilket leder till stor risk att utveckla depression (om du inte redan känner av det?)

    Lämna nu innan barn - sen är det mer problemo, big problemo. Jag vet av egen erfarenhet.
    Jag håller med!

    Vilka exempel blir du och din man för era barn?
    Ingen beröring, ingen visad ömhet, inga spontana kyssar, inget spontant visande av kärlek.
    Vill du att det är dina barn lär sig att det är så en relation fungerar?
    Vill du ha det så?

    Vill han inte prata om det, då kan han heller inte vilja ändra sig.
    Han ser bara till SINA behov, inte dina.
    Vill du ha det så?

    Du måste också prioritera dig själv.
    Inget sexliv, ingen ömhet, inga visade känslor, ingen bekräftelse.
    Vill du ha det så?
  • Anonym (GALEN)
    z86a skrev 2010-10-17 12:09:45 följande:
    känner mig så taskig att behöva uttrycka mig i detta ämne.
    jag hade en pojkvän för nga år sedan som var precis som du beskriver.

    var inte intresserad av sex, somnade tom på soffan ofta eller jobbade natt. vi bråkade om det ganska ofta för jag har hög libido. men han tyckte inte det var ett problem. för mig var det! vi hade inga barn och var bara 20 åringar så jag tyckte att det är väl då man ska hålla igång som mest ?
    men till sist fick jag nog, och frågade vill du göra slut ? så gjorde vi det, enkelt ingen disskution. sen i efterhand har jag fått reda på att precis innan han dumpade sin andra tjej så hade de aldrig sex heller. han hade ingen lust längre.
    som om att känslorna svalnar kanske sex lusten försvinner också ? kanske din kille svalnat lite ? men vågar inte ta tag i sina känslor! se inte detta som ett påhop nu!
    kanske terapi för er skulle funka då kanske han öppnar sig över hur han känner ?
    hur var han förut ?
    eller har han alltid varit så här!?
    Han har tyvärr alltid haft låg sexlust. Det var bättre i början. Den första månaden fick vi kanske till det 1-2 ggr i veckan. (Och det är ju fortfarande ganske lite när man är nykär!) Sedan blev det mindre och mindre.
  • Anonym (GALEN)
    jfsebastian skrev 2010-10-17 20:17:43 följande:
    Jag håller med!

    Vilka exempel blir du och din man för era barn?
    Ingen beröring, ingen visad ömhet, inga spontana kyssar, inget spontant visande av kärlek.
    Vill du att det är dina barn lär sig att det är så en relation fungerar?
    Vill du ha det så?

    Vill han inte prata om det, då kan han heller inte vilja ändra sig.
    Han ser bara till SINA behov, inte dina.
    Vill du ha det så?

    Du måste också prioritera dig själv.
    Inget sexliv, ingen ömhet, inga visade känslor, ingen bekräftelse.
    Vill du ha det så?
    Jag pussar och kramar honom varje dag. Då pussas och kramas han givetvis tillbaka. Men det är sällan han som tar initiativet. Vi bråkar aldrig öppet om detta. Vårt barn hör aldrig oss bråka.

    Nej jag vill absolut inte ha det så här! Men det är inte lätt att bara avsluta heller. Jag kan ju knappt ta upp ämnet, än mindre lämna honom. Men tro mig, jag har funderat till och från i stort sett hela förhållandet.

    Jag har varit deprimerad tidigare. Visst kan jag känna att jag kan hamna där igen. Men numer har jag de rätta verktygen för att hålla mig borta från det svarta hålet. Jag arbetar även inom psykiatri och ... vad ska jag säga... har bra kunskap och insikt i det hela.

    Jag vill tacka er alla för era inlägg! Det är så skönt att veta att jag inte är den enda som har eller har haft det så här.
  • jfsebastian
    Anonym (GALEN) skrev 2010-10-17 21:05:11 följande:
    Jag pussar och kramar honom varje dag. Då pussas och kramas han givetvis tillbaka. Men det är sällan han som tar initiativet. Vi bråkar aldrig öppet om detta. Vårt barn hör aldrig oss bråka.

    Nej jag vill absolut inte ha det så här! Men det är inte lätt att bara avsluta heller. Jag kan ju knappt ta upp ämnet, än mindre lämna honom. Men tro mig, jag har funderat till och från i stort sett hela förhållandet.

    Jag har varit deprimerad tidigare. Visst kan jag känna att jag kan hamna där igen. Men numer har jag de rätta verktygen för att hålla mig borta från det svarta hålet. Jag arbetar även inom psykiatri och ... vad ska jag säga... har bra kunskap och insikt i det hela.

    Jag vill tacka er alla för era inlägg! Det är så skönt att veta att jag inte är den enda som har eller har haft det så här.
    Tro mig, att 100% av tiden vara den som tar initiativ tär på självkänsla och självförtroende.
    Stannar du kvar, kommer du att döma din själ till en långsam och plågsam död.

    Ingen har sagt att det är lätt att göra slut.
    Ingen har sagt att det är lätt att vara singel igen heller.
    Ingen har sagt att det är billigt att bo själv igen.
    Ingen har sagt att det är lätt att ha barnen arannan vecka om ni hr gemensam vårdnad.

    Men det är värt all skit.
    Det är värt det att återfå sin självrespekt.
    Det är värt det att åter bli bekräftad när man träffar en annan.
    Det är värt det att komma längre bort från det svarta hålet (jag vet, jag har också varit där).

    Det är värt det!

    MEN, ta upp problemen med gubben igen.
    Gör vad du kan för att ge relationen en chans till.
    Sen kan du säga till dig själv att du gjorde det du kunde, men att du inte hade något val.
    För din skull.
  • Anonym (GALEN)
    jfsebastian skrev 2010-10-17 21:34:02 följande:
    Tro mig, att 100% av tiden vara den som tar initiativ tär på självkänsla och självförtroende.
    Stannar du kvar, kommer du att döma din själ till en långsam och plågsam död.

    Ingen har sagt att det är lätt att göra slut.
    Ingen har sagt att det är lätt att vara singel igen heller.
    Ingen har sagt att det är billigt att bo själv igen.
    Ingen har sagt att det är lätt att ha barnen arannan vecka om ni hr gemensam vårdnad.

    Men det är värt all skit.
    Det är värt det att återfå sin självrespekt.
    Det är värt det att åter bli bekräftad när man träffar en annan.
    Det är värt det att komma längre bort från det svarta hålet (jag vet, jag har också varit där).

    Det är värt det!

    MEN, ta upp problemen med gubben igen.
    Gör vad du kan för att ge relationen en chans till.
    Sen kan du säga till dig själv att du gjorde det du kunde, men att du inte hade något val.
    För din skull.
    Jag ska samla mig mod! Jag måste! Tack för dina välvalda ord!
  • jfsebastian
    Anonym (GALEN) skrev 2010-10-17 21:37:17 följande:
    Jag ska samla mig mod! Jag måste! Tack för dina välvalda ord!
    No problemo.
    Berätta gärna hur det gick. Behöver du mer råd, hör av dig.

    Din boj i bukten!
  • Anonym (GALEN)

    Jag har sagt mitt till honom nu. Lugnt och fint. Han tog tyst emot allt utan att försöka försvara sig. Han vill fortsätta vara med mig. Jag tror han gråter nu. Jag hoppas han förstått att jag inte vill leva så här. Att jag menar allvar.

    Denna gång ska mitt allvar-prat inte glömmas bort av honom ett par dagar senare. För om det bara rinner ut i sanden vet jag vad han verkligen vill...

Svar på tråden hjälp! han vill inte. råd & stöttning tack! blir galen!