Hur lång tid tog de er att komma över otrohet?

Faktiskt finns det en poäng i det han skriver. En otrohet glömmer man aldrig och man ser aldrig sin partner med samma ögon efter efter otrohet. Visst man kan säkert ge personen en andra chans (även om jag själv inte tycker det är att rekommendera) men handlingen i sig och sveket det innebär förlåter man aldrig man hittar bara vägar runt det.

Håller med, i de allra flesta fall är det rätt beslut. Jag tror få förhållanden överlever en otrohet, många försöker men förr eller senare spricker de flesta och många som är kvar ångrar att de inte drog första gången men känner sig "fast" i sitt beslut pga barn, hus och ekonomi.

Blir inte det som att säga, det gör inte så mycket att bli av med en arm för det kunde ju varit huvudet?

Japp, men du representerar väl inte hela Sverige?
Ingen har ju påstått att det inte finns någon som inte klarar det frågan är hur många och till vilket pris och om det priset är värt det?

Jag hade hellre tagit en smäll än ett års förnedring. En smäll känns lite ärligare och rakare på något sätt. Då vet man på en gång vad man har att förhålla sig till

Fast varför tar du för givet att du kommer sitta ensam och supa ner dig? Det väljer väl du själv?

Massor av par skiljer sig varje år och alla super inte ner sig ensamma.

Att det blir en omställning kommer man inte ifrån det blir det alltid när man skiljer sig oavsett anledning. Men hur du hanterar det är helt upp till dig.

Du kan ju se det såhär istället. Du vet redan att ditt befintliga förhållande är stendött och du är väl redan ensam förutom att du ser dina barn varje dag istället för varannan vecka. Så länge du är bunden där lär du inte heller träffa någon ny. Om du drar så vet du ju inte vilka möjligheter som väntar. Det är ett oskrivet blad. Men det finns iaf möjligheter att bli lycklig till skillnad från där du redan är där den möjligheten inte finns?

När jag skilde mig så hade jag också planerat att vara själv en bra tid framåt. Var så jäkla trött på förhållanden att det inte fanns på kartan att söka något nytt. Jag såg fram emot att vara själv ett tag. Det skulle bli jag och kidsen. Men grejen är att när man får ro så börjar man läka och efter ett tag började ilskan och bitterheten släppa. Jag började intressera mig för min omgivning igen. Träffa nya människor utan någon egentlig plan på att träffa någon ny. Jag trivdes bra som singel. Och rätt vad det är träffar man någon man klaffar med och vips har man ett nytt liv med en ny partner och det gamla suddas sakta men säkert bort .

Du kommer ju fortfarande att ha dina barn fast inte lika ofta.
Om du inte kan klara dig själv utan en partner så har du större problem än bara en otrohet och borde ta tag i dem.