Inlägg från: Frans mamma |Visa alla inlägg
  • Frans mamma

    Barnpassning?

    Vid vilken ålder lämnade ni bort erat barn över natten för första gången?

    Vi får psykologhandledning en gång i månaden eftersom vi jobbar som jour- och familjehem. Hon menade att man inte skall lämna bort ett barn före ett års ålder och därefter gäller tumregeln 1 år - en natt, 2 år - två nätter etc.

    Jag tycker nog att de flesta i min bekantskapskrets har lämnat barnen både tidigare och under längre tid och tänkte därför att jag skulle kolla vad ni anser och hur era barn har reagerat.

    Vi lämnar inte ens vår son hos ngn i en kvart, men det är lite speciellt då han har hunnit med två stora separationer i sitt liv och därför är extra sårbar för detta. Att lämna honom över en natt är otänkbart under en lång tid framöver och jag oroar mig ändå inför den där första gången. Samtidigt känner man ju att det inte hade varit helt fel att maken och jag skulle få möjlighet att bara rå om varandra i några timmar

  • Svar på tråden Barnpassning?
  • Frans mamma

    Jag gissade att detta säkert är ett ämne som varit uppe många gånger, men jag har precis börjat att aktivera mig på den här sidan och hade ångan uppe... Borde kanske ha använt sökmotorn först men fingrarna började att skriva innan tanken...

  • Frans mamma

    Jag håller helt med att man måste göra det som känns bäst för en själv och att man inte kan lyssna på ALLT som skrivs och sägs... Att alla barn är individer och olika är förvisso också sant. Däremot kan jag nog tycka att det låter lite tokigt att helt förkasta vetenskaplig forskning. Trots allt är man inte allvetande bara för att man fått barn och om man tar reda på hur bakgrunden till forskningsresultaten ser ut och lyssnar på argumenten till de råd som ges, kan man ju faktiskt få aha upplevelser och känna att just detta vill jag ta till mig för att det känns rätt i maggropen.

    Tänk om vetenskapen inte fanns? Senast på sjuttiotalet opererade man spädbarn utan bedövning för att man trodde att de inte hade någon känsel - sedan dess har vetenskapen bevisat motsatsen och tack gode gud att kirurgerna lyssnat till den...

    Vår psykolog har givit oss en hel del att fundera på och jag har definitivt inte köpt allt med hull och hår men en hel del har jag tagit till mig och är också övertygad om att dessa råd har gjort mig till en bättre förälder än om jag stängt öronen helt och bara litat på mitt "sunda förnuft" som förälder...

    Däremot är jag långt ifrån säker på att just ovanstående regel är helt rätt och det finns säkert annan forskning som skulle kunna visa på motsatsen. Eftersom vår son har en lite speciell bakgrund så väljer jag dock att ta det säkra före det osäkra och inte lämna bort honom över natten förrän det både känns rätt i magen och vår psykolog säger att hon tror att det är dax...

Svar på tråden Barnpassning?