Hoppas jag på för mycket?
Är 55, frånskild man, bor en bit upp i landet. För två år sen räffade jag en kvinna som bor 45 mil söderut. Av uppenbara skäl kan vi inte ses så ofta, kanske bara ett par helger/månad.
I maj 2010 mådde jag inte så bra (har ekonomiska problem) och orkade inte med relationen, så jag försökte klippa av. Men hon var extremt ihärdig och vägrade släppa mig, och sedan augusti är vi tillsammans igen. Jag älskar henne mer än någonsin och inser vilken idiot jag var som nästan höll på att förlora henne. Och hon älskar mig också. Gött!
Men i slutet av sommaren, medan vi fortfarande var isär, registrerade hon sig på en dejtingsite och hittade en man i närheten där hon bor. Enligt vad hon själv sagt (och som jag inte tvivlar på) mejlade dom fram och tillbaka ett tag, ringde några gånger och bestämde sedan en dejt där dom redan på förhand förklarat att det INTE skulle bli sex. Istället träffades dom hemma hos honom, tog en öl och gick därefter på restaurang. Hon åkte hem igen före midnatt.
Det var allt som hände. Men hon berättade för mig att dom kom bra överens, gillade att snacka med varandra och blev bra "kompisar".
Häromveckan frågade jag henne om killen - om dom fortfarande höll kontakten? Jodå, dom växlade sporadiska mejl då och då, inget annat.
Rent logiskt och rationellt är detta givetvis OK. Jag litar absolut på vad hon säger och kan naturligtvis inte ha synpunkter på vilka vänner hon väljer att ha. Hon är mycket intelligent och är kapabel att avgöra sådant själv.
Men emotionellt känns det obehagligt. I hennes jobb reser hon mycket, bor på hotell, deltar i konferenser och har ständigt åtskilliga möjligheter till one-night-stands om hon skulle vilja det. Men hon är inte så funtad och jag är inte det minsta oroad över det. Men just med den här snubben är det annorlunda. Dom är ju liksom inte jobbarkompisar eller grannar, utan har träffats efter att ha blivit intresserade och attraherats av varandra och sedan träffats under "romantiska" omständigheter med en ömsesidig ambition att hitta en ny partner.
Hon berättade också nyligen att han i ett mejl till henne skrev att han skulle ta bilen uppåt mina trakter (han känner numer till min existens men inte var jag bor, så detta var ett sammanträffande). Då svarade hon och frågade om hon inte skulle kunna få lift. Hon tyckte sammanträffandet var lite kul - jag höll masken men tyckte att det var extremt olustigt. Jag vill inte alls att hon ska spendera 10-12 timmar i en bil med snubben.
Vad som stör mig är att hon inte tycks ha förstått att jag kanske tycker det är obehagligt och självmant därför avbryter kontakten - trots att jag redan första gången hon berättade om honom talade om att jag skulle uppskatta om hon avslutade kontakten. Det väcker ju frågan om hon faktiskt värderar deras sporadiska relation så högt att hon helt enkelt anser att den är mer värd än att försäkra sig om min sinnesfrid. Typ.
Så till de konkreta frågorna: Kan jag be henne avbryta deras relation? Har jag rätt till det? Borde hon förstå att deras kontakt kan vara obehaglig för mig, eller kräver jag för mycket?
