Hur kan man vara "emot" regler?!
yavanna skrev 2010-10-20 09:25:53 följande:
Fast nu tycker jag nog du förvridit det hela, vilket tyvärr är allt för vanligt i den här frågan! Det handlar inte om att inte ha några regler, vi har många regler. Däremot tycker jag det är viktigt hur man lägger upp reglerna och hur man kommer överens om reglerna. Föredrar att diskutera och förklara vad som är viktigt för mig och varför snarare än "du ska göra som jag säger för jag är vuxen och du är barn och det är jag som bestämmer" (Bara ett exempel, inte riktat till någon).
I vissa frågor säger jag också att det är en sån sak som jag måste få bestämma bara för att jag är mamma, tex säkerhetsfrågor osv..
Vid vardagssaker, som tex att komma till matbordet, räcker det nästan alltid med att säga "jag vill att du kommer och äter nu för när vi äter tycker jag det är viktigt att vi gör det tillsammans som en familj". Vägrar han får han väl helt enkelt sitta där själv och äta sen, inte mer med det (har dock bara hänt en gång). Tycker inte det är något jag nödvändigtvis måste
Tror absolut att din son är jättelycklig! JAG tror dock personligen att en mer jämnlik ställning i familjen där man även tar in barnen som medmänniskor och medbestämmare stärker barnens självkänsla i längden.
Det är vad jag tror på personligen, sen gör alla så klart som dom vill!
"Vägrar han får han väl helt enkelt sitta där själv och äta sen, inte mer med det (har dock bara hänt en gång). Tycker inte det är något jag nödvändigtvis måste"
Hos oss anser inte jag att det är oki. Eftersom det är, som du säger en viktig sak, att familjen sitter tillsammans vid middagsbordet, så bör dom också sitta vid bordet. Mina barn sitter alltid med vid bordet. Det är våran gemensamma stund. Vi pratar och berättar för varandra hur våra dagar har varit och vad vi har gjort. Av respekten för mig och övriga familjemedlemmar så vill jag barnen sitter med oss. För det är en viktig stund.
Sen har jag dessutom 6 barn att det skulle liksom aldrig funka om alla kom och satte sig och åt när dom kände för det. Men det spelar ingen roll, om jag hade bara haft 1 barn eller 10.
När mina barn ropar på mig och vill jag ska komma, så gör jag det. Hur skulle dom känna om jag sa "Nej, jag vill inte" och struntade i det.
Vi pratade om det just igår vid middagsbordet. Mina barn kom fram till att många föräldrar antingen är, "jag bryr mig inte, gör vad du vill" eller "jag håller stenhård koll på dig och du får inte göran något" och många inte är konsekventa.
Våra barn tyckte vi låg mittemellan. Det är just precis där vi vill ligga.
Vi har regler här hemma. Regler finns hela ditt liv, överallt, och man måste följa dom.
Men alla regler, liksom reglerna ute i livet sen, har jag för deras bästa eller för andras bästa. Ingen regel här är uppsatt för att jag tycker det är så himla kul att mina barn "måste göra saker".
Så gör vi, andra gör annat.