Hur mycket hjälper tonåringarna till hemma?

Jag har två söner på 19 och 16. De vill inte hjälpa till med något. Det blir mycket tjat och det tar mycket energi när man får sura svar och undanflykter till svar, även när man bara ber dem om att plocka upp efter sig själva.
För att få dem att hjälpa till med något så startade vi med disken. De fick själva välja en dag i veckan som de tar hand om disken efter middagen. Det är inte så mycket men bättre än ingen hjälp alls. De sköter det och tjafsar inte om vem som minsann senast hjälpte till med något. Vi ska försöka öka på uppgifter efter hand. Om de är med och får bestämma NÄR de ska göra något så verkar det gå lite lättare.

#6 När jag pratar om att hjälpa till hemma så syftar jag på sysslor som bör vara det gemensamma för alla i familjen, t.ex disk, tvätt, matlagning,städning av gemensamma utrymmen osv. Vad jag tar för givet är att alla i familjen plockar efter sig själva. Det är ju inte så att jag och min man befriar våra söner från att hjälpa till. Absolut inte! men vi börjar med alla uppmaningar  som handlar om att sönerna ska plocka undan efter sig själva. Så mycket tjat som blir till tjafs och bråk och som ofta ändå bli ogjorda. Båda är lata men 16-åringen är en katastrof när det gäller att ställa till. Detta är ett axplock från en vanlig dag hemma hos oss:
- Men du, häng upp jackan! Den ska inte ligga på golvet.
- Plocka undan tallriken efter dej!
-Släng smutskläderna i tvättkorgen, inte på golvet!
-Plocka upp alla blöta handdukar som ligger på golvet!
-Ta bort fartränderna i toaletten när du har bajat!
-Lås ytterdörren när du går sist ut!(står ofta olåst när man kommer hem, ingen hemma)
-Stäng av datan/teven/lyset.......
-Torka upp på badrmsgolvet! (plask, plask)
-Ställ in smöret i kylen!(står och flyter bort, osten svettas)
Sedan- om det blir syre över -så ger vi oss in på uppmaningarna om att hjälpa till med städning, matlagning, skotta snö, handla osv.
Jag vill påpeka att vi är inte pedanter.

Sen tillkommer kommer tjaten om skolan, läxor, närvaro......
.
Det märkliga är att alla de här sakerna kunde de när de gick på mellanstadiet!
Nu fullkomligt struntar de i allt och hoppas väl varje gång att slippa undan. Ofta svarar de: -Ja, jag ska bara göra en sak först. Varpå vi säger - Nej, gör det NU! Strax hör man en duns i ytterdörren och så har de stuckit iväg till kompisar och kommer hem sent. Suck!

Det tar enormt mycket kraft!
Det här med att schemalägga några sysslor tycker jag i alla fall funkar bättre. Planerar att öka på succesivt på schemat.
Har du eller ni andra några vettiga tips på hur man kan lyckas så tar jag tacksamt emot, för jag vill verkligen få dem att hjälpa till så att de blir drägliga människor som någon vill leva ihop med.

emmelieörebro!
Din mamma måste vara enormt stolt över dej. Det skulle jag vara.