Enorm sprutfobi!

Kan man alltså bli sövd inför provtagningen? det hade ju varit något för mig isåfall. Men visserligen överkommer jag inte rädslan på det sättet, men det ger mig längre tid att bearbeta det. 

Jag fick ta 4 provrör kapillärt när jag skulle operera min hals för några år sedan, då jag förklarade att jag inte klarar av att ta proverna venöst. Så mängden är för mig inga problem om det "bara" rör sig om två rör. 

Den där "plastslangen" i handen har jag haft en gång tidigare, men då var de tvungna att söva mig innan de fick sätta den på plats.

Epiduralbedövning har jag hört att den inte är möjlig när man har tatuering i svanken?

Hursomhelst var tanken att bara klara mig med lustgas under förlossning.
Men det vet jag iofs inte förrän det är dags. 

Hursomhelst, visst vill jag bearbeta min rädsla, men har som sagt svårt för att se hur det ska gå till, när jag är så fruktansvärt rädd. 

Jag har blivit sövd, eller jag fick lugnande och det gick alldeles utmärkt.

Jag har blivit sövd, eller jag fick lugnande och det gick alldeles utmärkt.

Jag har hört både och. Fast för mig kvittar det just nu. EDA är inget alternativ sålänge jag har min fobi.
Många frågar skillnaden mellan min fobi och att jag ändå är tatuerad och piercad
När man piercar eller tatuerar, sticker man inte in en tunn jädrans nål i en ådra för att antingen ta blod, eller ge blod, utan det är två heeelt skilda saker. Som jag sagt tidigare är det inte smärtan som bekymrar mig, inte alls. Det är alltså vetskapen att någon sticker in en nål i mina ådror, antingen för att ta eller ge blod. Detta är för mig extremt obehagligt och jag har svårt att se att det går över, trots att jag vill bli av med min fobi.

Jag vet att man botar fobier genom att utsätta sig för det, men när man inte ens kan tänka sig att på något sätt utsätta sig för det, pga rädslan, hur gör man då?

Ja, det är en EXTREM fobi jag har, alltså inget att skämta om.
Och nej, jag har inte varit med om något traumatiskt i min barndom, det är bara en fobi som infunnit sig.

Så snälla, tro inte  att jag inte vill bearbeta den, för att leva med en fobi som hindrar mig i mitt vardagliga liv, är inget roligt.  

Fick 4 tabletter. Har tidigare blivit sövd i samband med provtagning eftersom jag redan låg inne på sjukhus. Så det går.

Dåligt sjukhus.

Sådant görs inte alls på de flesta sjukhus. jag har varit på många både som pat och jobbat och det är flera sjukhus där det görs.

Det där stämmer ju inte alls.

Så jag kan alltså begära att få remiss till KBT när jag är på mitt hälsosamtal?
Jag hade tänkt försöka bearbeta detta redan innan jag blev gravid, men har nu alltså, uppenbarligen, inte hunnit. Blev gravid väldigt snabbt, och därmed har inte fobin hunnit bearbetas. 

Det finns inget hellre jag vill just nu än att övervinna min fobi, och jag blir lite smått förbannad på dem som tar detta med en nypa salt och tror att jag inte vill bli av med min fobi. Uppenbarligen lider de inte själva av någon extrem fobi. Hade det varit så att jag inte haft min fobi hade jag också kunnat tänka mig att arbeta inom sjukvården. Att  man "botar" någon genom att påtvinga patienten venöst istället för kapillärt kan sätta sitt spår på andra sätt. Psykiskt. Är det värt att bli ett vrak, att inte kunna fungera normalt på ett bra tag framöver?

Självklart vet jag att man måste utsätta sig för sin fobi, jag är inte dum... bara fruktansvärt rädd.....

Hej på er! Var på hälsosamtalet idag och fick världens ångestattack då jag fick reda på att proverna måste tas venöst. Länge satt jag o hyperventilerade o kippade efter andan. Sköterskan verkade inte alls förstående för min fobi, vilket gjorde det hela värre. Inte nog med det. Det blir extra många provrör då jag har struma i släkten.. Min värsta farhåga möter jag nästa vecka... Hur fasen förbereder man sig mentalt för något man är så fruktansvärt rädd för?

Klart som fan hon kan få lugnande om hon står på sig.

Nej, det är inte bilderna i huvudet som skrämmer mig, det är vetskapen om vad jag utsätts för som för mig är skrämmande. Att någon punkterar en ådra för att komma åt mitt blod. DET är vad jag skräms för, och jag vet inte hur jag kommer reagera när det väl är dags. Har iaf köpt emla, inte för att jag kan tänka att det tar bort vetskapen om att de är där och grejar..

Det är inte lätt för en människa att förstå en extrem fobi när de inte upplever den själv, så det är inte konstigt att du bara "kör på i alla fall".. hos vissa sätter det sådana psykiska spår, som jag misstänker kommer hända mig också.. Nu vet jag att jag inte kommer undan det och får helt enkelt se hur jag reagerar. Sticker de fel blir det absolut sista gången någon sätter en nål i armen på mig, oavsett om jag är döende eller inte. Det har ju hänt förut att jag avstod dropp intravenöst när jag var i en allvarlig situation, så detta är verkligen för sista gången. Resten får de sköta kapillärt, oavsett om de säger att det går eller inte.

Talade med en sköterska på intensiven igår, och hon meddelade att om sådan sprutfobi finns, så ska det kunna lösas kapillärt, det är beroende på vilken barnmorska man möter. Så visst finns det hjälp att få, men hur det är mellan olika sjukhus varierar tydligen.

Nåja, nästa torsdag är det dags, återstår att se hur det går.

Tack o hej!

Hällre att man får lugnande än att man ska börja hyperventelera etc varje gång man ska ta prover.