Neith

Äldre 24 Oct 13:20

72 svar

Enorm sprutfobi!

Jag fick ta 4 provrör kapillärt när jag skulle operera min hals för några år sedan, då jag förklarade att jag inte klarar av att ta proverna venöst. Så mängden är för mig inga problem om det "bara" rör sig om två rör.

Den där "plastslangen" i handen har jag haft en gång tidigare, men då var de tvungna att söva mig innan de fick sätta den på plats.

Epiduralbedövning har jag hört att den inte är möjlig när man har tatuering i svanken?

Hursomhelst var tanken att bara klara mig med lustgas under förlossning.
Men det vet jag iofs inte förrän det är dags.

Hursomhelst, visst vill jag bearbeta min rädsla, men har som sagt svårt för att se hur det ska gå till, när jag är så fruktansvärt rädd.

JA77 skrev 2010-10-24 13:12:26 följande:

NEJ, man kan inte bli sövd för att prover ska tas, inte ens skräckslagda barn blir sövda för det. Blodgruppering och hivtest är separata prover , vilket innebär att minst två rör blod (ca 4 ml i varje) behövs. Man kan inte ta proverna i samma rör. Visst går det att ta proverna kapillärt, men det är krångligt då det behövs en "stor" mängd.

Jag tycker att du ska ta tag i din rädsla istället för att skjuta det på framtiden! När du ska föda barn kanske du vill ha en epiduralbedövning, och då är det obligatoriskt med en "nål" i handen/armen (det är ingen nål, det är en tunn plastslang, nålen tas ju bort!) i samband med anläggandet av bedövning. Detta för att man skall ge 500 ml vätska innan bedövningen läggs. Likaså behövs slangen för att ge akuta läkemedel om du skulle få en toxisk dos (vilket kan ske om epiduralbedövningen lagts spinalt!)

/Narkossjuksköterska.

Neith

Äldre 24 Oct 13:35

#30

JA77 skrev 2010-10-24 13:28:25 följande:

Det är inga problem att få en EDA fastän du har en tatuering, det där är bara en myt. Vi gör det varje dag. Det är inga rutinmetoder att söva friska människor för att få en plastslang ditsatt. Hur gick det till när du tatuerade dig? Det är väl nålar om något! ;) Bearbeta stickrädsla gjorde jag varje dag när jag jobbade på barnsjukhus. Barnen fick autentiskt material att leka med; riktiga nålar etc. De fick sticka sin docka, sticka i apelsiner osv. Barn med diabetes är konstigt nog mindre rädda än ovana barn - kanske för att de varje dag utsätts för nålarna och inser att det inte är så stor grej? Kan små barn, så kan du. Om du vill. Det verkar visserligen inte som att du vill då du vill gå runt problemet genom att sövas för detta! Fobier botas genom att successivt utsätta sig för det man är rädd för, inte genom att sövas för ett blodprov! Går sjukvården med på detta (vilket de inte gör...), så accepteras beteendet och du "lär" dig att din rädsla är befogad.

Jag har hört både och. Fast för mig kvittar det just nu. EDA är inget alternativ sålänge jag har min fobi.
Många frågar skillnaden mellan min fobi och att jag ändå är tatuerad och piercad
När man piercar eller tatuerar, sticker man inte in en tunn jädrans nål i en ådra för att antingen ta blod, eller ge blod, utan det är två heeelt skilda saker. Som jag sagt tidigare är det inte smärtan som bekymrar mig, inte alls. Det är alltså vetskapen att någon sticker in en nål i mina ådror, antingen för att ta eller ge blod. Detta är för mig extremt obehagligt och jag har svårt att se att det går över, trots att jag vill bli av med min fobi.

Jag vet att man botar fobier genom att utsätta sig för det, men när man inte ens kan tänka sig att på något sätt utsätta sig för det, pga rädslan, hur gör man då?

Ja, det är en EXTREM fobi jag har, alltså inget att skämta om.
Och nej, jag har inte varit med om något traumatiskt i min barndom, det är bara en fobi som infunnit sig.

Så snälla, tro inte att jag inte vill bearbeta den, för att leva med en fobi som hindrar mig i mitt vardagliga liv, är inget roligt.

Neith

Äldre 24 Oct 13:43

#33

Det verkar som att du förstår min fobi, och det är jag tacksam för!
Jag bör nog höra med mvc på tis när jag ska dit för hälsosamtal vad som kan göras för mig.
Inskrivningen är 4/11, så jag har iaf någon vecka på mig att kämpa.

B2011 skrev 2010-10-24 13:41:07 följande:

Jag har försökt många gånger att ta blodprover utan att bli sövd/få lugnande, har även gåt i terapi (KBT) men det har inte hjälpt så numera blir jag sövd eller får lugnande. Vilket jag är glad för. Så nej, alla kan inte bli av med sin rädsla för sprutor.

Neith

Äldre 24 Oct 13:47

#35

B2011 skrev 2010-10-24 13:45:10 följande:

Jag förstår till fullo eftersom jhag går igenom samma helvete varje gång jag är på sjukhus

Hoppas det går bra för dig hos din BM

Tack så jättemycket! Lovar att skriva till dig om vad som bestäms hos min BM.
Förresten, när du gick på KBT, är det någon större kostnad för det?
Har börjat kolla upp det också.

Neith

Äldre 24 Oct 13:50

#37

B2011 skrev 2010-10-24 13:49:27 följande:

Jag gick på det inför att jag ev skulle börja med p-sprutor, så fick det betlat. Var ca 3 år sedan jag var på det. Blev dock aldirg några p-sprutor för mig.

Ahh, okej. Hmm, man kanske borde nämna på hälsosamtalet också att man skulle vilja ha hjälp med kbt?
Har ju inte direkt råd att lägga ut en massa pengar på det nu när man har ett barn på väg.

Neith

Äldre 24 Oct 13:52

#39

B2011 skrev 2010-10-24 13:51:42 följande:

Fråga kan man alltid göra

Will do, will do! Tack för tipset :)

Neith

Äldre 24 Oct 19:16

#51

Så jag kan alltså begära att få remiss till KBT när jag är på mitt hälsosamtal?
Jag hade tänkt försöka bearbeta detta redan innan jag blev gravid, men har nu alltså, uppenbarligen, inte hunnit. Blev gravid väldigt snabbt, och därmed har inte fobin hunnit bearbetas.

Det finns inget hellre jag vill just nu än att övervinna min fobi, och jag blir lite smått förbannad på dem som tar detta med en nypa salt och tror att jag inte vill bli av med min fobi. Uppenbarligen lider de inte själva av någon extrem fobi. Hade det varit så att jag inte haft min fobi hade jag också kunnat tänka mig att arbeta inom sjukvården. Att man "botar" någon genom att påtvinga patienten venöst istället för kapillärt kan sätta sitt spår på andra sätt. Psykiskt. Är det värt att bli ett vrak, att inte kunna fungera normalt på ett bra tag framöver?

Självklart vet jag att man måste utsätta sig för sin fobi, jag är inte dum... bara fruktansvärt rädd.....

Neith

Äldre 24 Oct 20:31

#54

t0va skrev 2010-10-24 20:25:08 följande:

Precis så var det på min behandling, först pratade vi om det, sen fick jag titta på bilder, sen en riktigt spruta i verkligheten, sen fick jag hålla i den och ta hem den och hålla. Min sambo fick också hålla så jag skulle vänja mig vid tanken att någon annan höll i den nära mig. Jag gjorde även som barnen och stack ett mjukisdjur :)

Sen gick vi vidare med att psykologen höll i sprutan och drog den över min hand, var inga stick utan bara hålla. Tillslut så gick vi över till vårdcentralen och en sköterska som tog ett stick i fingret, sen besök på labb och provtagning där, efter det så fick jag gå själv och ta prover en gång. Det gick jättebra även om jag svimmade den gången jag gick själv, var nog mest för anspänningen och lättnaden över att det gick så bra och inte ångesten.

Har för mig att jag gick 5 gånger a´1.5timme.

Om jag inte missförstått det så kan alla läkare skriva remiss för sådan terapi, nu vet jag inte hur och vem som sköter sånt i ditt område, men jag försökte länge få hjälp innan men då sa de nej. Nu har du ju ett jättebra tillfälle att få hjälp eftersom du är gravid och man behöver gärna ta prover för att du och barnet ska kollas så ni mår bra. Vet de inte vart du ska ha remiss så kräv att de tar reda på det och se till att det skrivs att det är akut så kanske du kan få hjälp fort.

Min man har tandläkarfobi och har vägrat gå in och haft svår ångest över det, nu har han under ett års tid fått KBT för det och det går så mycket bättre nu, han har ingen direkt ångest och kan sova dagen innan. Förut satt han i bilen och vägrade gå in och några gånger triggade han igång epilepsianfall pga. ångesten. Han har epilepsi så det var inget som kom pga. fobin.

Tror det är få som inte har fobi som kan förstå begränsningarna man får och hur jävla jobbigt det är, det är inte "bara att bita ihop", jag fick höra av en sköterska "jamen det är ju bara ett snabbt prov" men jag fick sån panik att jag ville rymma, i mitt huvud hade jag en plan för vart jag skulle gömma mig. Efter det så fick jag remissen.

Ja, jag har börjat kolla upp det där med KBT lite närmre och ska förklara på tisdag på hälsosamtalet hur illa min fobi verkligen är. Tänk vad mycket lättare livet skulle vara om jag klarar av att ta en spruta!?

Ibland tänker man "äh, jag ska vara stark, det är ju inget livsfarligt med det".. men jag tappar kontrollen, får panikattacker och börjar gråta. Ingen höjdare där, men det är iaf ett framsteg att ens tänka på sprutor.

Vi får se vad de säger på tisdag, överlever jag den eventuella provtagningen den 4/11 så lovar jag att ge livstecken ifrån mig, det är ett som är säkert :-P
Utsikten ser i nuläget inte så god ut dock..

Men ja, det är ju trots allt ett steg närmre behandlingen, kan man hoppas..

Tack för era stöttande ord!

Neith

Äldre 26 Oct 16:24

#56

Hej på er! Var på hälsosamtalet idag och fick världens ångestattack då jag fick reda på att proverna måste tas venöst. Länge satt jag o hyperventilerade o kippade efter andan. Sköterskan verkade inte alls förstående för min fobi, vilket gjorde det hela värre. Inte nog med det. Det blir extra många provrör då jag har struma i släkten.. Min värsta farhåga möter jag nästa vecka... Hur fasen förbereder man sig mentalt för något man är så fruktansvärt rädd för?

Neith

Äldre 27 Oct 20:17

#60

JA77 skrev 2010-10-26 20:31:43 följande:

Det var som jag anade, jag förstod att proverna skulle behövas tas venöst, det blir nämligen väldigt krångligt annars. Mitt råd är att du kommer till provtagningen i god tid (ring innan!) och be personalen visa materialet, närma dig det "farliga" i lugn och ro. Ta med dig musik att lyssna på, det är bra avledning. Titta inte på det du ser. Tänk på att detta är någonting som du inte kommer undan - snarare kommer du att lära dig detta. Du har faktiskt inga alternativ; inga sövningar, inga lugnande preparat. Klart att du fixar det! Det är bilderna i ditt huvud som skrämmer dig, inte själva händelsen i sig. Varför må dåligt och vara nojig i onödan? Att sköterskan verkade oförstående är en ganska vanlig reaktion. "Vuxna människa", ungefär. Jag möter ofta stickrädda, men jag kör på i alla fall, allt annat är att dra ut p lidandet och indirekt säga till patienten att den har rätt. Att vara rädd för en reell fara är en annan sak.

Lika bra att du tar det jobbiga nu, du kommer vara stolt över dig själv!

Nej, det är inte bilderna i huvudet som skrämmer mig, det är vetskapen om vad jag utsätts för som för mig är skrämmande. Att någon punkterar en ådra för att komma åt mitt blod. DET är vad jag skräms för, och jag vet inte hur jag kommer reagera när det väl är dags. Har iaf köpt emla, inte för att jag kan tänka att det tar bort vetskapen om att de är där och grejar..

Det är inte lätt för en människa att förstå en extrem fobi när de inte upplever den själv, så det är inte konstigt att du bara "kör på i alla fall".. hos vissa sätter det sådana psykiska spår, som jag misstänker kommer hända mig också.. Nu vet jag att jag inte kommer undan det och får helt enkelt se hur jag reagerar. Sticker de fel blir det absolut sista gången någon sätter en nål i armen på mig, oavsett om jag är döende eller inte. Det har ju hänt förut att jag avstod dropp intravenöst när jag var i en allvarlig situation, så detta är verkligen för sista gången. Resten får de sköta kapillärt, oavsett om de säger att det går eller inte.

Talade med en sköterska på intensiven igår, och hon meddelade att om sådan sprutfobi finns, så ska det kunna lösas kapillärt, det är beroende på vilken barnmorska man möter. Så visst finns det hjälp att få, men hur det är mellan olika sjukhus varierar tydligen.

Nåja, nästa torsdag är det dags, återstår att se hur det går.

Tack o hej!

Neith

Äldre 27 Oct 20:18

#61

t0va skrev 2010-10-26 20:55:59 följande:

Komma i god tid är jättebra. Ångesten som kommer är något som går över, även om det känns fruktansvärt jobbigt så kan man inte dö av ångest det är inte möjligt. Ångesten går över på 20min ungefär ofta kortare tid, för det som gör att man får ångest fortsätter inte längre tid.

Det är ju en reaktion på något som man ser som fara, men att man har en fobi är för att reaktionen blir fel. En spruta är ju inte livsfara, däremot så kan man få samma reaktion om man utsätts för riktig livsfara. Så det som behövs är att träna om hjärnan att sprutor inte är orsak att sätta igång denna "du är i fara, agera dumma människa"-reaktion.

Så stannar man kvar i situationen, tex. du sitter kvar på mottagningen och andas, gråter osv. men stannar kvar så kommer det kännas bättre efter ett tag.

När jag tagit prover så har jag sagt till innan att jag har en fobi, och att jag gärna vill sitta i deras stol där man kan halvligga. Ena vårdcentralen hade ett eget rum där man kunde stänga dörren också, där satt jag ofta. Annars så tog de prover i ett allmänt rum där folk satt och väntade.

Om de tagit men misslyckats så har jag bett om att få en annan som tar prover, så gör jag också om det är någon jag inte känner förtroende för. Ofta så har det inte varit några problem.

Men stora grejen för mig är att säga till och avbryta om jag får massa ångest, att "nu behöver jag en paus så ni får ta på någon annan undertiden" Sen vill jag se när de tar och att de säger till när de ska sticka. Folk som säger att de ska räkna till 3 och sticker på 2 är sånna jag avskyr. Det sa jag till när de la ryggbedövningarna på mig för det var min värsta skräck, att inte ha kontroll på vad som händer. För det är inte smärtan som är det jobbiga utan att inte ha kontroll.

Hoppas det funkar för dig, synd att du bor så långt bort annars hade jag gärna gått med dig och stöttat om det hade hjälpt dig.

Tack för dina ord! ska försöka ha det i åtanke när det är dags!

Neith

Äldre 4 Nov 16:25

#70

Hej på Er!

Så har den ödesdigra torsdagen infunnit sig. kl 13:30 var det dags för inskrivningen på mvc.
Jag och sambon kom dit redan kl 13, för att vara i god tid och hinna sitta ner och ta det lugnt en stund.

Jag har under den senaste veckan försökt bearbeta min fobi på egen hand genom att prata med olika sköterskor om tips på mental förberedelse. Jag har även pratat med vänner och sambo om det och tillåtit mig själv att gråta och bemästra den värsta ångesten.

För att sätta ytterligare press på mig själv, bokade jag tid för tvätt kl 15, vilket innebar att jag var tvungen att ha det gjort innan dess. Jag vill ju som sagt bearbeta min fobi och har även drömt om det två nätter i rad.

Anyhow, direkt när vi kom in till barnmorskan frågade hon om jag ville ha det gjort direkt, och jag svarade givetvis ja på den frågan.
Jag lade mig på britsen och hade sedan innan preparerat mina armveck med emlakräm för att underlätta det ytterligare. När det väl var dags, stod min sambo och pratade med mig och klappade mig på ena armen, för att lugna mig. Visserligen skakade jag som ett asplöv och bet mig själv i ena handen, men det hjälpte. Inom kort var det klart och jag fällde ett par tårar av ren lättnad. SÅ skönt att ha det gjort. Mina värden såg mycket bra ut, vilket var en enorm lättnad, för visst oroar man sig för att det ska vara något som inte är bra.

Om det blir fler gånger vet jag hur jag ska förbereda mig ännu bättre, men det får jag ta ställning till då. Huvudsaken är att jag har tagit mitt första steg till att bli kvitt min fobi, och det känns bra!
BM hade en reservplan om jag inte skulle lyckas idag. Det skulle vara att vi bokar en ny tid och träffas då på förlossningen då jag skulle fått lustgas för att klara av det. Men vad skönt att jag klarade det ändå. Enda kravet jag hade idag var att jag inte ville se nålen alls. Det fick jag förvisso göra efteråt när hon visade den för mig, men det kändes faktiskt ok ändå.

Jag satte pressen på mig själv, vilket var helt otänkbart för en vecka sedan.

Nåja, vill iaf bara uppdatera er om att jag lever, och lugnet har infunnit sig :)

Gick in i vecka 14 idag och den 7 dec är det dags för UL. Som jag längtar!

Tack snälla för ert stöd!

Enorm sprutfobi!

INNEHÅLL