Varför så negativt med rosa kläder?

Nu är inte jag rätt person att svara, för jag klär gladeligen min dotter i alla färger som finns. Eller..hon väljer själv numera (snart 3 år), men jag inhandlar alla möjliga olika färger. Hon själv föredrar lila, rött och rosa.

Men jag skrattar lite åt min svägerska som vägrade klä sin förstfödda dotter i rosa kläder. Det var bara unisex och murriga färger på henne det första året. Nu är tjejen 6 år och klär sig bara i klänningar och helst rosa. Det har hon gjort de senaste åren.. Så det är lite löjligt att ta ställningstagandet att inte klä barnet i rosa. Det funkar de första två åren möjligtvis..men sen utvecklar barnen en egen vilja och vad ska man göra då? Fortsätta vägra? "Nej mamma vill inte att du har rosa så du får inte det". Nej jag har aldrig förstått mig på den där totalvägran mot rosa. Erbjud alla möjliga färger - det kan bli härliga kreationer när barnen sen klär sig själva

Haha, nej jag är också helt fel person att svara.
Men i vårt fall är det så att jag älskar rosa och tycker väldigt mycket om rött vilket ju betyder att jag gärna köper kläder i de färgerna åt dottern. Sen har hon också en del turkos och marinblått dock inget grönt eftersom jag verkligen inte gillar grönt.

Dottern (2år) ÄLSKAR klänningar, sen vilken färg de har spelar inte så stor roll. Och hon får gärna ha klänning för min del. Men hon vet att ska man vara i verkstan med pappa får man ha byxor och det är inget gnäll.

Jag kan inte svara eftersom jag har rosa på både flickor och pojkar, men jag är rätt så nyfiken på om det är Carl-Philip eller kungen själv som är pappa till ditt barn? Eller är det kanske en utländsk kunglighet?

Det är inte så att rosa är dåligt. Personligen tycker jag inte det är någon snygg färg, utan saken till varför folk diskuterar barnkläders färg är för att man tycker att barn ska få ha alternativ. Så att det inte finns "tjejfärger" och "killfärger". Låt lillgrabben ha på sig en rosa klänning om han vill, eller låt honom ha på sig en mörkblå tröja och svarta byxor. Men gå inte och säg till tjejen att "du kan inte ha på dig den där tröjan, det är en KILLTRÖJA, kom så går vi och kollar på gulliga tröjor istället".

Det jag stör mig på är att "tjejkäder" för småbarn kan ofta vara opraktiska. Spets, tyll, kjolar, ljusa färger etc gör sig inte så bra i aktiva utomhuslekar. Barn ska praktiska kläder, framför allt.

Varför ska man könskoda småbarn? I åldern 0-5 år så är det knappast någon skillnad på flickor och pojkar egentligen, så varför skynda på det här med manlighet och kvinnlighet?

Jag har inga egna barn, men jag tycker det är synd när jag ser hur barn gör saker som förväntas av det utifrån deras kön. Tjejer leker med tjejer, killar leker med killar. Barn som säger sånt som "du kan inte ha på dig rosa, du är en kille!", kanske inte för att någon sagt så, utan för att de märkt att killar oftast inte går klädda i rosa. När jag gick i lågstadiet var jag inte ett dugg intresserad av smink, hårgrejer eller matlagning. Ändå var det som vi fick göra på tjejkvällen på fritids, när killarna spelade pingis. Varför ska vi dela upp det så? Kan inte var och en göra det som det som man själv tycker är kul?

Varför har du ett behov av att visa upp "din lilla prinsessa"? Jag kan tycka det är fint att vara stolt över sitt barn, men när någon uttrycker sig så kan jag undra om inte du lever ut dina egna önskemål genom ditt barn. Om hon nu (inte när hon blir större), vill ha på sig "grabbiga" kläder eller vara riddare/batman/Aladdin på maskeraden, vad gör du då?

Det är väl inget fel på rosa i sig. Det som är fel är att koppla oskyldiga saker så som färg till könsroller, kan jag tycka. Eller att anta att flickor alltid tycker om rosa, och inte se individen.

Inget fel på rosa använder det på alla mina barn fast det bara är en som är tjej. Idag har sonen sin rosa marinblå vinteroverall till dagis. Superfin är han.

Därmor är främst ljusrosa en hopplös färg på ytterkläder, iaf om man som jag har lervällingskravlande barn, går ju inte att få bort skiten i tvätten och kläderna ser smutsiga ut.

Gillar inte rosa, och skulle dra mig för det så länge som möjligt om jag skulle få en flicka. Gillar mer unisex och tycker mest att extrama flick och pojkkläder är jättefula. Gillar inte baby rosa eller baby blått. Finns mängder av kläder med mer färg i som rött, grönt, gult osv. som jag hellre använder. Försöker t.o.m undvika allt för typiska pojkmotiv på kläderna då jag har en pojke. Tycker det e för tragiskt att se pojkar i dystra färger som för mycket blått, grått, brunt och svart bara för att det e en pojke. Effekten blir detsamma med rosa och bara rosa, signalerar för mig att mamman bara älskar rosa för att det e en flicka.

Tycker också att barn ska få leka med bägge och, så bad släkten att inte ge en massa pojkleksaker. Fick endel iaf. Han leker inte med dem han leker mer med dockan han fick. Han e ettår, så tycker väl att han kan få pojksaker om han vill när han blir större och ber om det innan dess så bestämmer mamma och pappa.

Hon är sina föräldrars alldeles egna prinsessa

Ja, det stämmer nog att jag lever ut mina egna önskemål när det gäller hennes klädval. Jag kan inte riktigt förstå hur det skulle kunna skada en 4 månaders liten tjej? Personligen älskar jag allt pluttinuttigt och är så glad att vi fick en flicka.

Sen vill jag inte lära min dotter att sådant som symboliserar kvinnlighet är något negativt och fult utan att hon ska vara stolt över att vara en flicka. Hon ska få vara så flickig, söt och gullig hon bara vill.

Skulle hon sen visa sig vara en liten pojkflicka som helst har pojkläder och vill leka Batman. Ja, då har jag självklart ingenting emot det! Det är inget fel i det heller. Den dagen hon är stor nog att välja själv, så är det upp till henne om hon vill ha en prinsessklänning eller en riddardräkt till födelsedagskalaset =)

Jag känner ingen som tycker rosa är "negativt", däremot många inklusive mig själv som ogillar könskodning av färger, lekar och egenskaper. Jag vill låta mitt barn vara ett barn och växa upp till en egen individ, inte inpressad i en könsrollsmall, som barn dessutom lär sig väldigt fort.

Det där förstår jag inte riktigt, varför lära någon att yttre attribut som söt och gullig är något att eftersträva? Och vad innebär det att vara "flickig"? Min snart 2 åring har full koll på att hon har en snippa, men mer än så...nja. Hon härjar runt och leker med allt, hon är social och omtänksam, vad är det mer hon ska vara för att vara flicka?