Nån mer vars sambo/man är bipolär???

Hej TS! Min man är bioplär sedan >10 år tillbaka. Han har dock aldrig hamnat i maniska perioder so far. Har din sambo med båda perioderna eller är han "bara" deprimerad? Jag har rätt så stor erfarenhet då man som anhörig samlar på sig all information man kan få och sedan gick jag vidare och studerade ämnet på universitetsnivå.

Man kan väl svara både jag och nej på den frågan. Man kan dela in sjukdomen i Bipolär I och II. Sjukdomen är lite olika i dessa. Vad båda har gemensamt är depressionerna men i grupp I ingår maniperioder, kan även där finnas inslag av depression i maniska perioderna. I  typ II är det bara hypomani (depression) som relativt sällan utvecklas till typ I med svåra manier.

Hej TS!

Vilken jobbig situation ni har! Jag kan inte sitta och sätta diagnos på din man men jag tycker att han låter som en "typisk" bipolär I. Var även ärftligt för min man. Vet du vad för medicin din svärmor har?

Min man äter Lithium och utan den medicinen hade han inte levt i dag. I vissa perioder när han var som sjukast var han i psykotiskt tillstånd och låg inlagd. Vad har din man för medicin? Man behöver en stabiliserande att äta hela livet oftast och i det stadiet din man befinner sig nu behöver han komplettera med andra tills han "mår bra" och behålla dessa ett tag efter för att stabilisera.

Idag mår min man bra. Han har fått prova många mediciner innan han hittade rätt. Har din sambo någon medicin över huvud taget? I detta tillståndet som din man befinner sig i nu skulle jag faktiskt överväga på att lägga in honom.  Vad har han för vård?

Du har en jättejobbig tid framför dig/er. Det finns hjälp och det är viktigt att få den så snart som möjligt så att han kommer ur sitt tillstånd!!!

Glömde en sak: Man kan väl säga som så, sjukdomen visar sig då och då med medicinerna men att i bland så märker man inte av det direkt och gör man det är det inte alls som utan, det räcker oftast att komplettera med extramedicinering för ett tag. Det är en svår sjukdom, den är kronisk men med vilja och kunskap kan man nästan leva som vanligt tror jag.

Min man blev sjuk första gången när han var 17 år och har haft skov däremellan. Sista tre riktigt dåliga perioderna var våren 2008 (inlagd 1 mån), våren 2009 (inlagd 6 veckor) och hösten 2009 (självmordsförsök inneliggande, kvar 2 mån). Då fick han Lithium åter igen efter sista gången och  nu är det så bra det kan bli :) När han fick skoven hade han en annan medicin som inte verkade fungera så bra uppenbarligen. Lithium verkar vara den som fungerar på de flesta men många upplever biverkningar av. Men lätt värt alla biverkningar om man lyckas leva ett bra liv ändå.

Kan inte säga att det bara är Litum som gjorde det för det var flera mediciner inblandade, antipsykotiska, antidepressiva, stämningsstabiliserande (litium) och någon mer tror jag. Det som räddade min man upp från de djupa hålen är ECT (små elchockar till hjärnan) som han fick 3 ggr/vecka  under några veckors tid och sedan fasades ut. Både inneliggande och i öppenvården. Om jag minns rätt så sa läkaren att det tar lång tid innan stabiliseringsverkande gör sitt utan man måste ha andra i de mer akuta faserna som hjälper omgående.

Det finns hopp! Om jag ser tillbaka på det hela så är min man en annan människa i dag. Både sjukdomen och att vi båda har blivit äldre. Han var 24 år när vi träffades och är i dag snart 34 år. För att Litium ska fungera måste det ligga på rätt nivå. I början tar man koncentrationsprover rätt ofta för att sedan ta det ca 2 ggr/år. En gång/år gör man njurfunktionstest. Inte mycket begärt för att må som min man gör nu :)

Jag håller tummarna för att din sambo står vid sitt ord! Tror snarare att alkoholen gör saken sämre i längden. Tycker många gånger att man som anhörig glöms bort. För att ens partner ska bli frisk måste man som familj göra det ihop.

Tycker du att din man blir sämre, mer manisk eller åt andra hållet så ring och prata med akutpsyk. Det är i dessa perioder risken för självmord och självskador är som störst. Blev helt chockad när min man gjorde det, just då märktes det inte ens på honom att han var sjuk direkt. Håll uppsikt!

Du har en jobbig period framför dig men en dag kommer ljuset men det tar tid! Är det inom psykiatrin ni har fått tid?

När det gäller sexualdriften hos min man hade jag i det närmaste önskat att medicinen hade dämpat den något ;) Däremot när han mådde dåligt var det noll.