Jag är säker på att du en dag ska få ett pluss på stickan!:) Det kommer när man minst anar det! Själv börjar jag att tvivla igen på oss, det går lite i våger.
Det är dom tydliga symptomen man vill ha. Och efter å ha försökt så länge så börjar man känna sin kropp så mycket att man vet när något är annorlunda. Säkert lite svårt när man testar nånn ting nytt, t.ex pergo, da vill det ju hända grejer som man ser på som nya symptom som man inte har haft dom femton sista försöken. Nu vet du hur du fungerar med pergo också.
Den gången jag var gravid hade jag inga symptomer, utom at tutterna var små hela vägen fram tills BIM. Trodde inte alls jag var gravid, så testade inte före BIM + 3. Sen så fick jag mycket flytningar några dagar innan BIM, det är vel ett symptom när jag tänker efter.
Jag fick blod på pappret i går och fortfarande idag, dvs mens är på g.. Kände ju att det inte var nåt den här gången, men endå lever man i hoppet.. derav känsla av oduglighet, man blir arg, ledsen, förtvivlad, på gränsen till sorg. Sen går det ju över. nytt försök och nya tag!