Fråga flatan

NyfikenAnna: Jag har varit i en liknande situation... Man o barn, villa o hund; hela kitet. Och sen träffade jag HENNE!!! Kunde inte få henne ur mina tankar, vet inte vad hon gjorde med mig men hon slog undan hela min värld! Helt galet, jag blev bara sådär störtblixttokförälskad!

Jag skilde mig och idag bor jag och min tjej tillsammans och jag är äntligen HEL... Det är helt otroligt, det här är min grej men jag fattade det inte riktigt själv, satt så djupt i det heteronormativa tänket med man o barn, villa, volvo o vovve liksom :) Och min konservativa, gammeldagstänkande familj tycker att jag är modig och accepterar mig och min regnbågsfamilj som om vi aldrig hade varit annat. Till och med min exman kom över saken relativt fort och vi har idag en helt ok relation. Alltså en relation pga barnens skull men jag tror att han kanske tog det lättare för att det var en tjej jag förälskade mig i... Det blev dött liksom...

Om du vill, får du inboxa mig.

IGOR: Näääe jag är helt säker på att det. Har haft ett antal långa förhållanden och det har alltid blivit på samma vis/ vi har haft samma problem; nämligen sexet. Jag har inte velat/ inte känt någon lust och i mina tjej/killeförhållanden har vi bråkat mycket om detta. Det har varit ok att mysa men gränsen har gått vid pussar... Jag har ju trots allt 2 barn så visst har jag haft sex men hade turen att bli gravid vid första försöket/ månaden med bägge barnen sen var det stopp. Hade svårt att veta vad jag riktigt kände, hade tankar om jag var helt assexuell eller vad det var som var fel... Nu vet jag, jag är bara så gay :)

Så Chris Rock: Näää inga manliga attribut, stönande, manliga muskler eller så känns upphetsande på något vis. Det är inget jag saknar över huvudtaget, tvärtom... Och hur vi än är, vilken stil vi än har så är vi fortfarande kvinnor båda två. Det finns ingen som är "mannen" och när jag och min fru får barn så får jag ingen "papparoll", utan vi är just vad vi är: 2 tjejer.

NyfikenAnna: fast har du och din man det verkligen jättebra?? I min värld så får man inga starka känslor för någon annan då oavsett vilket kön den andre har, det är liksom helt irrelevant i sammanhanget. Fast visst, vi är alla olika... Det låter inte som om du överväger att lämna din man så du ska nog ta det lite kallt med tjejen för ALLAS skull. Det är mycket som står på spel och många känslor inblandade. Det värsta scenariot kan ju bli att du mister allt och det är det ju inte värt om du nu redan har det bra...
I mitt fall så hade väl jag och gubben det helt ok om man bortser från att vi levde i ett helt vitt äktenskap. Jag trodde att jag levde mitt drömliv även om jag inte var fullt lycklig ut i fingerspetsarna. Livet rullade på utan att jag reflekterade liksom, trodde att vi skulle leva ihop in till tidens slut. Just för att han var snäll, vi hade "allt"; så såg ju livet ut... Fast det var innan henne... Sen förstod jag. Jag och min man hade det inte bra och oavsett vad som hände med mig och tjejen så kunde jag bara inte fortsätta. Det var jättesvårt med tanke på att vi har barn och allas förväntningar var "till livets slut". Men jag bara kunde inte fortsätta, jag hade gått för långt vad som är ok i ett äktenskap och ingen var ju lycklig, egentligen. Det förstår vi nog båda nu med facit i efterhand.
 Och som jag skrev tidigare; jag är såååå gay :) Jag och min sambo har det helt underbart, att bo med ens bästa vän och ha ett bra sexliv dessutom. Vi klickar på alla plan och det går inte en dag utan att jag förundras över vilken gränslös lycka jag känner nu. Jag är hel, det här är jag, jag har äntligen funnit min plats, min identitet!!

Lycka till!

Runa: jag svarar med :) Jag är samma trökiga männsika som innan fast lyckligare :) Och mina nya bekanskaper och arbetskamrater vet nog inte om att jag är gay såvida inte snacket nått dem... Det är liksom inget som jag känner att jag måste outa i första stund, jag säger "min sambo" rätt och slätt. Å andra sidan kunde jag först känna som att andra tyckte att jag blivit mer intressant och exotisk när jag kom ut men som sagt; jag är samma människa som innan... Däremot är jag mer intresserad av gayvärlden än innan; läser mycket gaybloggar  böcker, filmer och communitys...

Och gällande mina gamla vänner så är ju vänner jämt vänner, klart de påminner om det "gamla" men det är ju inget "problem". Det handlar ju fortfarande om mitt liv...