Ut i skogen - ritual???

Jag frågade om jag får följa med men neeeeej det får jag inte. Men inser ju att jag inte hade fått det vare sig det rör sig om något jag tycker är okej eller något jag inte tycker är okej.

Tack! Ja, så kanske det är, har hört talas om det men tänkte inte på det. Men kan ju vara farligt det också.

Jag är så rädd att han ska dö. Vet inte vad det är de har tänkt att göra men är så rädd att han ska dö.

Ja, jag känner ju också att jag bör träffa kompisarna först men de har bestämt att träffas i skogen på måndag och då hinner jag ju inte träffa dem innan... Och han har inte nämnt just dessa komisar innan heller så det gör ju att jag blir extra misstänksam...

Har nu frågat om urban exploring och han erkänner att det är det. Men säger att de bara ska titta på ruinerna... Så känns ju åtminstone lite bättre då han erkänt det. Men är ju livrädd ändå...

Tack för alla svar!

Det som gör mig mest orolig är ju att det är nya kompisar från den nya skolan som han inte känner väl. Han har inte ens deras mobilnummer vilket man väl brukar ha om man är vänner. Hade det varit kompisar han kännt några år hade jag inte alls varit lika orolig. Jag är orolig att de skulle dra och lämna honom om det skulle hända något.

Han fick inte följa med till ruinen den här gången men jag är väl medveten om att han lär åka dit ändå någon annan gång (vare sig jag säger okej eller inte), men då har han kännt dem längre så då känns det mer okej.

Han vill gå på ett mangakonvent om några veckor som jag inte heller är så förtjust i men har sagt att han får gå dit, så jag är inte helt omöjlig i alla fall.

Jag känner inte till ruinen. Vi bor i Stockholm så ruinen ligger i en del av Stockholm där jag inte har varit. Hade det varit här i närheten hade jag gått dit först som du säger och kollat.

Det är inte skogen som oroar mig utan att det är kompisar han inte känner väl och kanske inte kan lita på.

Han ska inte sova på mangakonventet, sovplatserna var slut så jag behövde inte ens ta ställning till det.

Jag överreagerar säkert, men det är pga 2 skäl: jag blev "helt plötsligt" inslängd i livet som tonårsförälder nu när han började 6an i en ny skola, brukar väl ske lite gradvis annars? Och det är nya kompisar han vill göra allt med som jag inte känner och inte har träffat och således heller inte träffat deras föräldrar. Hade han velat göra det här med sin två bästisar sedan 5 år tillbaka så hade jag bara sagt okej...

Det var det jag intalade mig så att jag kunde säga ja, så känns bra att du säger det

Som jag sagt tidigare. Problemet är ju att jag aldrig träffat dessa kompisar så jag har heller inte träffat deras föräldrar. Jag har ingen aning om ifall några föräldrar bor i närheten. Och kompisarna har ju inte vårat hemnummer då de inte ens har bytt mobilnummer med varandra så om något skulle hända honom så skulle ju kompisarna ha svårt att ringa mig, visst, de kan kolla i skolkatalogen vad han heter i efternamn och sedan söka på hitta.se men frågan är ju om de skulle göra det...

Själva urban exploring-grejen har jag inget emot. Första gången jag hörde talas om det tänkte jag att det var synd att det inte fanns "på min tid". Hade han velat göra allt detta med sin kompisar sedan länge, där jag både känner kompisarna, har deras telefonnummer och träffat deras föräldrar så hade det varit en helt annan grej.