Alla dess bokstavskombinationer som en ursäkt för dåligt beteende!

Och du läser bara dina egna inlägg,varför inte propsa på mer struktur om det hjälper,backa tiden ,det gjorde ju susen förr.
Jag säger bara att det finns lika många olika människor som det finns adhd diagnoser....jag tror att det är helt vanliga ungar som måste ha tydliga regler och det kan dom inte få eftersom deras föräldrar har samma problem......
Sen ska inte mina ungar jämt o ständigt passa sig för dessa vilda ungar utan det är deras färldrar som ska sitta på lekplatsen o passa sina ungar!

Sex stycken har fått diagnosen och det tog inte så lång tid

Vad är det du säger,att man ger dom stryk så kan dom tygla sig plötsligt,trodde inte dom kunde tygla sig enlig några här!

Det kallas sarkasm.

Även barn med NPF kan bli rädda, det inser du väl?
ALLA med NPF har inte problemen att de springer runt och skriker och klättrar på väggarna hela dagarna, det är det många fler än jag som skrivit med i den här tråden. Men vissa har fruktansvärda svårigheter att låta bli. Vissa måste man kanske låta springa runt och vara glad över att de i alla fall inte skadar sig.

Alla barn är olika, alla med NPF är olika, och alla föräldrar till både barn med NPF och barn utan NPF är olika.

Det finns idioter som låter sina barn bete sig precis hur som helst utan att göra något åt det, det är det heller ingen som protesterat emot. Ingen har protesterat emot att det säkerligen finns några fall där man faktiskt satt en felaktig diagnos. Inte heller tror jag någon protesterar emot att det är föräldrarnas ansvar att se till att varken deras eller någon annans barn råkar illa ut i lekparken.

Men jag protesterar fortfarande hejvilt över hur du och några andra hävdar att diagnosen inte finns, att så gott som alla är feldiagsnosticerade, att det bara är förädrarna som inte uppfostrar sina barn, att mediciner drogar ner och att man skulle bli personlighetsförändrad.

Jag frågar igen, har du läst diagnoskriterierna jag har länkat till?
Och förutom det, har du sett hur ett WAIS-test ser ut, alla självskattningsskalor som man får fylla i innan man får en diagnos?
Hur kan du avgöra bättre än vad läkarna kan vem som har och inte har en diagnos?

Hur kan du vara så säker på vad de du känner med en diagnos känner inombords? Hur kan du veta att det inte är ett toalt kaos som de jobbar otroligt hårt för att dölja utåt? Kanske för att de vet hur du tänker, för att de vet att du inte tror dem överhuvudtaget.

Läs på och skaffa dig lite kunskap, i stället för att bara sitta här och rapa upp samma saker om och om igen, undvika argument du inte har något bra svar på, läsa bara det du vill och strunta fullständigt i all fakta och alla bevis, alla studier du fått länkade som har bra mycket mer vetenskaplig bakgrund och evidens än något annat jag någonsin läst på FL.

Hur fyller ett barn på tre år i en självskattningskala?
Jag säger inte att det inte finns,men jag tror inte att alla som har diagnosen har adhd.
Av dom som jag känner till är tre av dom barn så jag tror inte att dom försöker dölja något för att dom skulle veta hur jag tänker??
Läkare ställer fel diagnoser hela tiden varje dag så det skulle väl inte vara konstigt om dom gjorde det i dessa fallen också,men när jag länkade till att en miljon ungar hade fått fel diagnos så var det en jäkla massa påhopp om hur fel det var och då var det ändå läkare som tagir bort den diagnosen som satts...självklar händer det här också!

Hoppas få en förklaring till ovanstående resonemang.

Vad får dig att tro att vi inte propsat på struktur? Ska jag tolka detta inlägg som att det är fel med struktur nu också? Jag har slitit i många år med att försöka hjälpa mitt barn genom skolan, bönat och bett om att lärarna ska skriva upp uppgifterna på tavlan, bett dem att försöka hjälpa sonen då han tappar tråden INNAN han blir orolig. I nio fall av tio blev svaret från läraren att man inte hann skriva upp (vilket hade varit bra för alla barnen, alla människor behöver tydlighet) eller att jag minsann inte kunde kräva att läraren skulle hinna se honom i ett klassrum med 30 barn. Det är svårt att hjälpa sitt barn, hans kamrater eller lärare när inte ens så enkla strukturförändringar går att genomföra. En lärare tyckte att jag skulle vara med i skolan och hjälpa sonen men min dåvarande chef på barnakuten tyckte att den idén var svår att kombinera med heltidsarbetet hos honom... (obs sarkasm)
Ja, det finns hemska föräldrar. Jag håller med dig om det. Det finns slappa, viljelösa föräldrar som har svårt att sätta gränser för sina barn. Ja, det finns barn som går bärsärkargång på lekplatser och som kan skrämma andra barn och vuxna. Jag håller med dig. Men det vi inte är ense om är din koppling till att dessa barn har en påhittad eller felaktig diagnos. Det är ju därför vi som är föräldrar till barn med t.ex. adhd eller själva har en diagnos går i taket i den här tråden.
Då min son fick sin diagnos innehöll utredningen 2 samtal mellan sonen och hans psykiater (jag satt i väntrummet), 4 tillfällen då en psykolog testade sonen (jag satt i väntrummet), 1 samtal medpsykiatern mellan mig och barnets pappa, skriftliga skattningspapper (vet inte om det heter så, en rejäl lunta) från mig, pappan och sonens klasslärare samt ett sammanfattande möte med psykiater, psykolog, oss föräldrar och skolpersonalen som jobbade med sonen. Ingenstans på vägen ingick det att bara jag fick ge min bild av honom eller kunde tjata mig till någonting. Jag visste faktiskt inte ens om att det fanns något som kallades Aspergers syndrom innan. Därför känns den bilden, när du presenterar den, så fel.

Låt oss enas om att barn behöver struktur och gränssättning och att föräldrar behöver vara tydliga. Det håller jag med dig om. Skolan idag är ostrukturerad och passar inga barn, vare sig de har eller inte har någon diagnos och många föräldrar skulle må väl av en föräldrautbildning.

Vad vill du ha förklarat?

Och jag upprepar mig igen,jag VET att det finns barn med adhd,men jag tror inte ett enda ögonblick att alla som har diagnosen har adhd.
Din beskrivning när din son fick diagnosen stämmer inte med när min granne fick sin diagnos på både sig och sitt barn.
Tror att det beror på när/var/hur den ställs och av vem.
Sen tror jag att barn till föräldrar med diagnosen får den snabbare än andra barn.

Men det finns en hoper med ungar som bara är rent ut sagt för jävliga att ha o göra med för alla inblandade,föräldrar som lte lamt piper....sluta....gör inte så...men ändå står o ser på hur deras unge sabbar varenda kalas eller lek......avslutar med att klämma i med att -han har adhd!
Jaha,men då får dom väl ta tag i det då,eller ska alla andra behöva stanna inne,inte kunna ha kalas,inte kunna släppa sitt barn på lekplatsen....nej nej..adhd eller inte det är örälrar som ska passa sina barn och se till att dom inte ställer till det för andra,man får väl sitta med i klassrummet om det behövs för det säger väl sig själv att annars blir 30 barn lidande.
Det är viktigt att våga säga att det finns slappa olämpliga föräldrar,sånna som man undviker till varje pris...man får fundera på om man orkar plocka upp i kaoset när dom har gått hem innan man tar in dom.
Sen undrar man hur det ska sluta,det är ju ärftligt till 80% sa någon här,hur ska det se ut med hela samhället fullt med en massa tidsinställda bomber som när som helst kan dra en pinne i huvudet på något annat barn!